Tala är silver- tiga har någon redan snott...

av **sharon** » lör 15.11.2008 05:10

Varifrån kommer den där speciella känslan av att åka tåg? Vad är det som gör att jag alltid hittar intressanta människor på tåg?
Varför hinner jag aldrig tala med dessa människor mera än 5% av tågtiden? Hur hinner jag då alltid byta telefonnummer med dem?

Resulterar detta i att jag har mängder av tågmänniskors telefonnummer vilka jag aldrig vågar ringa igen?
Är det därför jag älskar att åka tåg? Kanske det är det som är känslan?

Var kan man bli av med den? Jag vill inte bli av med den. Ge mig mod att ringa.

av **Ileea** » lör 15.11.2008 10:20

Då jag vill ringa någon, men inte vågar, gör jag på något av två följande sätt:

1. Letar upp namnet i telefonboken och ringer, så snabbt att jag inte har tid att tänka efter -och då ångra mig.

2. Ger mig själv en tid, klockan 19 till exempel, och vet att på exakt det klockslaget så ringer jag.

av **sharon** » lör 15.11.2008 19:14

Eller sen är det en sådan "enkel" orsak som språkproblem som skapar omod. För så länge språket inte står i vägen är det inte ett problem.

av **Darulf** » mån 17.11.2008 16:15

Ge en kille en ny leksak och se honom konsumeras långsamt att de oändliga möjligheterna och funktionerna. Vem har sagt att man någonsin blir för gammal för att fira julafton?

Har bytt till mac. Om man tar sista bokstaven i det och svänder vrider den ett kvarts varv till vänster så har man en bra avbild på min mun just nu.

av **sharon** » mån 17.11.2008 19:24

Ge vem som helst en ny leksak och det är svårt att få kontakt med människan det kommande dygnet, eller flera. Det är aldrig försent att fira julafton eller bli överlycklig av en present! (eller alternativt något köp man själv valt att göra)

Har riktit just haft två tjejer på besök och det var trevligt det med. Om man svänder vrider (fint!) på vad som helst blir det bra till slut. Får kanske dessutom en tjej inneboende hit efter jul, hurra! Nu skall jag svända vrida på lite matteuppgifter, som jag faktiskt förstår och jag har prov imorgon. På tal om den där kämparkänslan man borde ha inför varje prov. Skratta er lyckliga ni med, jag åker till Amsterdam på fredag...

av **Darulf** » tis 18.11.2008 22:59

Borde mana fram kämparglöd lite oftare, och inte bara när det verkligen gäller. Håller på och kollar på en serie vid namn Jekyll just nu. Och doctor Jacksons brutalare sida Hyde är verkligen rolig att se på. Han är så... Ah.

"When a younger male kills the head lion all the females hate him. Then he kills all the cubs and suddenly it's CAN YOU FEEL THE LOVE TONIGHT! Shall we play lions? Ah, don't run. You know what runs don't you. FOOD runs."

Förutom det kan det också vara bra att bli lite arg ibland. Speciellt när man misstänker att det är någon som kör med en. Ett undantag är dom som är arga jämt. Det är otroligt vad mycket de kan komma undan med, fram tills någon som inte är rädd att sätta hårt mot hårt kommer emot det vill säga.

av **sharon** » ons 19.11.2008 11:45

Kämparglöd är min nya drog. Sen måste man nog tänka efter en, två gånger innan man förstår. Och ännu lite extra innan allt blir av.

Och lejon. Neeej! Eller åh, de är söta små hungriga varelser de med, men lejon.. Jag tror jag har glömt bort vad alla andra djur heter. Jag ser massor med lejon varje dag, på bild eller som staty. Ett och annat har med lejon att göra här, inte konstigt med tanke på hur man tänkt sig när man skapat dem (egypten som förebild) samt flamländarnas vapen är ett lejon.

Det där citatet gav mig en flashback till Madagaskar filmen, ni vet det där lejonet med hallunicationer om mat. Och sen lejonkungen, förståss.

av **Ileea** » lör 22.11.2008 21:23

Jag har just druckit vinterns första glögg. Kan med mitt förnuft inte säga vad det är som gör glögg så gott, men gott är det ju!

Då ska inte varm äppeljuice med kanel underskattas heller. Pröva det, säger jag!

"Se Näckens fingrar så blå
Hans polska nu långsamt gå
Det är frosten som nalkas..."

Nästa helg blir det mera glögg och förhoppningsvis har frosten kommit då!

av **Dejan** » sön 23.11.2008 00:50

Åååh glögg! Jag vill också ha! Finns inte något sådant här i NZ. Jag kom faktiskt på det nån vecka sedan; att det här blir en jul och vinter utan glögg, buhuu! Förstås kunde jag laga egen glögg. Vet nån hur man gör? Skulle tänka mig att just äppeljuice och kanel fungerar som en god bas. Tillsätt rödvin och andra kryddor och du har potentiellt något glöggliknande? Viiiiickeeee? Bryggmästaren? Har du ännu fogat glögg till din repertoar eller håller du dig till vin och öl än så länge?

av **Darulf** » sön 23.11.2008 16:35

Bryggmästaren meddelar att tillverkande av eget glögg är ett smärre purgatorium med allt annat än osäkert resultat. Glögg från början är en form av kryddat vin. Glögg = Glödgat vin. Genom att brygga det själv från första början får man alkoholprocenten i skick. Genom att tillverka det genom att sjuda vin med kryddor, så försvinner alkoholen. Men det går förstås att spetse i efterhand.

Finns det inte välförsädda spritbutiker i NZ?

NZ-ländarna gillar visst inte salmiak eller glögg. Ett starkt skäl att misstro hela bunten! De kan inte ha rent mjöl i påsen. ÄR det ens deras påse? Är det mjöl de har där? Kunde man göra skada ifall man sköt får med katapult?

Dessa är alla djupa frågor...

av **sharon** » sön 23.11.2008 20:01

*Vet inget om NZ och deras viner*

Tänkte bara säga att jag efter ett antal extra tågbyten är väl "hemma" i Belgien igen! Under "Vykort" står lite om Holland som jag skrev igår.

av **Dejan** » sön 23.11.2008 22:48