En tanke slog mig idag när jag grämde över att jag hade missat en deadline: studievärlden är hård.
Det vet förmodligen de flesta av er, men jag menar "hård" på ett annat sätt. Den är inte hård för att man måste studera. Utan det är hård för att här ute så mäts ens egenvärde i hurpass mycket man preseterar och huruvida ens karriär ser ut osv.
Varför kom jag och tänka på detta? Som sagt, jag missade en deadline, som egentligen inte är någon stor juttu i denna kurs, jag kan alltid kompensera, eller lämna in det med en ursäkt. ÄNDÅ tyngde det mig så mycket att "I fucked up!" med planering och allt möjligt. Varför blev det en så stor sak helt plötsligt, när jag har egentligen andra viktigare saker att oroa mig för? Jo, för att egenvärdet här ute mäts i hur pass mycket man kan prestera.
Så känner jag.
In other news.... Åker upp till Pedersöre idag.
Vill nån träffas nåndag, så är jag där.