Vem är vi och vart är vi på väg?

[Vivi]

Sitter och läser Jo's kand (mycket bra skrivet, Jo!) inspireras till att föra fram diskussionen om VEM VI EGENTLIGEN ÄR. Nu syftar jag på Eloria och finlandssvenskt modernt lajvande överlag (modernt= post-Fenris). Vi är ju verkligen inte de första som lajvar på svenska i Finland, men vi är den första finlandssvenska rollspelsföreningen (spank me if I'm wrong). Det är något att vara stolta över. Men vi är trots allt en ung förening om ändå vi nått en viss respektingivande klass inte minst för att vi är så förbannat aktiva (anser vi iaf).

Men vad mer är vi? Finns det något som utmärker oss från övriga rollspelsföreningar (förutom då att vi är helt enkelt förbannat fina!).

Men har vi en riktig identitet eller är vi som ett litet tonårsbarn som stampar med foten och tycker att den vet bäst och att alla andra är dumma och fåniga trots att vi egentligen bara står i början av vår mognadsprocess? Borde vi anamma en mer post-dramatisk lajvstil? Är en bra story och spetsöron något som borde packas in i skåpet och arkiveras som "retrolajvtillbehör"?

Tänkte att folk gärna får slänga in sina tankar och funderingar. Behöver inte vara allvarligt, men får gärna hållas till kontexten.

Diskussionen kunde möjligtvis även användas som stöd för manusförfattandet för de duktiga filmprojekt-nissarna.

Den andra viktiga frågan jag söker svar på och redan delvis kom in på är vart är vi på väg? Vickes brev, som Calle läste upp på årsmötet, föreslog att vi skall satsa på att öka medlemsantalet frö att kunna fylla alla de lajv som komemr ordnas i frmatiden. Vad anser folk om det här? Vill vi expandera eller fungerar vi bättre som en liten, intim familj? Borde vi istället satsa på färre lajv?

Så, det var några tankar, the floor is yours!

[Vivi]

Jag tänker inleda och svara på några av mina egna frågor.

Först och främst vill jag bekänna färg. Jag tror starkt på en bra story. Det syns delvis i att av fyra av de lajv som jag själv skrivit/skriver har två haft en redan existerande storybakgrund. Jag fungerar alltså så att jag läser en bra historia, inspirerars och skriver sedan ett lajv. Om jag gillar historian tillräckligt mycket kanske jag t.o.m annammar allt från själva världen till karaktärerna. ja, och så beror det ju delvis också på lathet...

Jag har inte egentligen någon direkt erfarenhet av post-dramatiska lajv. Jeepform-lajvet Klassresan som spelades på Knutepunkt 2009 var delvis en post-dramatiskt i den bemärkelsen att det inte var storyn som var i fokus utan klasskillnaderna mellan människor och mänskliga reltioner över lag. lajvet sög egentligen apballe enligt mig och mången annan (åsikterna går dock isär). Jag hade en grym känsla av otillfredsställelse efter spelet eftersom jag fokuserade på att försöka skapa en bra story med mina medspelare, men storyn föll på dålig interkation spelarna sinsemellan. Missförstå mig nu inte, jag går inte och förösker medvetet driva spelet i en klar riktning, jag försöker mer puffa på att skapa fina händelsemoment. Hur allt sedan faller ihop (vilket det oftast ändå inte gör) beror ju sedan på hur spelarna kollektivt agerar ("Nu ska vi alla locka till oss demonen och skicka henne tillbaka till demondimensionen! JA!").

Så, jag är skeptisk till detta post-modernistiska lajvande. Men jag är definitivt öppen för nya intryck och ser med spänning fram emot KP för att uppleva lite känsla alá svenska arthouse lajvare.

