Flickan öppnar käften för sent?
Hmm... Jag antar att det mesta redan diskuterats. Att några anser att inget mer bör sägas för att det inte gagnar någon.
Är man av den människotyp som jag är, kan man dock inte hålla fast munnen.
Jag har inte hunnit skriva förr. En film som tagit och fortfarande tar upp mycket tid. Nåväl, nu har jag under några timmar suttit och läst kritik. Jag har nästan kvävts. Men jag tycker ändå att det som diskuterats har varit viktigt.
Jag ska försöka komma fram med min åsikt. Jag kommer antagligen att glömma mycket. Men, varsågod och läs.
För det första MÅSTE jag kommentera akrobatiken.
Calle, du skrev: "Vad som berör akrobatiken; Jag har lärt mig akrobatik i två års tid, och den akrobatik är väldigt grundläggande. Det är ingenting svårt med den, och den är väldigt säker, med undantag rörelser som inte förkom på workshoppen. Det som det främst var frågan om var olika former av kullebyttor, lite okemi/ukemi, samt för DE SOM VILLE PRÖVA, hand-stånd/huvudstånd. Jag tvingade aldrig någon att göra några rörelser, jag uppmanade folk att pröva på, samt att jag visade hur rörelserna skulle göras, samt hur der fungerade rent praktiskt att göra. Jag skulle inte ha ställt mig fram och "lärt" hur dessa rörelser skall göra ifall jag inte var säker på vad jag gjorde. För övrigt så hjälper vi varandra under lektionerna vid flere tillfällen med olika rörelser som någon kanske har svårt med, samt att vi övar själv på vår fritid. Vi har haft undervisning i Aikido, Akrobatik, dans, rörelse samt pilates. (Jaa jag har tillåtelse att självmant öva på dessa rörelser!) *morr* "
Jag vill inte kritisera dig som person eller dina akrobatikkunskaper, det enda jag tänker på är säkerheten. Kom igen nu. Jag går i samma skola, så jag har också gått på akrobatiklektionerna. Jag skulle ALDRIG, oavsett hur duktig jag än skulle vara på akrobatik lära ut det efter något år. Först och främst med tanke på vad som skulle hända om någon skadar sig. Har ni någon försäkring? Och skulle den täcka någonting om inte en sakkunnig finns på plats. Ja vi har akrobatik, men endast 1-2 ggr i veckan, en timme åt gången. De som lär oss har haft det i 4 år typ. De har haft det och mycket annan "gymnastik" största delen av studierna, många timmar om dan, flera dagar i veckan. Ja, vi hjälper varann under timmarna, MEN det sker ALLTID under uppsikt av en som verkligen kan, som är en lärare. Och våra hjälpinsatser går inte ut på att lära saker, endast på att typ hålla i en människas ben som utför handstående under instruktioner av en RIKTIG LÄRARE. Nej du tvingade ingen, men du ska inte heller uppmuntra någon att göra det om de inte fått instruktioner och är under uppsyn av en lärare. Vi får inte ens ännu träna själv och vi har tränat akro i ett år. Jag vet att man får många fina idéer i vår skola och man vill så gärna lära vidare, men snälla tänk på säkerheten! (Att hålla en mini workshop i t.ex. dramapedagogik är sen en helt annan sak, man kan inte skada sig så lätt
)
Huij, det där blev redan långt.
Men ok, vad har jag då annat att säga?
Nå, jag kanske representerar en minoritet.
