De Perpetuo

[Sorcerer]

Detta är tråden för lajvet "De Perpetuo". Här kan sådana saker som frågor och funderingar äga rum.

Själv känner jag mig smått nervös; detta blir det första lajvet jag leder helt ensam. Men, inshallah ska det gå bra...

[Sorcerer]

Bröder och systrar!

Imorgon är det sista dagen man kan anmäla sig till De Perpetuo. Hittils är 6/10 platser upptagna, så det finns rum för fyra till. Är det någon som har tänkt anmäla sig, men av någon orsak inte har gjort det ännu, så det börjar bli dags....

[Sorcerer]

Och så var anmälningen stängd.
Så om någon hade velat vara med så.... Better luck next time.

[Sorcerer]

Nu är alla roller utskickade....

[Sorcerer]

Mina damer och herrar! En nybliven spelledare har dragit sitt första lajv ikväll!

Det finns ett tillfälle när den som har ordnat hela juttun får säga ett par ord. Och nu när lajvet är över så tänkte jag säga några ord...

Först vill jag tacka spelarna. Utan er skulle det ha varit omöligt att genomföra lajvet. Det var min idé, men det var ändå ni som utvecklade storyn.

Tack TB & Karolina för att jag fick använda er lägenhet. Det var riktigt schysst!
Tack Jo för infon jag fick.
Tack elorias styrelse för ert stöd. (T.ex att jag använde er hemsida, forum osv)

[Sorcerer]

Nu tänkte jag berätta i stora drag vad som utspelade sig ikväll i David Lindbladhs lägenhet.

Gästena anlände, och det dröjde inte länge förrän spriten togs fram. Det lättade lite på stämningen, och saker började komma fram. (det dröjde inte länge förrän lite kärlek hade börjat ploppa fram mellan två personer.)

Efter en tid så bryter David ihop. (spelad av Kristoffer) Han känner sig så sorgsen över att han inte kände sin avlidne farfar... Kanske han inte hade hängt sig om David hade haft bättre kontakt? Men det var då som hans vän Kristian Siwas dök upp. Han hade nämligen något i inrefickan som kunde lätta: Kokain. Det lättade på Davids sinnelag.

Det kom på tal att en ritual skulle utföras. En skojig ritual som David hade hittat i hans farfars gamle fältdagbok från 1975. Ritualen utfördes... Och lamporna slocknade. Det var mörkt i hela lägenheten i en stund.... Innan det kom på igen. Inget tycktes ha hänt. Phew, det var kusligt....

Som tur är hände ingeting.... Men vänta. Dörren gick inte att öppna längre. Hur mycket folk än försökte, så ville inte dörren öppnas.

Och vad hände egentligen med det paret som hade funnit kärlek tidigare? Varför låg mannen i förhållandet med en annan man?

Stackars Élisabeth Ståhlberg (Spelad av Karolina)... Hon började plötslligt känna som att insekter kröp under hennes hud. Hon kunde inte göra något åt det!

Alla som såg sig i spegeln såg plötslgit hur de hade blivit gamla och hemska....
I ett senare skede så fann man blod över hela wc. Det var överallt... Handfatet, wc och på väggen var texten "AIWASS" skrivet i blod.

Misstankar började riktas mot en person i gruppen.... Kristian Siwas. Han var alltid så lugn och samlad. Och han verkade veta mycket om vad som var på gång. Men det var ingen bra idé att fråga honom..... Karin Kuusisto (Ia) och Sabina Kuusisto (Jo) såg Avgrunden genom honom. Vad han än var, så var han inte mänsklig.

Slutligen beslöt sig Karin Kuusisto för att försöka åkalla demonen som besökte denna lägenhet. Och en dimma sänkte sig över lägenheten, alla förutom Karin föll i en sömn. Och framför Karin stod demonen Aiwass (spelad av Johan), demonen från Avgrunden. De höll en kort diskussion, och Karin bad Aiwass om att lämna folket i lägenheten ifred. Aiwass gick med på det, om han fick hennes själ. (hon var i en lose-lose-situation.
Alternativet var att Aiwass hade tagit hennes själ och sedan de övriga). Hon gick med på att låta Aiwass ta hennes själ..

Alla övriga vaknar sen och finner att hon är död. Hennes lillasyster brister ut i gråt över hennes kropp. Hennes älskare likaså.... Men sörjandet avbryts med att en flinande Kristian Siwas tackar för att han fick det han behövde. Han ändrar utseende och ser plötsligt äldre ut...

"Ju mindre ni berättar för omvärlden om vår överenskommelse, desto mera lyckliga kommer ni att bli. Må era tankar bli lyckliga!" säger han innan han vänder om och försvinner ut ur lägenheten.
Sabina springer efter honom för att slå ner honom. (Han dödade hennes syster!), men Aiwass är borta. Spårlöst...