Sedan till den andra frågan. Vart är vi på väg?
Jag är världens största pessimist. Jag tror det på allvar kan vara mycket svårt att utöka föreningens medlemsantal. Speciellt anser jag att vi måste akta oss för att inte stirra oss alltför blinda på medlemsantalet utan istället jobba med det vi har. Missförstå min nu inte, igen. Jag anser att nya medlemmar är alltid bra och att vi ska definitivt satsa på pr, men att kostnadsmmässigt kan detta lätt gå till överdrift och att vi sedan i slutändan inte får mer än en handfull nya medlemmar som vi satsat hundratals-tusentals euro på att ragga till oss. En kostnadskalkyl och en plan över hur många nya medlemmar vi egentligen vill ha och hur mycket vi i princip är beredda att satsa rent ekonomiskt för varje ny medlem kunde vara bra att göra upp.

jag tycker vi borde främst satsa på att bjuda ut oss till redan existerande föreningar. Finska, svenska, nordiska... varför inte skriva ett lajv på engelska och se vad som händer? Något att tänka på inför Solmukohta 2012? Jo, hur var det med det där post-apokalyptiska lajvet i Hangös gamla fabriker?

[Dejan]

Jag håller åtminstone delvis med dig Vivi i ditt medlemsantalsresonemang, fast jag nog är för en bredare medlemsbas. Själv anser jag att det är viktigt att satsa på att bibehålla den medlemsbas som existerar, dvs aktivt jobba för att så många som möjligt ska få ut det de vill ha i rollspels- och lajvväg ur föreningen. Då har vi också färre lajvare/rollspelare som slutar. Speciellt viktigt anser jag också att mottagandet av nya lajvare/rollspelare är. Vi ska se upp med att det inte bildas en elitistisk kärngrupp som det är svårt för utomstående och nya att närma sig. Nu säger jag inte detta för att något sådant skulle existera - det är endast en observation av en farhåga.

[Darulf]

Ah... *knäcker fingrarna*

Vi i Eloria är i mitt tycke duktiga, aktiva lajvare med stora hjärtan. Vår styrka är att vi är passligt många och därmed lyckats skapa en stämning av acceptans och uppmuntran inom Eloria. Denna är GULD värd och kunde nog inte ha tillkommit på samma sätt ifall vi haft närmare 100 medlemmar runtom oss. I en stor grupp får nämnligen individen mindre betydelse och man måste häva sig på ett annat sätt.

För att Eloria också i framtiden skall vara den gudomliga inspirationens källa, krävs att vi vågar förnya oss. Livets essens är att det ändras. Allt som inte ändras, förtynar och dör.

Praktisk hypotes: Skulle föreningen ännu idag endast ordna ett värdshuslajv (FF-stil) per år, skulle föreningen endera hålla på att gå under, eller också redan upphört att existera.

Eloria är på det sättet ett mycket intressant fenomen, eftersom det hittills har uttvecklats mycket på egna villkor och oberoende av resterande lajvfinland. Detta gör att det (tror jag) finns en unik egen lajvidentitet hos Eloria, jämnfört med övriga lajvfinland. Vad det beror på kan man spekulera i länge.

Gällande post-dramatisk lajvstil, så måste jag erkänna att jag inte är bekant med begreppet. Anser själv att något som en bra story aldrig kan bli oviktigt, och vad ankommer alvöronen... *rycker på axlarna*. Att fundera på var tonvikten för lajvandet skall ligga och sedan bestämma att nu håller vi enbart på detta, är att begränsa sig onödigt. Ett bra lajv skall innehålla möjligheter för alla spelare att hitta något som tilltalar dem. Men alla lajv, oberoende av hur bra förberedda de är, kommer inte att klara av att tillfredsställa alla lajvare. Det är en utopi.

Nya lajvare ja. Fortsätter helt fräckt från mitt resonemang som jag förde (något kortfattat) genom meddelandet till julfesten. Anser att föreningen i framtiden också måste bibehålla sin unika karaktär, och förmå att stimulera de gamla medlemmarna till att hitta nya kreativa sätt att uttrycka sig. Samtidigt finns det bara så och så mycket nytt som var enskild medlem klarar av att föra till föreningen, innan det blir frågan om upprepning och långsam nedgång. Det är bland annat av denna orsak jag anser att samma person inte skall sitta för många år på ordförandeposten i Elorias styrelse. För att föreningen skall utvecklas, krävs nytt blod och nya intryck. I samverkan med vår egna lajvkultur, skapas helt unik verksamhet till följd.

