Frostvargens tid IV - Nordens Stjärna

[Shantina]

Hoppas att ni har haft ett trevligt jullov.
Vi börjar det nya året med att publicera hemsidan för !
Anmälningarna öppnar om 10 dagar!


Resenärerna promenerar tillsammans i tystnad. Efter att ha brutit upp sitt läger på morgonen tog det inte länge innan de såg rökslingan från värdshusets skorsten. Det pratas upprymt om varm mat, mjöd och riktiga sängar. Men två av resenärerna utbyter spända blickar. Diskret kontrollerar den ene att drakmärket är ordentligt dolt. Drakryttaren suckar för sig själv. Visst, ett värdshus har sina fördelar. Men det betyder också att det finns fler människor omkring en. Fler som kan upptäcka märket, fler som kan skvallra och framför allt fler som kan komma till skada om dödsjägarna får reda på att de tagit den här rutten. Drakryttaren ryser till vid tanken och fäster sedan blicken åter vid rökslingan. Ja, ett värdshus är i detta skede ett nödvändigt ont, men det kommer nog inte bli mycket till avkoppling innan de lämnat platsen bakom sig.

Trevlig läsning
//Nettie och Tina

[Shantina]

Och DÄR hade vi nått minimiantalet deltagare på 15 personer! Så roligt att så många redan visat intresse och vi hoppas att fler fortsättningsvis kommer anmäla sig till lajvet. Vi ser fram emot att göra denna resa med er!

Har ni frågor, tveka inte att höra av er.
Allt gott!
//Spelledningen

[dragonlady]

Nu har alla deltagare fått ut sina rollskelett
Läs och njut och hör av er om ni har frågor
Och självklart ska ni ju höra av er ifall ni inte fått era roller.

[Tagrita]

Hej alla!

Efterlysning: Har någon en rustning (t.ex. motsvarande en svart läderväst) att låna åt mig?

Eller ett par läderkängor/stövlar utan dragked? (min fot är storlek 39 på längden men bred framtill, så ibland behövs storlek 42... - Jag har mer eller mindre aktivt sökt läderkängor sedan 2013 utan att hitta lämpliga... )

Tusen tack på förhand!

(Jag hoppar in som ledare för en grupp inom kejsarens armé, och har inte riktigt allt som behövs... En halvmantel och tunika går att sy, men det ovannämnda är svårare att få till stånd själv...)

[Judith]

Jag har ett par gamla svarta läderkängor jag brukar använda på vintern, storlek 40 men man måste ha dubbla sockor i dem, annars skaver de. Och om jag får fört ett par läderstövlar till skomakaren så jag kan få dem på mig (muttrar något om karar med spinkiga vader...) så har jag ett extra par läderstövlar i storlek 41, om jag minns rätt.

[Tagrita]

Låter bra!

... och spinkiga vader är väl relativt
(Min 15-åriga dotter får på sig såna stövlar som jag inte får, men annars anser jag mig inte ha speciellt muskulösa vader, när jag inte längre cyklar flera kilometer varje dag, som jag gjorde som tonåring...)

[Judith]

Hör av dig nåt varv när du har vägarna förbi så får du prova dem

[Gary L Grape]

Hejsan! Finns det någon som har en diskret mantel att låna ut åt mig under lajvet? Helst en grön eller brun, men huvudsaken är inte färgen, utan att den är diskret.

[Shantina]

En ny låt har publicerats på hemsidan! Texten baserar sig på "Sagan om Frostvargen" som ni kan läsa här nedan. Länken till låten finns längst ner i inlägget.

