Ett fint lajv. Tack så mycket Anders och Calle samt alla medspelare.
Rosor:
- Spelledarna får varsin ros. Jag vet hur tröttsamt det är att vara författare och spelledare till ett lajv. Ni är defenitivt värda varsin ros, för ren och skär jädrar anamma.
- Jonny får en hel bukett rosor. Du gjorde det så lätt att spela Iva. Jag saknar Arp förfärligt mycket. Han var verkligen någon att skratta med, gråta med, leva med...
Scenen som utspelade sig mellan syskonen efter att Iva hade "löpt amok" var så stark!
Det var mina rosor, men jag vill ännu göra några (ganska många) speciella omnämnanden utan inbördes ordning:
- Christa som Óboa. Fin nybörjarprestation. Du gjorde vissa saker som jag inte hade kommit att tänka på som nybörjare.
- Minna som Khella. Våra strider med vapen och med ord satte fin krydda på lajvet och gav fantastiska minnen.
- Kristoffer som Jonathan. Accent, klädsel och fint rollspel gjorde rollen levande.
- Anders som Möjlighet. Du var så söt! Du påminde om Ärende i "Sagan om Belgarion".
- Calle som Matias. Soldaten skulle ha kunnat få vara med en längre stund. Det var intressant med de olika tidsperioderna som representerades.
- Vicke som Cliff. Diskussionen vid bron på natten var givande. Cliffs nonchalanta "Hur känns det att veta att ni ska dö?" var verkligen effektfullt.
- Ida som Katharina af Heller. Sådär lagom mystisk, god och hjältemodig. Iva var nyfiken på henne, men skulle ALDRIG ha anslutit sig till Burning Hearts av den enkla anledningen att hon då skulle bli en i mängden och inte en unik, tapper hjältinna.
- Emil som Saulus. Tack för att du snyltade på vår mat och gästfrihet. Tack för att du hörde på Ivas historia. (tack alla andra som hörde på)
- Tuomas som Ixion. Iva tyckte inte om honom, men Arp lugnade henne och tyckte att hon inte skulle dra förhastade slutsatser.
- Maria som Peppar (Ciell). För Iva var Ciell mest ett lustigt inslag i en redan underbar värld. Tack för att du stal vår sked.
- Hurra för lajvets sponsorer.