Anser inte att aktiv PR utåt är det samma som antalet euroner man måste plöja ner. Den bästa PR uppnås med relativt små medel, men desto större insats från de enskilda medlemmarna. En sådan sak som att synas i allmänheten under offentliga evenemang exempelvis, bör inte underskattas. Existerande föreningar är en bra grund att locka till sig nytt folk från. Eller varför inte skriva ett lajvkoncept och sedan föra över det till en ny förening? Hade bland annat förr tänkt på att bjuda över svenskar från umeå för att lajva Gillestriden och kanske i retur få åka över och uppleva något motsvarande hos dem. Skrivande av lajv i engelsk tappning? Jodå, varför inte. Känns dock som om det kunde verka lite konstlat i första hand, eftersom vi är mer bekväma i detta nu att uttrycka oss på vårt modersmål. De finare nyanserna lämnar liksom bort och en ytlig "filmatiseringskänsla" blir kvar. Kanske.

Basti. Dina farhågor om en elitisktisk kärngrupp har i mina ögon redan besannats. Men det är inte så farligt som det låter. Det är oundvikligt i en grupp sådan som Eloria, att de som är mest aktiva innuti och utanför föreningen också skall bli de som är mest sammansvetsade. Det betyder viss inside-ryggklappning och annat selektivt beteende, men däremot inte att det skulle utesluta mindre aktiva medlemmar på något sätt. I styrelsen har det talats om äggulan och äggvitan som liknelser, där äggulan är den inre elittruppen. Personligen är jag nöjd med att hålla mig på gränsen mellan gulan och vitan. Var medlem placerar sig själv där det känns bäst, alltså deltar så mycket som denne önskar/väljer/har möjlighet till.

Något nytt till denna diskussion då:

När Eloria visar upp sig mot den breda allmänheten, kan det inte vara endast som en företrädare för lajvande. För lajvande som sådant kommer inte att vara populärt i all evighet, men det är däremot teater. Just break-dance kommer inte att vara för evigt populärt, men nog däremot dans. Vi måste visa upp Eloria, det som gör föreningen till mer än en lajvförening, mer än en samlig individer. Varifrån kommer magin och vilka är nunorna i våran skara som kan driva framåt budskapet? Och med vilka medel?

[Vivi]

Ah, ursäkta mig hemskt mycket, jag borde från början ha inkluderat en definition av post-dramatik. Definitionen varierar säkert beroende på om du talar med teaterfolk eller lajvfolk, men i stora drag handlar det om en fokus på känsla och tillstånd istället för historia och dramatik. Jämför Sound of Music med Sarah Kane typ...

[Sorcerer]

Det att Elorias styrka skulle vara den familjära stämning som råder anser jag samtidigt vara en spricka i föreningens annars skinande rustning.

Låt oss tänka tillbaka till tiden då vi var nya medlemmar. Vi kommer till en förening och råkar ut för s.k "love-bombing". (det är en term som används att beskriva hur sekter värvar medlemmar, det innebär att ALLA vill krama en, ALLA älskar en, man behandlas som ett borttappat syskon, trots att INGEN känner en från förr, förutom någons syster.).
Det kan verka mysigt till först, men sen kommer (den har kommit för mig under min karriär inom eloria) den brännande frågan:
Är detta ÄKTA, eller är det bara en framkrystad kärlek, ett skådespel som spelas upp för att "så gör vi i Eloria" (eller översatt till vanlig universitetssvenska: "Normen i denna speciella grupp av människor är sådan, och behöver således inte alls betyda något egentligen.")?

