Papyrusrullen

av **Darulf** » mån 19.3.2012 11:01

Angeologi; Änglarnas tecken - Danielle Trussoni

Det pågår ett krig mellan Nephilim och människorna och det har rasat sedan urminnes tider, då de första änglarna fick avkomma med människorna. Numera finns det ett hemligt sällskap människor, angeologerna, som är de enda som känner till att änglaavkomman styr och stället i världen på mänsklighetens bekostnad.

Men det finns ett föremål som kan ändra på saken. Nephilim söker det och angeologerna håller det gömt. Men hur länge?

Min åsikt: Wannabe Da Vinci kod bok. Karaktärerna inte övertygande. Änglagrejerna dåliga. Hela mysteriet löser sig själv. Vilken kass pissljummen bok.

1/5 vingar.

av **Darulf** » sön 3.6.2012 10:55

Nattvakten - Sergei Lukyanenko

Mörkret och ljuset har slutit ett fredsavtal, sedan de märkt att ett regelrätt krig skulle innebära allets förstörelse (vilket ingendera egentligen vill). För att övervaka att båda sidor håller sig till avtalet har man upprättat dagpatrullen(mörka) och nattpatrullen (ljusa). Genom invecklade intriger och farofyllda uppdrag försöker Anton Gorodetsky, medlem av nattpatrullen, ge sig i kast med de västa farorna som hotar Moskvas stad och som de flesta vanliga människor är lyckligt ovetandes om.

Detta är brilliant. Fullständigt underbart. Filosofiska frågor, känslan av det tröstlösa i det godas kamp mot det fuskande onda, färgstarka karaktärer, påhittighet när det kommer till fantasyn, god fart framåt. Och det bästa: Det finns tre böcker till!! Skall man sedan kritisera något så är det att... öh... hmmmm... näe, det är bara urbra! Nog sjutton är det bara så att de bästa kreativa fiktiva böckerna i dagens läge kommer från Ryssland.

5/5 cyniska kommentarer efter att katastrofen undvikits med en hårsmån.

av **Darulf** » mån 4.6.2012 20:38

OJ OJ OJ OJ! Nu blev herrn i hagen glad! Gissa om det inte kommit en Metro 2034! Och gissa om jag inte beställde den omedelbart. Nu är det bara att vänta en vecka och sedan är det tunnelbanorna som gäller.

av **PaxMayne** » sön 10.6.2012 20:01

Läser Joe Abercrombies Det Lockande Stålet bok ett och två just nu. För de som inte vet är Det Lockande Stålet alltså första delen i en trilogi kallad Första Lagen, och den ska liksom vara The New Shit vad gäller episk fantasy.

Min åsikt efter att ha läst halva första boken (ja, den har alltså delats i två på svenska)? Could have been better. Men inkvisitorn Glokta gillar jag stenskarpt!

Närmare recension senare.

av **Dejan** » sön 10.6.2012 20:04

Pax: Hehe, håller själv på med sista boken i Abercrombies trilogi 2:)

Håller med dig, Glokta är en pärla, annars helt ok trilogi men den kunde vara bättre.

av **Darulf** » tis 26.6.2012 07:38

Fick tre nya böcker från adlibris igår. Skräckklassiker allihop. Där var "The hellbound heart", vilken i filmväg heter Hellraiser. Där var "The Island of doctor Mureau" av H.G.Wells , samt "The Shining" av King.

Slogs av att de äldre böckerna var mycket tunnare än Kings tegelsten. Så är det nog med de gamla klassikerna. De är mindre längdmässigt. Men det där är nog mest frågan om teknik. Att få samma sak sagt med fortare. En konstform i sig.

Återkommer med recensioner när jag läst dem.

av **Darulf** » ons 22.8.2012 20:06

Har nu läst ut både Hellbound Heart och Island of Dr Moreau.

Mina åsikter:

Hellbound Heart är som gjord för att göra film av. Det märks att den skrevs samtidigt som filmmanuset. Den är enkel och rakt på sak och desto bättre för det. Man kanske skulle vilja få ännu mer beskrivet för sig och dyka djupare i monstrens bakgrund, men som bok är den klart läsvärd. Gillade dock filmen bättre.