Och det var slutet på lajvet och min korta förklaring på vad som hände

[Sorcerer]

Nå, Ris och Ros.... Ska jag återkomma till... Jag behöver sova...

[Jo]

Ja du Johan. Det kommer nog att ta en tid att smälta kvällens händelser...

Jag skall passa på att tacka alla spelare.
Ia: Karin var så härligt överbeskyddande och tykters vilja hålla fast vid att hennes lillasyster var en liten ängel trots att hon både söp ner sig, tog droger och förlorade oskulden med en vilt främmande karl. Men tänk att det egentligen var Sabinas fel att Karin dog... Hon kommer att ångra det för evigt.

Carolina: Tack för en sjukt skrämmande scen med krypande insekter under huden. Sabina blev nog lite illamående. Och tack för alla intressanta diskussioner.

Kristoffer: Sabina skulle tacka för en trevlig fest där hon för första gången fick ha lite kul på riktigt. Dock blev ju festen inte riktigt som den borde ha blivit...

TB: Intressant hur vi först slog varandra och hur Stefan nästan slog ner Sabina i ren vrede och hur Sabina sedan genom en konstig ingivelse ville göra upp kring stidigheterna på ett lite mer intimt sätt.

Johan: Tack för en fin motprestation och för en bra SL-debut. DU klarar mycket bra att improvisera i trängda situationer. Tack för en roll som var trevlig att spela och så förvånansvärt lätt att komma in i. Tack för god ingefärsdricka!

Överlag kan sägas att så mycket var på gång under lajvet att det var omöjligt att helt hänga med (för att inte tala om att rollerna var ganska så berusade och drogade). Den där känslan av hjälplöshet som på något sätt ändå utmynnade i en beslutsamhet att "jäklar, nog skall vi ju klara oss ur det här på nåt vis" var underbar. Den naiva Sabina trodde ju att allt skulle ordna upp sig och även om hon var rädd för den där freaken Kristian Siwas så tänkte hon nog att det inte kan bli värre än det är om hon käftar upp sig mot honom...

En del saker med lajvet kunde kanske göras annorlunda, men dessa saker diskuterades ganska långt på de-briefen. Fortsätt skriva lajv! Jag ser fram emot någon form av uppföljare.

Rosor och lite lyckoris,
Jo

[Sorcerer]

Lite ris och ros då..

Det mesta riset jag kan komma på ges åt mig själv, för att "förbannelse"-systemet kunde fungera smidigare.

Sedan sade någon något om att jag gärna får mindfucka folk lite mera... Ska komma ihåg det till De Perpetuo II.

EDIT 1: En tanke slog mig.... Alla rollerna var ju berusade och drogade, right.... What if det de EGENTLIGEN såg var endast hallucinationer framkallade av det? (Inte är det sagt att Kristian talade sanning när han berättade om vad han gav er. )

EDIT 2: Folk har frågat mig vad "De Perpetuo" betyder. Det är latin och betyder "ur avgrunden/djupet".
EDIT 3: Enligt google translate så harj ag haft fel, det betyder "Den eviga".... Ändå ett ganska passande namn, om jag får säga min åsikt

[Thengel]

Dags för lite ris och ros då.

För det första Thanx och grattis till en lyckad första SL-debut. Lajvet var psykiskt nervtriggande. Personligen upplevde jag större kalustrofobisk feeling än på nåt lajv tidigare.

var personligen med om följande: -Miste inlajv-oskulden med en (inlajv minderårig) ung kvinna OCH en man!

- Knockade ner "The Bad Guy", monsignor Siwas, 2 ggr.

- Föll på en och samma natt från att vara den självgode hankeiten Stefan Kronéus (från Helsingfors) till våldsman, sodomit och utnyttjare av en 17 vintrar ung tjej. Förmodligen antingen levde han en LÅNG tid på mentalanstalt efter, eller också kom han att uppbåda en otrolig förmåga till bortträngning av diverse minnen.

ROS: -till Karin för en övertygad hippiejargong in absurdum, och till David för alla milijuttun. Därutöver till Carolina (minns int inlajvnamn) för scenen med insekterna under huden. skrämmande som få...

- för lapparna som fick saker att hända, och för dem smidiga warpen mellan realverklighet till den andra.

- blodritualen vi läste. creepy!

RIS: - kunde getts flera ledtrådar till VAD vår fiende egentligen var, samt möjliga medel att bekämpa eller åtm fördröja honom. Typ lite mer dagboksanteckningar från David Lindbladhs farfar.

- partyfaktorn kunde ha tonats ned något. I en del avseenden liknade händelseförloppet ett scenario där alla råkade i gemensam psykos ungefär samtidigt och vägrade ta situationen på allvar. Kanske kan liknas vid panikbeteende, men ändå. En common effort att försöka hindra det som pågick kunde ha svetsat samman människorna lite mer.