Det är starkt på det sättet att vi "vågar" göra bort oss mera inför nära vänner. Därför känner ingen någon blyghet av att ordna varierande lajvformer (det kändes skönt att ordna De Perpetuo i Åbo för att jag kände alla deltagare sen gammalt)

Dess svaghet är att Eloria i så fall blir ett endast kompisgäng, och då förlorar sin trovärdighet som en seriös förening. (Varför alls ha en rollspelsförening, om den bara består av ett sammansvetsat kompisgäng, och inte istället ordna lajv sinsemellan utanför föreningen?)

Dessutom... vågar man då faktiskt vara 100 % ärliga mot sina vänner angående t.ex ris och ros till lajv och dylikt? Vågar man ifrågasätta saker som t.ex Eloriakärleken eller finns det en risk att man blir "stämplad" som en person med "onda tankar", eller bara ett föremål för skitsnack bakom ens rygg?

[Chali84]

Denna diskussion for snabbt iväg och den håller lite på att dela på sig känns det som, men jag ska försöka hålla mig till de saker som har tagits upp hittils och ge min personliga syn på saker och ting.

För att först ge en tanke på vem Eloria är så skulle jag säga såhär, just nu i alla fall: Vi är en ung finlandssvensk lajvförening som prövar sina vingar och experimenterar med olika typer av lajv när det kommer till såväl genrer, tidslängd, innehåll, deltagarantal m.m. Vi har tagit ett avstamp i medeltida fantasy och håller på att utvecklas mot mera moderna genrer men bibehåller ändå gamla vanor kvar till en viss del.

Vart vi är på väg: Jag tror att vi kommer att fortsätta att utvecklas som en föreningen i en ganska stadig takt, men det känns också som att det "värsta" börjar vara över, men det betyder inte att det inte skulle komma nya generer som folk vill testa att göra till lajv. Kanske snarare att den värsta shocken av våga bryta mot de sedvanliga medeltida-fantasy lajven är över och att folk numera är ganska öppna och villiga att pröva på nya saker.

När det sedan kommer till att försöka locka till sig nya medlemmar så anser jag att det aldrig är av ondo med nya medlemmar. Själv var man ju ny i något skede av sin lajvkarriär. Vissa tröttnar med tiden, har inte tid eller möjlighet, flyttar bort, skaffar familj och allt möjligt annat som gör att man inte har en möjlighet att vara aktiv. Dessa saker gör att det behövs konstant nya medlemmar. En förerning bör växa och ändras med tiden. Som Vicke sa, stannar den upp så skulle den troligvis dö ut. Att sikta på stora mängder medlemmar är både på gott och ont. Dels så gör det saker lättare ur en rent ekonomisk synvinkel men det gör det att den familjära känslan som råder i föreningen kanske skulle försvinna en del. Detta är lite på gott och ont.

Jag anser att den familjära atmosfären som finns i föreningen är väldigt gemytlig. Jag kanske borde försöka hålla mig objektiv dock eftersom jag skulle säga att jag är en av de som hör till den så kallade "gulan" som diskuterades tidigare, så jag ska försöka.
Detta fenomen av "love-bombing" som Sorcerer nämner så vet jag inte om jag helt kan hålla med om. Där finns nog en gnutta sanning bakom, men den är nog inte helt sådär svart och vit som det nämns. Det kan uppfattas så, men sist och slutligen så är det nog väldigt individuellt hur man bemöter nya personer och gamla bekanta som man träffat och umgåtts med under längre perioder.

Sedan så denna poäng med att våga vara ärlig mot sina vänner så anser jag som följande: Om du inte kan vara brutalt ärlig med någon så är det inte heller ens vän. Konstruktiv kritik måste kunna tas och ges utan hämningar. Klarar man inte av det så anser jag att man inte skall ge sig i kast med saker som lajvskrivande om man är rädd för att få dålig kritik/feedback. Det är just fel som man lär sig av och som man utvecklas av. Det är mänskligt att fela.

Jag har säkert glömt en hel del viktiga saker just nu, men detta är nu en början och mina reflektioner av de saker som dykt upp för närvarande.

[PaxMayne]

M-hm. En diskussion om a) Vilka Vi Är Och Vad Vi Bör Satsa På och b) Vem Har Tillåtelse Att Kalla Sig Poppis I Denna Förening? Cool, I'm game.