"Hej! Jag heter Mari-Helen och jag har pratat skit om lajvet. Jag hade också lust att åka hem under lajvet"
Förstå mig inte fel. Jag tycker väldigt mycket om er allihopa. Även om spelledarna. MEN kritik behövs. Jag kritiserar er inte som privatpersoner utan som spelledare. Att bara kritisera sig själv och ge alla andra rosor leder ingen vart, tyvärr. Låt mig säga det så här: jag spelar teater och då har man en regissör. Regissören kommer väldigt ofta med mycket kritik och bara kritik. Visst, det känns skit. Man undrar om man faktiskt är så dålig och om man aldrig kommer att bli bättre. Men då den underbara dagen kommer och regissören säger: "Mari-Helen, du har gjort ett väldigt bra jobb!" Då uppskattar jag plötsligt de här få enkla orden otroligt mycket. Förstår ni min point? Om man alltid får en klapp på huvudet med efterföljande ord "Bra gjort!", kommer man till slut inte ens att upskatta dem längre och ännu värre, man kan inte utvecklas.
Efter att ha varit med på endast två lajv, vågar jag påstå att Eloria står och stampar på stället. Det här kan tyckas som väldigt hård kritik av mig, men igen jag vill ingen illa. Ett problem är ganska enkelt. Det känns som att vad än folk gör och vad än folk säger sitter alla andra där och applåderar. Jag förstår mycket väl, man har träffats många gånger och tycker om varann, man blir nära vänner. Man träffas kanske inte så ofta och vill då fokusera på det positiva, för visst alla saker är positiva på något sätt.
Vi måste ändå kunna skilja på begreppet vän och lajvare. Visst, det är trevligt med nya lajvkläder och jag tycker verkligen att ni allihopa har väldigt fina lajvkläder och assecoarer och om jag ger er en komplimang menar jag det. Poängen med lajv för mig är ändå inte hur fina kläder man har eller som bröderna sa det "en maskeradfest med goda vänner". För mig är poängen med lajv, själva handlingen, att hitta min person inombords, att kunna svepas med av den nya världen totalt, att hitta nya sidor av mig själv, att vara med om nya händelser. För mig är det viktigt att det finns en händelse, att det finns intriger osv. (även om jag inte ännu känner monsterattacker som tilltalande :p)
Jag tänker inte försvara mitt agerande IN och jag tycker att ingen annan behöver göra det heller. Ja, skratta åt mig bara, men jag tycker inte att man kan lajva fel. Även om vi i vår skola på en improvisationslektion får feedback på det vi gör och förslag på hur vi skulle kunna utvecklat något, är det aldrig någonsin någon som påstår att vi gjort fel. (Jag vil dock INTE jämföra teater och lajv med varandra, även om det finns många saker som jag tänker på likadant inom dem.) Däremot vill jag ändå kunna utvecklas som lajvare, jag vill kunna gå in i min roll bättre osv.
Nåväl, tillbaka till Malatssaray (el har jag ens varit där ännu?)
Vad som gäller stavfel, visst det är viktigare att infon är förståelig och bra, men som många redan sagt, det ger spelledarna och hela föreningen en mer proffsig image om man granskar texterna på språkfel. Vad gäller infon måste jag tyvärr också hålla med om att den var aningen svår att förstå och på många punkter väldigt oklar. Jag är inget regelfreak, men då många frågor svaras med "i princip", kan det vara svårt att veta hur man ska gå tillväga. Kanske borde jag sagt det här mycket tidigare, men...
Lajvet hade många intressanta ingredienser som kunde blivit till något väldigt bra. Tyvärr, gick det fel någonstans, känns det för mig.
Början gick ju bra, jag kom in, såg mig omkring... Sedan fastnade allt. Alla frågade om Uriel. Efter några timmar blev det tråkigt att fråga om Uriel. Det som jag här ser som problemet var att för många roller hade intriger som var knutna till endast en person och försvann rollen, försvann deras intriger och deras roll kvävdes till en "inte veta vad jag ska göra" människa. Likadant verkar det vara med handlingen. Enligt vad jag förstått har ert slut blivit förstört p.g.a. att några spelare avlägsnat sig från lajvet. Men hur har ni då kunnat sätta så mycket ansvar på en spelares axlar? En handling eller en roll ska inte falla på att en annan karaktär försvinner. Tyvärr var det så också med min roll. Jag skulle jaga runt Emil och hämnas på honom, det är dock inte mycket som återstår att göra då hans roll inte är särskilt koncentrerad på mig och ger fan i mig så länge jag inte hotar honom. Jag hotade honom och efter 15 min fanns inget längre att göra.
