Våra arrangemang börjar verkligen komma någon vart. Det finns en klart seriösare hållning från arrangörernas sida nu än under IVS1 (för att nu hacka på mig själv och undvika att göra någon annan ledsen). De båda arrangemang som nu är aktuella visar på att man tagit allt på större allvar, från regler till presentation, från produktion till speldesign. Det som nu krävs är att lajvandet tar ett lika stort kliv framåt som arrangemanget. Jag talar om det faktiska spelet, de handlingar och interaktioner som spelarna utför under lajvet, inte förberedelser, kläder, rollskrivande eller workshopsaktivitet.
Och om arrangörsrollen växer fram genom erfarenhet och trial&error, och jag menar verkligen att detta är det enda sättet man någonsin blir en bra arrangör på, så är detta inte ett krav för spelaren. En människa som lajvar för första gången är kapabel till samma saker som den som lajvat i fem år. Detta har redan upplevts många gånger och torde knappast behöva ordas mer om.
Vad är det då jag menar att inte fungerar och varför gör det inte det?
För att börja med varför-frågan, så handlar det om grupptryck. Spelar gruppen dåligt så spelar den enskilde deltagaren dåligt, och vice versa. Det är av denna orsak som en förstagångslajvare kan vara lika bra som den erfarne. Den nya rättar sig efter den spelstil som de övriga uttrycker, och finns det en kollektiv bejakande atmosfär anpassar sig den nye snabbt och det finns ingen skillnad mellan denne och någon annan spelare. Av detta följer att är atmosfären motsatt så blir det katastrof. Och även om sanningen ligger någonstans mitt emellan så är det långt ifrån så gynnsamt som det kunde vara och spelet haltar i förhållande till de förväntningar som spelet gett upphov till på förhand, tack vare en bra produktion och hög ambitionsnivå från arrangörerna.
Hur undviker vi då en sådan negativ gruppkänsla och vad är det som är dåligt?
För att värja mig mot arga kommentarer om prestationsångest och elitism så vill jag starkt hävda att det som jag påstår inte fungerar under lajven inte är svårt att åtgärda. Med mycket enkla medel kunde alla bidra till att höja lajvupplevelsen och föra spelet jämsides med arrangemanget i frågan om kvalité.
Vad är det som inte fungerar? Vad är dåligt spelande?
Sådant som bromsar framåtrörelsen. Att vara blind för andras strävanden. En avsaknad av en kollektiv vision, en gemensam förståelse för allas mål och en strävan att uppnå dem.
Det handlar om gruppkänslighet. Att se och höra alla, att ge och ta. Att alla i gruppen är med på detta. Ibland kan det räcka med att en enda spelar dåligt, dvs. inte är lyhörd för gruppriktningen för att det ska dra ner resten.
Det handlar om skärpa och lyhördhet för gruppen. Och med gruppen menar jag alla tänkbara grupperingar som kan uppstå under ett lajv, de två kompanjonerna, drottningen och hennes hela följe, alla som befinner sig i värdshuset vid en given tidpunkt, alla som bor i byn även om de inte är på samma plats hela tiden och slutligen lajvets alla deltagare. I alla dessa konstellationer måste samspelet fungera för att spelet ska flyta och vara njutbart att uppleva.
Det gäller att vara skärpt och förstå hur man kan bidra hela tiden, och om man känner sig slö, hur detta faktum ändå kunde vändas till något som för spelet vidare istället för att sakta ner det. Var snabb att haka på om någon kör igång något, inspirera och inspireras av varandra. Den mest deprimerande är när någon försöker driva igång en intrig eller någon handling och sedan inte möts av lika mycket iver och initiativet faller platt. Sådant dödar spelglädjen.
Det handlar om att vara medveten, om sig själv, om sina handlingar och om medspelaren. Det här är inte kärnfysik, man måste inte vara en mästare på att intrigera eller kunna förutse hela händelseförloppet och se vad som föder mest handling.
Vi improviserar. Lita på att någon annan hjälper dig att föra det livsfarliga morduppdraget i hamn, det kan tillochmed vara den som ska mördas! Lita på att de andra ser dig och dina idéer på samma sätt som du är aktiv och lyhörd för deras upptåg.
För att sammanfatta min tes. Detta är vad som saknas i rollspelandet idag, på samma gång som det är nyckeln till en mycket mer gynnsam interaktion och samskapande:
Tillit
Medvetenhet/lyhördhet
Underordnande av sin egen vilja till fördel för gruppen.
Jag upprepar, detta är inte kärnfysik, det är endast att tänka efter lite. Det här är grundstenarna för att människor ska kunna skapa, improvisera, leka, kalla det vad du vill, TILLSAMMANS.