Vi är, som Vivi sade, inte kanske den äldsta lajvarföreningen som finns. Men (detta är något jag anser om också ex. wasaspexet) man BEHÖVER inte nödvändigtvis vara gammal i gemet för att inte kunna tillföra något nytt eller utveckla sin egen stil.

(Då är det ju kanske också bra att de facto försöka utveckla den här stilen också, förslagsvis genom denna diskussion... )

Jag kan ganska långt hålla med Calle i hans definition av vad vi (tills vidare) satsar på. Vi är, rätt långt, i utvecklingsskedet och all utveckling är bra utveckling. Därför anser jag att även om vi för tillfället (rätta mig om jag har fel) satsar rätt mycket på storybaserade lajv av varierande GENER med starka känslor för karaktärer, settingar och intriger också alltid bör försöka tänka i nya riktningar. Alltså: Vill någon skriva ett post-dramatiskt lajv så sure, go nuts. Inte min kopp av te att skriva ett sådant men nog måhända att lajva ett sådant.

Angående medlemsbasen så är ingen PR dålig pr medan INGEN PR whatsoever är rätt så otroligt dåligt för en förning. Hoppas ni hängde med i vad jag sade.

Main point: Man kan - och bör - aldrig tvinga fram mer medlemmar. Vad man däremot KAN göra är att aktivt verka för att framstå så tillfredsställande som möjligt - alltså, PR - och på så vis kanske värva mer scjack till vårt glada gäng.

*pust*

Vad gäller punkt B, som den gode herr Häxmästare lyfte fram, är det alltid lönt att tänka på hur vi presenterar oss själva för utomstående. Detta har också diskuterats i styrelsen. Men, vilket jag är rätt säker på sades också då: Detta är något "intra-personellt" snarare än föreningsmässigt. Det att vi är kushi-kushi mot varandra är alltså mer vårat sätt att visa uppskattning till varann vänner emellan, snarare än att detta är föreningens sätt att fungera. Om ni förstår. Det är iaf vad jag anser, och även om det rent mänskligt kan anses knäppt att dela upp det på så vis tycker jag att det är rätt vettigt.

Likaså kan man inte snacka om att "föreningen" har en "officiell gula." Heck no. Gulan är en kompisklick inom föreningen, men den är inte FÖRENINGEN.

Jag yrar, men hoppas jag gjorde mig förstådd.

För de som inte fattade ett ord av vad jag sade:

[Eldar]

Okej...

"Vart vi är på väg"

Som relativt "ung" och "lite erfaren" medlem anser jag att från de källor jag har hört att vi har utvecklats som förening i och med att vi från mera medeltida inspirerade lajv har också bekantat oss med nutida och "18-1900-tals" lajv. Det har också provats på nya lajv ideér som i t.ex. witness. På det viset är det bra att vi utvidgar våra vyer vilket gör att det är större chans att värva nya medlemmar. För vissa människor kanske inte törstar efter medeltiden utan gillar sin nutid men med en liten twist därför är det bra att ha ett brett sortiment av lajv.

*strechar sina fingrar*

Kärngruppen

Med detta ärende anser jag att en sådan kärngrupp existerar på sått och vis men... Denna grupp är inte hård som en valnöt utan som jag har sett det är många medlemmar öppna till nytt folk. Som för mig som "ny" så tog det inte länge innan jag kände mig som "en i gänget" och på det viset vill jag gärna ha det. Jag gillar själv att vara öppen mot andra människor så länge som de är öppna mot mig *punkt*

[Elvea]

Jag ska ta och göra något ovanligt för mig och faktiskt hoppa in lite i en av forumets mer seriösa diskussioner...

