Vem är vi och vart är vi på väg?

[Anders]

Uppskattar Vickes inlägg.

Även om det är irrelevant att spekulera i hur saker skulle vara om vi gjort annorlunda så vågar jag påstå att detta "vi och de" skulle ha uppstått på ett eller annat sätt i alla fall. Så länge det finns människor utspridda på olika orter så kommer det att uppstå läger oavsett om det fins officiella regioner eller ej. Lägerindelningen tror jag inte nödvändigtvis är en dålig sak så länge det inte tar överhanden, det finns ju såväl godartade som elakartade tumörer.

Vad gälller eventuella konflikter och problem tror jag också att de skulle uppstå i en form eller annan hur vi än agerat. Det viktiga är är att vi löser dem när de uppstår, vilket jag tycker att vi gjort relativt bra.
Rätta mig om jag har fel (eftrsom jag kan ha fel då jag bor långt borta från allt och allting), men är inte föreningsklimatet bättre nu än det var för ett eller ett halvt år sedan? Förhoppningsvis har folk lärt sig att vara mer öppna om sådant som skaver istället för att hålla tyst och låta det växa till ett monster.

För att sedan övergå till regionernas syfte och huruvida de fungerar, så är jag personligen ganska nöjd med hur saker så småningom börjar se ut. Det fanns tidigare ett problem att föreningsmedlemmar i periferin (i praktiken utanför Vasa) väntade på att styrelsen skulle ta initiativ och arrangera verksamhet på andra håll i Österbotten och Finland. Det fanns också ett sådant problem att om man t.ex. ville arrangera något litet i Åbo så var det ett stort och otympligt steg att vända sig till styrelsen för att få saken godkännd.
Regionindelningen skall alltså eliminera ett besvärligt och i många fall onödigt byråkratiskt mellansteg och ge mera makt åt folket! Detta tycker jag mig se tecken på i alla regioner (inkl. Hesa ) och kan således dö lycklig.

Jag understryker också att detta är min personliga syn och inte styrelsens, samt att jag kanske är smått partisk då jag själv startade denna cirkus för snart fyra år sedan.

[Shantina]

Här skulle jag såklart vilja delta i diskussionen, men inser att ordet "regionalpolitik" är ett ord som hindrar mig.

Kan någon förklara närmare exakt vad det betyder så att jag inte går ur kontext?

Några saker kan jag dock redan nu kommentera med hjälp av det andra skrivit:

-Vickes inlägg, som jag verkligen håller med om, om inte alla drar sitt strå till stacken så blir det inget av det hela (Och det egentligen oberoende vad det handlar om, för om eldsjälen, som Vicke kallar det, till sist ger upp så ligger alla andra i skiten). Man kan inte vänta att andra ska fixa saker åt en. (Och vet man inte själv hur man ska lösa problemet så diskuterar man med andra tills man hittar den personen som kan hjälpa en)

-"Vi" och "De". Jag ser inget problem i vi och de för tillfället. För det är fortfarande vi Jeppis Elorianer (som exempel). Och som tidigare sagts så skulle nog denna benämning uppkommit oberoende om själva regionerna officiellt hade skapats eller ej. Och här är en viktig tankeställare: Jag skulle aldrig ha märkt när vi åkt till Vasa att Jeppis/Åbo skulle ha isolerat sig från gruppen och endast umgåts med Jeppis/Åbo Elorianer. Och så länge de olika klumparna bildar en enhetlig massa när vi träffas så KAN det bara inte finnas något problem med att man vill benämna sig som en annan typ av elorian beroende på var man bor. Jag ser det snarare som att man är stolt över att Eloria sprider sig och att man arbetar för att sprida oss vidare.

-Och till sist, som för att "bekräfta" det Anders skrivit (iaf från mitt håll sett) så har regionerna gjort att vi utanför Vasa har fått en röst. Ja, det är klart det har krånlgat här i början, det är ju inget litet projekt att få ett flertal regionerar att fungera någorlunda smärtfritt. Men jag som själv bor utanför "Eloria centrum" så tycker det har blivit bättre. Det finns fortfarande saker att förbättra, men poängen är att nu känns det som att man har rätt till en åsikt, rätt till att engagera sig, ansvar att engagera sig. För nu är det inte längre Vasas fel att det inte händer saker i Jeppis/Åbo, utan regionernas. Och nu finns strukturen där som berättar vad som egentligen är vems ansvar.