3/5 offer

Island of Dr. Moreau är i själva verket en kritik av religionens/samhällets förslavande av människan. Liksom forskarna på ön styr över livet för djurfolket, är denna teori också gällande för människor över människor. Genom det djuriska perspektivet granskas mänsklighetens/civilisationens brister.

3/5 hyenasvinmänniskor.

av **Darulf** » mån 3.9.2012 08:02

Läser som bäst Gardens of The Moon, av Steven Erikson.

Handlar om en långt utdragen krigskampanj, där den sittande kejsarinnan försöker erövra hela den civiliserade världen och bli av med alla sina misstänkta fiender i samma veva. Värst drabbas elitförbandet kallat "Bridgeburners", som sänds på det ena självmordsuppdraget efter det andra. De som överlevt är de tuffaste av de tuffa och de har blivit levande legender. Men också dessa veteraner blir oroliga när sann onska ansluter sig till deras led i form av den unga kvinnliga rekryten Sorry.

Före jag började läsa Erikson hade jag hört att det fanns ett för stort överflöd av karaktärer i hans böcker, samt att allt nog skulle bli bra och vara värt det ifall jag bara orkade läsa till slutet av boken. Annan kritik var att man måste vara på tårna från början, eftersom Erikson verkligen inte stannar upp för att börja förklara saker i onödan.
Ingen av denna kritik har jag funnit vara berättigad. Det löper en röd tråd genom hela boken och den är lätt att följa. Allt onödigt är bortlämnat, men ändå beskriver Erikson en levande värld såsom i förbigående, med en lätthet som är avundsvärd. Även om jag läst författare som är ännu bättre på att skapa karaktärer eller situationer, eller väva sådana intriger att nackhåren reser sig, så kan jag ändå inget annat än vara tagen av Eriksons historia. Trots alla fantastiska element (magi, gudar, icke-mänskliga raser, etc) står händelserna starkt förankrade i den kännbara verkligheten. Vilken härlig blandning av blod och smuts och galghumor.

Och det bästa av allt: det finns 9 böcker till!

9/10 Magiker i marionettform

av **PaxMayne** » tis 11.9.2012 12:47

Alltså Fifty shades of Gray. Förklara för mig, människor. Varför är den här boken så "bra"?

av **Sorcerer** » tis 11.9.2012 23:44

av **Sorcerer** » ons 30.1.2013 17:59

av **PaxMayne** » ons 30.1.2013 18:52

av **Darulf** » ons 30.1.2013 21:26

av **Sorcerer** » ons 30.1.2013 21:47

av **Darulf** » sön 20.10.2013 22:27

Broken Empire-triologin av Mark Lawrence

I tre böcker (Prince of Thorns, King of Thorns och Emperor of Thorns) får vi följa Honorous Jorg Ancrath, den fantasyhuvudkaraktär som minst förtjänat att tyckas om i fantasylitteraturen hittills. En sociopat som defenitivt inte har något samvete som sätter några gränser. Och vägen mot kejsartronen går genom blod, eld och skratt. Fel slags skratt.

Denna serie överraskar HELA JÄKLA TIDEN. Suttit och grinat som en idiot med ständigt växande häpnad över författarens förmåga att väva fram och tillbaka mellan olika händelser vid olika tider. Det finns filosofi av det värsta slaget, grym apokalyptisk värld som hänvisar tillbaka till vår tid, samt att karaktärerna lever och när de dör dör en liten del av läsaren med dem. Och genom det hela finns Jorgs berättelse i jag-form och en dialog som heter duga.

Ni vet när man plockar upp en fantasy-bok och läser på baksidan av den och redan då vet man ungefär hur det kommer att gå... Nå, detta är INTE det. Det är rått, fult, humoristiskt och fullständigt trollbindande. Ah jo, det finns troll också...

Det finns inte en enda grej jag skulle ha velat ändra på i denna serie. Ingenting. Skulle det inte vara för Bretts Demoncycle-serie, så skulle jag ha sagt att detta är det bästa jag läst någonsin.

5/5 överraskningar

Papyrusrullen

Re: Papyrusrullen