Gällande det att vi i Eloria är i en unik position - Jag har svårt att ha en åsikt eftersom jag bara lajvat elorianska lajv, och sedan NDE-arrade lajv, och där har det mest varit genrena som skilt sig åt. Jag tror ändå helt klart att vi har egen egen lajvstil, av samma orsak som det bara finns koalor i Australien. Vi är lajvare, i svenskfinland. Vi är alltså en liiiten minoritet i en liiiten minoritet. Därför kan det vi gör ha en rätt stor inverkan på hur vi lajvar i framtiden, och det tåls kanske att tänka på. Sätter vi nu, utan att veta det, grunden för något som om 100 år är mycket större? Nu försvinner mina tankar ut i lajvrymden här, märker jag
Men det är intressant att se utvecklingen. Vi började med främst medeltida värdshuslajv, nu upplever vi en period med mycket pervasive och skräck och vampyrer. Och jag tycker det är jättebra att det blandas och kommer in både nytt och gammalt, för alla tilltalas av olika saker. Jag drogs med tack vare den medeltida stilen, men nu är det själva rollspelandet i sig som lockar, inte genren.

Jag tror det togs upp, antingen här eller på nåt styrelsemöte, om det kan vara en dålig sak att det skrivs så mycket lajv, att kvaliteten sänks?
Eftersom vi tidigare haft kanske ett eller två större lajv om åren och nu lajvar i princip varannan eller var tredje vecka är det iaf i mitt tyckte en bra fråga, varifrån den nu sen kom. Dock tror jag ju att det automatiskt blir mer gallring, allt som lajven kommer tätare. Eftersom man ju faktiskt inte hinner (eller kanske ens vill) komma på alla lajv som ordnas så kräver det att en viss standard hålls, för att folk ska anmäla sig, och lajven ska bli av.
Och just nu tror jag vi upplever det att "de stora årskullarna börjar ta sin plats". För en par år sedan fick vi mycket nytt folk med, och det är nu som de/ni/vi inte längre nya medlemmarna börjar vilja skriva lajv och har idéer så det bara sprätter om det. Och jag tycker det är urbra att folk vågar pröva på nytt! Jag minns att Omertá I var något helt annorlunda på sin tid, och det var kanske det lajvet som banade väg för alla våra nu redan spelade pervasivelajv.

Angående äggulan så vill jag verkligen inte gå och kalla nån i föreningen för mer eller mindre "elitistisk"; Det har nog isåfall mindre med vårt lajvande och mer med våra ”förhållandesätt” (i brist på bättre ord) att göra. Fredrik sa det bra - man ska göra skillnad på föreningen och de mänskor som finns i föreningen. Det här ÄR komplicerat, för hur gör vi egentligen skillnad på de vi är "till vardags" och de vi är "som elorianer"? Jag hoppas ju att det inte finns några sådana skillnader åtm hos mig, men för nya medlemmar och utomstående kan det säkert vara lite svårt att greppa. Och ja, det här ÄR off-topic, men det är inte irrelevant. Vi som konstaterat oss höra till den här inofficiella ägg-gulan borde kanske tänka på det än mer, så vi inte ger en avvisande bild åt nya medlemmar, som inte har samma syn på vem man kan krama när.

Om det här hade något som helst att göra med originaldiskussionen vete fåglarna, men det var trevligt att få purkaa i varje fall :]
Till sist bara en kort fråga - Vem/Vad är/var Fenris..?

[Vivi]

Fenris var en finlandssvensk lajvkampanj som drogs av bl.a. Joc Koljonen (numera bosatt i Sverige och litet av en allmän legend inom "lajveliten". Kul typ, vissa av er kommer att få träffa henne på KP) runt medlet av 90-talet. Bl.a. Sam Björklund, f.d. Elorian (och numera SFP:are ) har i tiderna lajvat Fenris-lajv. Fenris gick oftast på minst två språk på samma sätt som FF 1&2 och diverse andra Eloria-lajv. Vet inte om Fenris-lajven kan räknas till de första finlandssvenska lajven, men sannolikt...
Intressant är ju att det då finns en 30-something generation av finlandssvenskar som de facto i tiderna sprang omkring och drack sieniviinaa och hade söta alvöron. Vi borde föröska ragga med dem på Eloria lajv .

[postiljonen]

[postiljonen]

[PaxMayne]

[Vivi]