Efter min intrig (intriger) kan jag väl säga att "Man har det så roligt som man själv gör det", är ett väldigt trevligt uttryck som man säkert gärna använder. Visst man kan påverka hur roligt man har det själv till viss grad, men en stor del beror faktiskt på spelledarna och om de gjort tillräckligt många misstag kan man inte göra så mycket själv.
Jag tycker inte att vi ska döma dem som for hem från lajvet (jag kunde också ha gjort det). De gjorde så gott de kunde och kände att de längre inte hade mer att ge. Att det skulle vara bitterhet och annat dylikt som stod bakom deras gärningar och kritik har jag väldigt svårt att tro, efter att jag själv diskuterat med dem. Visst Tumes "gå och ha sex manipulation" kanske inte ledde någon vart, men det var ett försök. Visst om det hade varit vilket annat lajv som helst hade Tumes och Sammys sista lilla scen varit dåligt lajvande för mig och det kanske inte var suverent nu heller, men det var ett försök att göra något åt situationen. Vad gäller Uriels pistol, tycker jag att det inte är något fel på det alls. Gubben var sinnesförvirrad, vad gör man inte då? Dessutom var han typ den "allsmäktige" för många i Malatassaray, han kan göra typ vad som helst, tänk om det var hans uppfinning eller en artefakt? (För mig var Teemus rollprestationer kanske t.o.m. de bästa på hela lajvet).
Det som jag också håller med om bröderna om är att spelledare alltid är ansvariga för vad som sker. Visst spelledare är också bara människor, men jag tycker ändå inte om attityden "jag bryr mig inte". Jag hade en roll som inte fungerade och ville byta: efter många om och men fick jag den bytt, men det kändes surt och tro mig jag ville åka hem. Det kändes som om min begäran togs som ännu något som förstörde stämmningen. Varför kunde jag inte få ett ja med en gång då den andra spelledaren sa att det fanns färdiga roller. Visst, senare blev jag mycket bättre bemött och det är jag väldigt tacksam för! Det känns också barnsligt att banna någon från lajv i efterhand för att man inte varit i sina sinnens fulla bruk. Visst, om ni inte kunde urskilja att det de gjorde inte var ok direkt på lördag, men ta då konsekvenserna av det.
Den sista saken som jag nu kommer på som inte funkade för mig var söndagen. Visst, den var bättre än lördagskvällen. Men då jag vaknade på söndag och sent masade mig ut från off-rummet för att delta i lajvet var känslan "jag har kommit till ett helt annat lajv". Visst, det var en bra nödlösning för något som inte fungerade, men det hängde inte alls ihop med lördagen. Alla konflikter var plötsligt bortblåsta och alla var på samma sida, som ett kliché slut på en barnfilm. Förlåt. Det var många som nämnde slutscenen som det häftigaste under hela lajvet, tyvärr kan jag inte hålla med er. Visst, det blev en happy ending på min emotionella katastrof. Inget mer.
Det var trevligt att träffa er alla igen, tro mig, jag menar allvar. Jag såg fram emot att lajva med er igen. Tyvärr blev det för mig ett kostymparty. Och jag är fullt medveten om att det bara är min egen åsikt. Dåliga lajv händer och det är ingen katastrof i sig. Men om vi vill utvecklas måste vi vara beredda att tala rakt ut som vuxna människor. Det är inget som ska påverka på vänskap, det är endast något vi ska ta åt oss som "professionella" lajvare. Låt oss inte skapa krig och klyftor, låt oss diskutera och kompromissa. Min kritik är hård, men jag vill endast er och mig själv väl.
Jag ser framemot att fortsätta lajva!
Mari-Helen