Har på sistonet ägnat lite tanke åt hur fenomenet Eloria skulle kunna tänkas ses i ögonen av andra lajvföreningar. Speciellt i samband med Nordic Larp-boken kom jag underfund med att vi ju faktiskt gjort en del trevliga lajv, som dock aldrig kommer att uppmärksammas i motsvarande medier.Men, tror det är först när man ser andra lajvföreningar som man kan definiera sig själv. Eller för att säga det med andra ord; först när det finns en yta att spegla mot, kan man se sin egen form.
När föreningen syns gentemot andra lajvföreningar (Ropecon, Knudepunkt, etc.) funderar jag vad jag skulle berätta ifall någon frågade om vår förening. Antagligen att det är 30+ medlemmar, att vi ordnar 10-talet lajv i året + annan verksamhet, svenska + andra språk kan användas, testar gärna en multitud av nya teman och lajvkoncept. Finns på tre ställen i Finland. Men på något sätt känns det som all denna fakta missar kärnan med många milsteg.
Det som jag däremot upplever som en trevlig sak är att trots att lajvkulturen i Finland är synbarligen äldre än Eloria, så har vi ändå utvecklats oberoende av övriga lajvfinland. Vårt lajvande tog avstamp från Sverige en gång i tiderna (vilket lämnat sina spår), vartefter vi tog stadiga och ambitiösa steg framåt, samlade momentum och briserar nu i kreativ aktivitet och verksamhet. Visst, idéer har hämtats utifrån, och mycket (om inte största delen) av det som vi lajvat, har också lajvats någon annanstans tidigare. Men icke desto mindre har vi utvecklats på egna villkor. Gänget som är Eloria är sådant att man kan sätta tillit till det. Betyder också att man vågar ta för sig på ett annat sätt än om man släpps ner ibland en samling främlingar och börjar lajva. Känslan av ömsesidig respekt och accepterandet av varandras egenheter är den växtkraftiga grogrund i vilken vi odlar våra idéer.
Jag tror att Eloria uppfunnit (och uppfinner fortfarande) sitt eget hjul. Lajvande börjar bli en kraftigt utforskad och definierad vetenskap på nordisk (och internationell) front, men personligen känner jag mig glad att inte gå i någon annans fotspår och kunna skapa visioner utan att behöva beakta något som någon annan gjort tidigare. Det tror jag i fortsättningen kan medföra att vi skapar någonting som är fullkomligt unikt också på internationell nivå. Inte för att det iofs är något att sträva efter, utan det händer om det händer. Det viktiga är alltid att skapa BRA LAJV! Inget annat.
Något annat som är intressant är finska lajvkulturen i Eloria-lajv. Jag talar om mera små, korta, billiga, SL-arbetsbetonade projekt, vilka ändå kvalitetsmässigt hålls på hög nivå. Vet inte om detta är en riktig bild på finska lajv, eftersom jag aldrig deltagit i ett som inte varit eloria-flaggat. Hur som, kanske det är resultatet av förutsättningarna för lajvande i vårt kära Suomi snarare än oberoende obemärkta val, men är det inte det som skapar alla framväxande kulturer?
Inför uppkommande filmprojekt med en längre dokumentärdel, blir dessa frågeställningar aktuella. Att presentera lajvandet inom Eloria för dels nybörjare (vad är lajv?) och att ge insatta en insikt i vad eloria är (hur lajvar dom?). Kanske är det mest frågan om att förmedla känslan av lajv när det är som bäst, och mystifiera det demystifierade. Då är båda fronterna täckta. Kunde man då dessutom krydda med säregna uttryk, fenomen som finns inom föreningen, samt minnesvärda händelser, så kunde man kanske åstadkomma en värdefull skildring av vår förening i nutid. Något som man kunde tynga i arkivet och garva åt om 10 år om inte annat.