"I tidens begynnelse, när guden Sinh i sin ilska för att ha blivit försmådd, släppte ut monster på vår jord så var det på hans son Zarion att hitta, fånga, förvisa, tämja eller i värsta fall döda alla monster med hjälp av drakarnas moder, Eya. Ett av de här monstren var den fasansfulla Frostvargen. Frostvargen var en gigantisk vit varg med röda ögon. I hans fotspår följde is och frost och i hans päls glänste snöflingor som diamanter. Han var så vacker att varje byte som såg honom blev som förtrollad av hans skönhet och väcktes inte ur den innan hans kraftfulla käkar högg tag om deras strupar. Frostvargens herravälde över snötäckta skogar var grym och människornas försök att bekämpa honom var aldrig lyckade. Oftast kom de hem med en bråkdel av gruppen som for och med Frostvargen betydligt mättare. När Zarion fick höra om detta flög han med sin pärlemorskimrande drake norrut. Väl framme vid Frostvargens revir satt han av Eya och såg sig om. Det var isande kallt och snö och is täckte marken och träden. Dagsljuset var så svag att det knappt hann bli dag innan natten och mörkret tog vid igen. I alla byar på Frostvargens revir brann höga brasor för att hålla bort besten och skogens djur var tysta och stilla för att inte väcka den vita vargens intresse. Zarion drog sitt svärd och ropade med mäktig stämma.
"Frostvarg, du vackra vita. Visa dig för mig om du vågar!"
Ett par fåglar som gömt sig i ett träd flög förskräckt upp och en hare kilade iväg över snön, bort från Zarion. Efter en stund syntes ett par röda ögon i mörkret och ut i månskenet kom Frostvargen gåendes. Zarion flämtade till när han såg Frostvargens gudomliga skönhet och sänkte svärdet. Men Eya som var immun mot Frostvargens hypnotiserande utstrålning väckte Zarion med sina tankar.
"Zarion, mitt hjärta." hörde han i sitt huvud." Ta dig ur det här innan vargen har din strupe i sin käft."
Zarion kände hur en mur byggdes upp inom honom med hjälp av Eya och sakta kunde han börja tänka klart igen. Vargen morrade missnöjt när han kände hur hans makt över gudasonen försvann. Zarion höjde sitt svärd igen och var beredd när Frostvargen attackerade. Men få är de gånger som Frostvargen behövt lita på sin list, styrka och stridskunskaper när han träffat på något som han sett som sitt byte och den stridsvane Zarion var snart Frostvargen övermäktig. Med gudasvärdets vassa klinga mot sin strupe bad vargen om att skona hans liv och Zarion backade ett steg. Frostvargen fängslades så, djupt nere bland bergens rötter i norr, med kedjor smidda i drakeld. Men innan Zarion gick därifrån såg han en sista gång på vargen. Han såg så ynklig ut och ett par diamantskimrande tårar rann nerför hans mjuka päls. Zarion, vars skyddande mur fått sprickor, fick dåligt samvete och vände sig om.
"Du får en önskan uppfylld för att lätta på din tid i ditt fängelse."
Frostvargen funderade en stund.
"En natt per år uppe på jordens yta. Med fri tillgång till byte och ingen som stoppar mig."
Zarion nickade.
"Avgjort."
Men redan nästa år när vargen släpptes fri insåg Zarion sitt misstag. Frostvargens hypnotiserande krafter var så starka att han kunde locka hela byar i sitt fördärv på oerhört kort tid. Zarion gick till Eya för att få råd.
"Jag kan inte ta tillbaka mitt löfte till Frostvargen, men jag kan inte heller låta honom hållas. Eya, mitt hjärta. Vad ska jag ta mig till?"
Hon funderade en stund och sa sedan.
"Du kan inte ta tillbaka det löfte du gav men du kan ändra på oddsen för att människorna ska klara av vargen själv. Hans krafter är magiska. Ta bort magin så är han ändå bara en varg."
"Det kan fungera. Men hans kraft är bunden till jorden, till Gaya. Jag kan inte ta bort hans krafter utan att rubba på resten av magin i världen. Blir han utan, blir alla utan."
"Må det så bli."
Och så blev det. Det är därför all magi i världen försvinner en gång om året, under den mörkaste tiden, när dagsljuset är så svagt att det knappt hinner bli dag innan natten och mörkret faller på igen."

http://frostvargenstid.eloria.fi/2017/06/24/593/

[Tagrita]

HJÄLP!!!
Ni som blev kvar och städade och ordnade i storstugan, reagerade någon på en SVART HATT som hade lagts in i köket till vänster, på diskbänken tror jag (Off lajvig hatt...) och tog den med sig från Kajane?! Tusen tack ifall nån gjorde det; hos vem kan hatten i så fall avhämtas?(ännu mera tack)

Ifall det INTE hände, hur kan man få tag på hatten?!!! (Mao. nycklarna till Kajane osv... och hoppas att hatten finns kvar när man kommer dit...)

Tacksam för svar! <3