Tala är silver- tiga har någon redan snott...
av Gary L Grape » tor 13.1.2011 22:59
Ibland är det bra att städa...idag när vi städade ur en skrubb hittade vi lite saker som kan vara till nytta på medeltida värdshuslajv, bland annat en coif
"Cornix cornici nunquam oculus effodit"
-
Gary L Grape - Adlig
- Inlägg: 459
- Blev medlem: tis 28.9.2010 06:51
- Ort: Sundom (Xanadu)
av just_j » mån 17.1.2011 00:48
Det snöade idag igen.
Och varje steg krävde stor eftertanke.
När tanken slinter gör foten det samma.
Fokus alltså. På den isiga gatan. Och det gör ont i mitt gamla knä.
Ju äldre man blir, ju mindre blir ens geografiska spännvid. Jag går den isiga vägen till närbutiken. Men det inre landskapet breder i stället ut sig. Det är fantastiskt.
Det händer när vi är ambivalenta till att närma oss någon annan att vi väljer att identifiera oss med den sidan av ambivalensen, som säger att det inte är möjligt att lyckas. Jag sökte en gång lösa dilemmat genom att övertala mej själv att ensamheten kanske är den bästa lösningen, eftersom relationer bara skapar problem och oönskade känslor.
Ingenting väcker så starka känslor som att förlora nära relationer, eller att försöka få en ny. Livet är ju samtidigt så att för att kunna uppleva närhet måste vi utsätta oss för den känslan av otrygghet som det innebär att inte veta vad som kommer att hända när vi närmar oss en annan person.
Människor är besynnerliga. Jag säger ibland; Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal. Jag pratar med en del människor ibland. Jag tar de alltid i försvar. Även om de är packade eller bara konstiga. De vill bjuda mig på kaffe och tala om sitt vemod. De är oroliga för mig, säger några av dem. De tycker jag borde dricka mer kaffe och äta fler berlinermunkar. De kanske har rätt. Jag vet inte.
.
Vilken märklig värld detta är ändå. En av mina grannar har rullator och det är lite svårt att ta sej ner för backen till butiken när det är halt.
- Jag kallar döden för Olli, sa hon när jag hjälpte henne tidigare idag.
- Varför det? frågade jag.
- Därför att han ser ut som en Olli, sa hon.
Jag hade inte tänkt så. Döden heter Olli. Det är ju självklart.
Denna vinter skall jag inte halka. Olli får komma på kaffe när det så är dags.
Och varje steg krävde stor eftertanke.
När tanken slinter gör foten det samma.
Fokus alltså. På den isiga gatan. Och det gör ont i mitt gamla knä.
Ju äldre man blir, ju mindre blir ens geografiska spännvid. Jag går den isiga vägen till närbutiken. Men det inre landskapet breder i stället ut sig. Det är fantastiskt.
Det händer när vi är ambivalenta till att närma oss någon annan att vi väljer att identifiera oss med den sidan av ambivalensen, som säger att det inte är möjligt att lyckas. Jag sökte en gång lösa dilemmat genom att övertala mej själv att ensamheten kanske är den bästa lösningen, eftersom relationer bara skapar problem och oönskade känslor.
Ingenting väcker så starka känslor som att förlora nära relationer, eller att försöka få en ny. Livet är ju samtidigt så att för att kunna uppleva närhet måste vi utsätta oss för den känslan av otrygghet som det innebär att inte veta vad som kommer att hända när vi närmar oss en annan person.
Människor är besynnerliga. Jag säger ibland; Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal. Jag pratar med en del människor ibland. Jag tar de alltid i försvar. Även om de är packade eller bara konstiga. De vill bjuda mig på kaffe och tala om sitt vemod. De är oroliga för mig, säger några av dem. De tycker jag borde dricka mer kaffe och äta fler berlinermunkar. De kanske har rätt. Jag vet inte.
.
Vilken märklig värld detta är ändå. En av mina grannar har rullator och det är lite svårt att ta sej ner för backen till butiken när det är halt.
- Jag kallar döden för Olli, sa hon när jag hjälpte henne tidigare idag.
- Varför det? frågade jag.
- Därför att han ser ut som en Olli, sa hon.
Jag hade inte tänkt så. Döden heter Olli. Det är ju självklart.
Denna vinter skall jag inte halka. Olli får komma på kaffe när det så är dags.
Ab imo pectore
-
just_j - Präst
- Inlägg: 294
- Blev medlem: tor 4.12.2008 16:30
- Ort: Helsingfors
av Gary L Grape » ons 19.1.2011 09:22
Har länge tänkt göra ett försök att tillverka "starksprit", men nu har jag i alla fall skaffat ingefära, så nu ska det äntligen bli av. Receptet jag tänkte pröva på hittade jag här på forumet, närmare bestämt
"Cornix cornici nunquam oculus effodit"
-
Gary L Grape - Adlig
- Inlägg: 459
- Blev medlem: tis 28.9.2010 06:51
- Ort: Sundom (Xanadu)
av Sorcerer » fre 21.1.2011 13:09
Ja, mina vänner. När jag skriver detta så innebär det att jag snart kommer att bege mig iväg till Sveariket. Jag kommer att delta i ett mycket viktigt fältslag, och hoppeligen invadera Sveariket, och slå svearna på deras egen mark.
Det är ovisst om jag överlever. Resan dit kommer att bli svår och vår fiende kan visa sig vara hårda. Det är en sannolikhet att jag inte överlever, men före jag går vill jag att ni ska veta att ni betyder mycket för mig. Och om jag inte överlever så vill jag inte att ni ska sörja, utan fortsätta leva era liv.
Må de bli långa och lyckliga!
(NOTE: Jag ska till Sverige med 09:ers och spela mot Svenska Försvarshögskolan.
Wish me luck! Tyckte det vore roligare att skriva ett dramatiskt inlägg.)
Det är ovisst om jag överlever. Resan dit kommer att bli svår och vår fiende kan visa sig vara hårda. Det är en sannolikhet att jag inte överlever, men före jag går vill jag att ni ska veta att ni betyder mycket för mig. Och om jag inte överlever så vill jag inte att ni ska sörja, utan fortsätta leva era liv.
Må de bli långa och lyckliga!
(NOTE: Jag ska till Sverige med 09:ers och spela mot Svenska Försvarshögskolan.
Wish me luck! Tyckte det vore roligare att skriva ett dramatiskt inlägg.)"I became insane, with long intervals of horrible sanity." -Edgar Allan Poe
http://littlejohan.blogspot.fi/
"Tota potentia Tengil, liberatori nostro!"
http://littlejohan.blogspot.fi/
"Tota potentia Tengil, liberatori nostro!"
-
Sorcerer - Adlig
- Inlägg: 488
- Blev medlem: fre 16.5.2008 08:11
- Ort: R'lyeh