av Carolina » tis 6.8.2013 14:09
Varning för mastodontinlägg!
Jag vet att vi senare kommer bli ombedda att ge feedback, men jag tänkte nu komma med en del feedback som är bra för spelledare i allmänhet att tänka på.
Jag tyckte att lajvet kändes mycket railroadat flera gånger. Speciellt på fredagen. Det var som att så fort en SL var i expeditionens läger sa deras karaktär antingen vad som borde göras eller så kom de som en NPC som ställde till med saker eller på annat sätt styrde lajvet. Med tanke på att jag under långa stunder inte såg någon SL i lägret kändes det väldigt underligt att de tog över så som de gjorde när de kom till lägret. Jag menar: hur ska en spelledare kunna veta i vilken riktning de ska styra lajvet om de inte vet vad som händer i lägret? Hur ska de kunna styra lajvet åt önskat håll om de inte vet åt vilket håll spelarna är på väg? Just därför skulle det ha varit bra att hela tiden ha minst en SL där de flesta expeditionsdeltagare var. Sen är det också väldigt farligt för spelledares karaktär att säga vad som borde göras. Eftersom spelarna vet att det är en spelledare som säger det tänker man att det är det som karaktären säger att borde göras är tänkt att ska hända. Till exempel när Calles spejar-karaktär på fredagen sade att vi borde göra ett stort anfall mot orcherna. Då tänker man som spelare att det är det som det är tänkt att vi ska göra och alla hittar på en orsak till att anfalla orcherna. Sedan blev det inte bättre av att en annan SL kom och lät förstå att den stora striden skulle ske följande kväll. För mig kändes det som att alven kom för att lugna ner expeditionen och se till att lajvet inte slutade redan första kvällen. När alven kom hade Aslakin kommit till lägret och folk planerade den stora striden där de skulle döda alla orcher och befria de tillfångatagna. Vilket episkt slut det skulle ha varit! Men vi hade över ett dygn kvar att lajva så en alv kom och ville ha hjälp följande kväll, så den stora striden sköts upp med ett dygn. Jag uppfattade hela samtalet med alven som spelledares försök att lugna ner ett lajv som håller på att ta slut alldeles för snabbt, vilket var väldigt lustigt med tanke på att det var en spelledare som eggat till stort anfall. Vad jag önskar är att det hela tiden skulle ha funnits en spelledare i lägret (eller iaf en person som rapporterar till SLC vad som händer i lägret så att SL är uppdaterade om vad som händer) hela tiden och att spelledarna varit mer subtila i sätten att styra lajvet.
En annan sak jag reagerade på när spelledarna kom som NPC:er till lägret var att alla spelare stod runt karaktären spelledaren spelade, men det var endast en eller väldigt få spelare som ”fick lov” interagera med NPC:n. Alven ville bara prata med en enda person. Det är väldigt tråkigt för 30 personer att stå och titta på två personer som pratar i tio minuter. Varför inte låta fler delta i diskussionen?
Och så det stora problemet: auktoritetsproblemet. Folk har fruktansvärt svårt att lyda karaktärer som har en auktoritär position. Jag har märkt det under tidigare Eloria-lajv också. Och det tycks vara något som är speciellt för Eloria, eftersom alla utifrån sade att de aldrig varit med om att folk gått emot adeln eller ledarna så där under ett lajv tidigare. Och jag tvivlar på att det stod i allas roller att karaktären har auktoritetsproblem och vägrar lyda order. Uppenbarligen är tanken på att alla är lika värda och att ingen ska säga åt någon annan vad den ska göra så inrotad i spelarna att de har svårt att för en helg spela på något annat. Det står på lajvets hemsida att ”adeln står över resten av befolkningen” och att Lady Elenell är ledaren för expeditionen och är den som betalar och som har sista ordet i allting. Det har blivit sagt flera gånger att Ladyns ord är lag, det hon säger att ska göras ska göras. Men ändå lydde typ ingen henne, Ranetheon, Anória eller Rania. När man som spelare i ledarposition tänker ”Fuck it! Jag skiter i det här! Om någon annan vill försöka leda den här hönsskocken, så var så god! Jag orkar inte fortsätta slåss med spelare som inte fattar att deras roller skulle lyda.” så har det gått för långt. Det är helt okej att ena karaktär inte orkar med sin ledarposition längre, men när spelaren inte gör det för att alla andra går emot det som är lag i lajvvärlden så är det inte okej. Hur många har gjort myteri på sitt jobb? Hur många har vägrat göra vad ens chef säger åt en att göra, oavsett hurdant pisshuvud chefen är? Man gör inte sånt. Så varför folk det på lajv? Det var inte bara Lady Elenell folk vägrade lydan, utan också Anória eller vem som helst som försökte fungera som ledare. Då är det verkligen ett problem.
Så vad ska man göra åt problemet? Svaret är enkelt: workshoppa, workshoppa, workshoppa. Allt som är annorlunda i en lajvvärld jämfört med vår värld måste workshoppas för att det ska fungera. Ett sätt att workshoppa auktoritet och att lyda order är att de fyra (fem) personer som hade en klar ledarställning (Elenell, Ranetheon (som Elenells högra hand), Anória och Rania (och Frälsaren) står på en rad och sedan kommer alla i tur och ordning går från en person till nästa och tyst står framför dem för att skapa en relation till dessa karaktärer, med fokus på att dessa är karaktärer som de ska lyda. Man får stå framför alla och se på dem så länge som man själv vill och behöver för att få känslan att personen framför en är någon man lyder, en person med auktoritet, en person man inte säger emot utan en väldigt bra anledning. När alla andra tittat på dem står Anória och Rania mittemot varandra och ser på varandra, sedan står de framför Ranetheon och till sist framför Elenell. Och slutligen står Ranetheon framför Elenell. Det blir skitjobbigt för de fyra att ha 30 pers som står och tittar på dem i tur och ordning, men det skulle även hjälpa dem att komma in i tanken att alla som kommer framför dem står under dem. Alla som kommer framför dem är personer de bestämmer över, personer de har auktoritet över. Efter detta skulle man spela upp ett antal scenarion där alla tydligt lyder den som de ska lyda, så att det övas in. Exempel på scener skulle kunna vara att de ska slå läger för kvällen och Rania delar ut order om vem som ska göra vad, orchanfall där Anória håller i trådarna, diskussionen som hade förekommit i expeditionen om var de skulle korsa Omen-floden och någon scen där det finns konflikterande viljor mellan de som bestämmer och där Elenell får sista ordet. Efter att ha spelat upp en scen skulle alla (som var med) diskutera den: vad funkade, vad funkade inte, vad borde ha gjorts annorlunda? Och sen spelar man upp den igen med de förändringar man diskuterat fram och diskuterar hur det funkade andra gången. Har man tid kan man spela upp en scen tills alla är nöjda.
Det här var de största sakerna som förstörde lajvet för mig, men jag hade inte ett dåligt lajv för det. Jag hade ett bra lajv, till och med bättre än jag förväntade mig, men det är tack vare Rasmus, den relation vi spelade på och att det gick så enkelt och naturligt att spela så fysisk och nära kärleksrelation med någon jag träffade på plats.