Ris och Ros - URAEL!

[Eco]

Så...

Det har nu gått lite mer än en vecka sedan lajvet och jag tror att jag till sist har landat. (Jag har dock inte lyckats börja se objektivt på lajvet ännu. Efter nästan ett år av peppande på Tharer och på Krirchtinn är det lite svårt att se helt objektivt på saker och ting i lajv-världen ^^')

URAEL var ett på många sätt spännande och intressant lajv. Det var skönt att veta och känna att händelseförloppet till stor del drevs framåt av spelarna själva. De intriger och utökade bakgrundshistorier som vi alla fick var förstås startknuffen för händelserna, men många egna initiativ, idéer och infall gav lajvet just den personliga prägel ett lajv bör ha, enligt mig. Nya situationer uppstod, nya relationsband knöts. Det var i första hand rollerna som styrde och bestämde över händelsernas framfart, inte intrigerna. Tack för detta, allihop!

Lajvet, sagan, äventyret skapades av oss alla i ögonblicket. Alla drog sitt strå till stacken och det är egentligen väldigt svårt att göra specialomnämnanden, men ett stort fång rosor måste ändå gå till våra kära spelledare. De drog det absolut tyngsta strået och utan dem skulle detta lajv aldrig ha blivit av, eller ens påtänkt. Minna och Anders, jag vet vilka födslovärkar ett lajv kräver och hur svårt det är att få till ett bra lajv. Ni har genomlidit värkarna och kunnat skapa något vackert och underbart trots alla mödor. En stor eloge till er för allt arbete ni har lagt ner på världen, intrigerna, rollskaparhjälpen och allt det praktiska arbetet. Ytterligare tack till Anders för den fantastiska maten under lajvet och till Minna för att du höll mig på jorden då jag höll på att sväva bort i intighetens högre sfärer under mitt kulturtextskrivande.

En himmelsblå lajvros (eller kanske tre...) vill jag ge Emil för sitt engagemang trots sin förhållandevis sena anmälan till arrangemanget och för sitt gestaltande av Vannjashtok tanl Karennas. Tack för de givande samtalen mellan Krirchtinn och Vannjashtok och för de små oenigheter och tvister som hela tiden tycktes ligga bubblande under ytan. Droppen som så när fick bägaren att rinna över var när Vannjashtok i Dórials närhet väldigt öppet sade att Krirchtinn hade det temperament som tillkommer de unga och de okunniga.

Jag vill även tacka kyrkosoldaterna och deras kapten. Tack Erik, Jonny och Judith för att ni rent off orkade med allt vad som förelades er.

Tack Calle för den intressanta relation våra roller hade. Synd att varken du eller jag hade tid att utveckla den åt något hål under lajvet.
Tack Pia L för hatet som strömmade från Idína.
Tack Philip för tvivlet vi fick så (hahahaaa...) i Vajdans tankar.
Tack Pia R för förgiftningen.
Tack Maria för Hjaanis omvändelse.
Tack Sonja för scenen med motgiftet.

Och tacka Jordmod... O.O' ...jag menar De Tre för vädret vi hade. Regnet skänkte stämning och svalka.

*********

Krirchtinn såg ut över de församlade hedningarna, men hon såg dem egentligen inte. Hennes ögon visade henne en grupp avskyvärda, avgudadyrkande, osedliga barbarer där någon annan skulle ha sett individer. Dessa individers ansikten speglade rädsla, sorg, hopplöshet, trötthet, tvivel och ilska, men även hopp. Krirchtinn såg inte någon av dessa känslor, men då hon blundade såg hon sin gudinnas milda, leende ansikte. Krirchtinn drog ett djupt andetag av den fuktiga luften och påbörjade gudstjänsten förvissad om att godheten skulle övervinna ondskan.

[Emil]

Oj så det har kastats rosor. Det är ju roligt det, men jag väljer att vara mer selektiv, även om jag kunde ge komplimanger åt flera av er, men så att ni som får mitt tack vet att det betyder nåt speciellt.

Kommentar:
Givetvis vill jag tacka spelledarna Anders och Minna. Ni har skapat ett välskrivet och genomarbetat material som i spelarnas händer gjordes till en intressant och oväntat levande historia. Jag tänker bara upprepa det jag redan sagt åt er. Före lajvet funderade jag över när jag senast varit på ett lajv som jag verkligen kunnat säga efteråt att det var riktigt bra. Nu kan jag göra det och därför ska ni ha tack för att ni gett mig tillbaka lite tro på den här lajvformen.

Nåja, jag måste nog ändå tacka alla spelare för att ni engagerade er i detta lajv. Det gladde mig så att se folk som läst på och förstod kulturernas aspekter och tog dem till er. Det var så många som blomstrade under detta lajv i rolltolkningar och jag är glad att ha fått spela mot er.

Ros:
Min lajvros går till Erica som jag vill tacka av hela mitt hjärta, då du inte fick det tack du var värd efter lajvet. Du skapade faktiskt en hel kultur som var mycket intressant och komplex och lyckades förmedla den till alla i den thariska spelargruppen. Detta är en oerhörd prestation som gav mig en härlig spelupplevelse. Dessutom fanns du för att bistå mig under mina svåra stunder (läs: då mitt minne angående religösa spörsmål svek) och gav mig det mest subtila rollförhållandet under min lajvkarriär. Det var de små, små sakerna, men det var så laddat, hela tiden.

Bästa minne:
Jag vill lyfta fram en av många märkliga ögonblick av enträget predikande, gudstjänster i morgonregn, hetsiga meningsutbyten och oförståelse för varandra.
Kekes roll (som jag aldrig kom ihåg namnet på och refererade till som gamlingen eller byäldsten) kommer in i den thariska stugan och ber att få sitta ner och tala kring omvärlden. Till först misstänker jag baktankar men snart förstår jag att han i all enkelhet kommit för att få höra om hur det ser ut på platser han inte besökt på länge eller aldrig kommer att få se. Det var en så skön och avslappnad stund, och en av de mest immersiva ögonblick jag upplevt. Mina ögon fuktas när jag tänker på den gamle mannens öde och jag kan bara tacka Keke för den här stunden, det var I SANNING sällsamt.



Till sist undrar jag lite över den här trådens funktion. Ros kan jag förstå men ris ser jag inte riktigt syftet med. Det riktas i nio av tio fall mot regn och mygg vilket inte är konstruktivt. När en sådan här tråd någon gång i begynnelsen instiftades var det efter svensk modell, som jag fortfarande tycker mera om, bestående av kommentarer (om lajvet i allmänhet), ros (till någon spelare/prestation man vill lyfta fram) samt lajvminne (en speciell händelse man kommer att minnas). Ris (vill hellre säga feedback) är jättebra att uttrycka om sådant finns, och riktas ju främst åt spelledare eller eventuellt åt spelare, och kan ske helt privat mellan parterna. Jag skulle gärna se en återgång till denna modell i framtiden, eftersom jag hellre läser en sådan tråd.


Jag tackar för att SANNINGEN ALLTID KOMMER ATT SEGRA!!

Med mycket vänliga hälsningar,
Vannjashtok tanl Karennas, präst och ödmjuk tjänare av Eniack och verkställare av de Tres vilja.