Vicke ska ha en stor ljusröd ros för ändlös kreativitet och alltigenom verklighetstroget spelande.
Fredrik och Sandra. Fredrik; din karaktär var rätt annorlunda än i andra lajv, och du skötte Alekse med glans. En snövit ros åt dig. En klarblå ros åt Sandra här också för att ni båda lyssnade på vad Khella hade att säga (även om hon med möda mildrade sin personlighet till att tyckas mindre hjärtlös för att inte skrämma bort er) och SPELADE på det.
Erica och Jonny. Ni får varsin champanjros för att ha bidragit stort till mitt bästa minne från det här lajvet. Det var ett enormt nöje att som Khella spela mot Iva och Arp, så mycket som våra personligheter klaschade. Extra plus för den verklighetstrogna syskonskapskänslan.
Jag har fler rosor som jag skulle vilja ge ut, bl.a. kan jag förnimma en till champanjfärgad, en eller två rödkantade vita rosor och några klarröda i buketten, men för alla fina rollprestationer så tror jag ändå att jag låter de ovan vara de utplockade.
När det gäller ris blir det så mycket svårare. Platsen var superfin, myggen och flugorna var inte jobbigare än att man kunde hantera dem, maten var bra, etc. För min del blev det bara en eller två döda stunder, så jag kan inte egentligen klaga på lite att göra heller. Jag kan inte ens klaga på mig själv, eftersom jag, trots små missöden här och där, är nöjd med min prestation. Khella hade sett och orsakat så mycket död i sitt liv att hennes reaktioner var rätt milda när död drabbade, och omedvetet tror jag att jag även såg helt förbi andras reaktioner, så även i den saken står jag kommentarlös.
Jag fick äntligen mitt allra bästa minne utsorterat ur Härvan Av Härligheter (TM). Hela sekvensen från att Arp (med lite hjälp av någons Manipulation) buffade till och förargade Khella, hotelser på knivspets utböts med en hetsad folksamling tätt omkring (vilket innebar att jag fick rätt svårt att röra på spjutet utan att råka peta nån i ansiktet med det), jag blev Chockad (för första gången), bunden (för första gången), bortburen (för första gången), talade mig ur knipan (för första gången) och in i en "hederlig" strid, allt var perfekt ända till stridens slut. Den sekvensen var bara såå IN och jag hade det hemskt roligt!
(speciellt som jag hade misslyckats att svara på en provokation tidigare och bara satt som på nålar och väntade på ett tillfälle att hämnas på hjältesyskonen för Ivas oförskämdhet tidigare; no need to say, I jumped at the chance)
Khella, f.d. ledare för Negotium (som typ INGEN visste något om *gruff*), bugar ut. Gjèrjte tackar också för sig, med en blodbestänkt klinga.