[Darulf]

Hade ni nån aning om att den typen av lajvande som vi sysslar med (one shot game, över några timmar, med "oproportionerligt" mycket förberedelse) har ett namn?

Det kallas fastaval och är kuulema ett danskt fenomen.

Har lånat en bok vid namn Unelma Keltaisesta kuninkaasta (toim. Kristoffer Apollo, Juhana Pettersson & Tobias Wrigstad) som djupdyker i fenomenet.

Kan ju vara bra att känna till för Jo, som skall diskutera vår typs lajvande här med andra på Solmukohta.

[Jo]

Tack för tipset. Ska kolla upp om jag får tag på boken.

[Darulf]

Ingenting.

Kan hända att jag talade lite för fort. Verkar (efter grundligare genomläsning av boken) som om det skulle sätta mera betoning på bordsrollspel, men med lajvelement (du agerar ut allt genom att resa dig upp och det är det som händer), men ändå. Bordsrollspel med mera satsning helt enkelt. Och med mera satsning menar jag djupare förhandsfilosofi.

För vår del kan man dock dra paralleller i det att en sjukt oproportionell mängd arbete går ner i ett kort one-shot lajv, för några få. Vad vi har för nytta av det är att oberoende av vår omgivning prova genre, spelidéer och berättargrepp som andra gjort tidigare, utan att ens känna till detta! Som att skita i allt omkring och leva ovanpå den kreativa vågen. Tror att typiskt finlandssvenskt lajvande är ambitionsfyllt, experimentellt och gjort för en förutbestämd samling människor (riktat mot föreningsmedlemmar).

Kommer att tänka på en sak som är ganska vanlig speciellt för första gångs/nybörjar lajvskribenter. Man tittar på en film och får en känsla och tänker "dethär vill jag lajva"! Och det är rätt bra i sig!
MEN, problemet är att det är lätt hänt att man tar sin känsla, skriver något snabbt och sedan publicerar det åt omvärlden och känner den sköna känslan av hur andra uttrycker "vilken bra idé! Jag har så väntat på något sådanthär, när kan vi delta i detta, helst imorgon?".
Saken är den när man då skall hålla lajvet och det står en massa människor och väntar på rollerna, bakgrundshistorien och intrigladdningen, att man som SL känner att innehållet är tunt. Förväntan är 100 och innehållet är 20. Förhoppningsvis kommer spelarna att medföra immersionskänsla till detta. Kanske kan man komma undan med att kalla det hela "stämningslajv" och ursäkta sig stort i debriefen.

Men nej.

Det är min åsikt att ett bra lajv är resultatet av ett bra förhandsarbete. Och här vill jag understräcka arbete. Det är viktigt att tänka på meta och micro och se om man kan hitta nydaningar där som hjälper helheten. Att stjäla idéer från andra är inte någonting skamligt, utan det är ett sätt att själv utveckla vidare något som redan tänkts av andra. Sedan kan man tillämpa detta på ett utmanande vis. Att vara elorian är mer eller mindre att fullständigt känna sina medspelare utan och innan. Sådant som regelhoreri förlorar mycket av sin betydelse då alla är mer eller mindre av samma åsikt. Men däremot har SL en unik möjlighet när lajv skrivs under Eloria-flagg, nämligen att man kan utmana spelare mer direkt på ett personligt plan. Skriva omständigheter och roller som avviker från de gamla vanliga hjulspåren och istället fokusera på UPPLEVELSEN. För jag tror att det är det som folk verkligen vill ha!

Tror att som lajvskribent måste man följa vissa oskivna regler:
1. Lova endast det du kan hålla (!!!!)
2. Ge inte spelare det de säger själv att de vill ha, utan det du egentligen de vill ha. Lita på den egna visionen.
3. Fokusera på de olika nivåerna: Meta, micro, filosofi, praktiska detaljer, älska knäppa idéer. Var inte rädda att döda dåliga idéer, eftersom de inte hjälper alls när det kommer till att göra ett bra lajv.
4. Allt kommer att skita sig i slutänden, så det är lika bra att satsa på större grejer från början och ta detaljerna först i slutet.

Så tror jag, vad tror ni?