TIPS: - uppföljaren: en betydligt mindre trevlig lokal än mitt och Carolinas ombonade haven. En övergiven byggnad skulle vara betydligt mer skrämmande... kan förstås bli svårt att ordna i dessa tider när lajv fortfarande tycks vara okänt för Den större Förnuftiga Omvärlden därutanför.

- ordlekar! Pussel... allt som vittnar om vad vår fiende egentligen är.

ja... men riktit bra!

[Jo]

Jag håller nog med Thengel om riset. Oavsett hur hopplös en situation verkas så kommer någon endå att komma på ett sätt att se eller försöka se en utväg. Därför kan det vara bra att gömma in en sådan i berättelsen. Som det var bläddrade vi ju febrilt i dagboken i desperata försök att hitta en utväg eller försökte ställa Siwas mot väggen.

Lite kort om vad Sabina gjorde och råkade ut för under kvällen:
Sabina hade övertygat sin äldre syster Karin om att hon skulle få följa med och fira Halloween med "de vuxna människorna". Nu skulle det bli rejält festande för första gången och hon skulle kanske få dricka sig full för första gången...

Nå, festen började nog lite lamt. De där som skulle föreställa vara studeranden och därmed vilda festare talade bara om religionsvetenskap... Blä. Sedan undrade David om Sabina ville ha lite hembrännt. I skymundan från storasyster Karins vakande ögon fick Sabina smaka lita. Fy vad stark det var. Sedan undrade Kristian Siwas om Sabina någonsin provat kokain. Kanske den här festen skulle få lite liv i sig trots allt.

Så tyckte någon att allihopa skulle delta i läsandet av någon ritual som David hittat i sin antropologfarfars dagbok. Et litet strömavbrott skapade stämning men sedan fungerade belysningen igen och ingenting annat hände. Lite skratt och skämt om hur skraja folk varit och sedan blev det dags för Sanning och konsekvens.

Konstiga saker började hända. Folk blev illamående, folk hallucinerade, folk låg med varandra utan att bry sig särskiljt mycket om att dölja sina förehavanden för resten. Sittandes sur i det ena rummet kom ett alldeles överväldigande sug efter sex över Sabina och hon nappade tag i första bästa person och slet in honom i rummet. Att det råkade vara Stefan som hon tyckte var hur irriterande som helst gjorde ingen skillnad. Att syrran kom på dem och skrek något åt Stefan om uttnyttjande av minderårig fick henne bara att dra på mungiporna.

Folk började dock snart inse att någonting mer var i görningen än att de enbart var nersupna och drogade. Dörren gick inte att öppna, plötsligt fanns en massa blod i toaletten...

Sabina konfronterade Siwas om hur det kom sig att han visste så mycket om henne och alla andra på festen. Plötsligt såg hon avgrunden. Det blev en vändpunkt för henne. Nu kände hon sig liten och rädd. Hennes storasyster tröstade henne.

När situationen blev desperat knyckte Sabina till sig dagboken och började fundera på hur folk i filmer gör för att bli av med demoner. Hon petade försiktigt på Karin och undrade om det skulle gå att helt enkelt tillkalla demonen Aiwass som nämndes i dagboken. Karin gjorde det. Sabina svimmade.

Då hon vaknade igen verkade det som om samma sak hänt alla andra i rummet också och alla höll på att vakna till liv. Alla utom en. Karin vaknade aldrig. Då det blev klart för Sabina att hennes syster var död skrek hon i förtvivlan och tårarna vällde fram. Sedan talade Kristian Siwas och tackade för vad han fått. Han vände sig och gick mot dörren. Sabina störtade efter honom men hon flög rakt in i den stängda dörren. Kristian Siwas var borta. Dörren gick att öppna igen.


Angående Sabinas framtid så tror jag att hon kommer att söka rastlöst efter en förklaring till vad som hände och till vem Kristian Siwas/Aiwass är. Kanske kommer hons edan efter något år ge sig ut för att hämnas sin storasyster.

[Kristoffer]

Jag citerar mig själv: "Det här är en karamell man kan suga på länge". Johan, du lyckades verkligen framkalla den paranoida/klaustrofobiska stämningen genolm att hålla oss inlåsta, känslan av undergång var hela tiden påtaglig. Tack för alla "mind screw ups" (som du säger, det kan ha varit drogerna lika bra som en demon) och alla chockeffekter, det märks att du hade lagt ned mycket tid på förberedelserna: blodet, veritaslapparna, och allt det.

Att spela på lappar (t.ex. "VERITAS: i spegeln ser du ut som 100 år") är svårt, överraskningen blir mer spelad än en naturlig reaktion. Då vi knappast upplevt riktig skräck i levande livet, är det inte så lätt att reagera naturligt på. Men vi gör så gott vi kan.

En kollektiv jätteros till alla deltagare, ingen nämnd, ingen glömd. Jag deltar gärna i en fortsättning, om det blir av.