Sökes: ett spel som motsvarar arrangemanget

[Emil]

Våra arrangemang börjar verkligen komma någon vart. Det finns en klart seriösare hållning från arrangörernas sida nu än under IVS1 (för att nu hacka på mig själv och undvika att göra någon annan ledsen). De båda arrangemang som nu är aktuella visar på att man tagit allt på större allvar, från regler till presentation, från produktion till speldesign. Det som nu krävs är att lajvandet tar ett lika stort kliv framåt som arrangemanget. Jag talar om det faktiska spelet, de handlingar och interaktioner som spelarna utför under lajvet, inte förberedelser, kläder, rollskrivande eller workshopsaktivitet.

Och om arrangörsrollen växer fram genom erfarenhet och trial&error, och jag menar verkligen att detta är det enda sättet man någonsin blir en bra arrangör på, så är detta inte ett krav för spelaren. En människa som lajvar för första gången är kapabel till samma saker som den som lajvat i fem år. Detta har redan upplevts många gånger och torde knappast behöva ordas mer om.

Vad är det då jag menar att inte fungerar och varför gör det inte det?

För att börja med varför-frågan, så handlar det om grupptryck. Spelar gruppen dåligt så spelar den enskilde deltagaren dåligt, och vice versa. Det är av denna orsak som en förstagångslajvare kan vara lika bra som den erfarne. Den nya rättar sig efter den spelstil som de övriga uttrycker, och finns det en kollektiv bejakande atmosfär anpassar sig den nye snabbt och det finns ingen skillnad mellan denne och någon annan spelare. Av detta följer att är atmosfären motsatt så blir det katastrof. Och även om sanningen ligger någonstans mitt emellan så är det långt ifrån så gynnsamt som det kunde vara och spelet haltar i förhållande till de förväntningar som spelet gett upphov till på förhand, tack vare en bra produktion och hög ambitionsnivå från arrangörerna.

Hur undviker vi då en sådan negativ gruppkänsla och vad är det som är dåligt?

För att värja mig mot arga kommentarer om prestationsångest och elitism så vill jag starkt hävda att det som jag påstår inte fungerar under lajven inte är svårt att åtgärda. Med mycket enkla medel kunde alla bidra till att höja lajvupplevelsen och föra spelet jämsides med arrangemanget i frågan om kvalité.

Vad är det som inte fungerar? Vad är dåligt spelande?
Sådant som bromsar framåtrörelsen. Att vara blind för andras strävanden. En avsaknad av en kollektiv vision, en gemensam förståelse för allas mål och en strävan att uppnå dem.


Det handlar om gruppkänslighet. Att se och höra alla, att ge och ta. Att alla i gruppen är med på detta. Ibland kan det räcka med att en enda spelar dåligt, dvs. inte är lyhörd för gruppriktningen för att det ska dra ner resten.

Det handlar om skärpa och lyhördhet för gruppen. Och med gruppen menar jag alla tänkbara grupperingar som kan uppstå under ett lajv, de två kompanjonerna, drottningen och hennes hela följe, alla som befinner sig i värdshuset vid en given tidpunkt, alla som bor i byn även om de inte är på samma plats hela tiden och slutligen lajvets alla deltagare. I alla dessa konstellationer måste samspelet fungera för att spelet ska flyta och vara njutbart att uppleva.

Det gäller att vara skärpt och förstå hur man kan bidra hela tiden, och om man känner sig slö, hur detta faktum ändå kunde vändas till något som för spelet vidare istället för att sakta ner det. Var snabb att haka på om någon kör igång något, inspirera och inspireras av varandra. Den mest deprimerande är när någon försöker driva igång en intrig eller någon handling och sedan inte möts av lika mycket iver och initiativet faller platt. Sådant dödar spelglädjen.

Det handlar om att vara medveten, om sig själv, om sina handlingar och om medspelaren. Det här är inte kärnfysik, man måste inte vara en mästare på att intrigera eller kunna förutse hela händelseförloppet och se vad som föder mest handling.
Vi improviserar. Lita på att någon annan hjälper dig att föra det livsfarliga morduppdraget i hamn, det kan tillochmed vara den som ska mördas! Lita på att de andra ser dig och dina idéer på samma sätt som du är aktiv och lyhörd för deras upptåg.


För att sammanfatta min tes. Detta är vad som saknas i rollspelandet idag, på samma gång som det är nyckeln till en mycket mer gynnsam interaktion och samskapande:

Tillit

Medvetenhet/lyhördhet

Underordnande av sin egen vilja till fördel för gruppen.


Jag upprepar, detta är inte kärnfysik, det är endast att tänka efter lite. Det här är grundstenarna för att människor ska kunna skapa, improvisera, leka, kalla det vad du vill, TILLSAMMANS.

[Miyo]

Ovanstående borde vara självklarheter, men även självklarheter kan vara hemskt svårt att följa. Jag kan bara referera till mig själv i det att jag "i stundens hetta", under lajvandet helt enkelt, inte tänker på något annat än mitt eget lajvande i samband med gruppen. Många av ovanstående saker fullföljer sig själva för mig (och det kommer av erfarenhet), medan andra är svårare.

Du talar om enkla medel, Emil, med vilka "alla [kunde] bidra till att höja lajvupplevelsen och föra spelet jämsides med arrangemanget i frågan om kvalité". Men att hålla uppmärksamheten på den nivån, att man alltid kan få tag på bollen (handlingen) som nån kastar upp i luften, är inte så enkelt för alla. Eftersträvbart, ja, men min fråga är: hur övar man bäst upp denna lyhördhet och gruppgemenskap, etc? I mitt huvud är det detta man försöker sträva efter med allehanda förberedelse inför lajvet, speciellt vad gäller workshops.

Sedan måste en sådan här diskussion ta i beaktande olika typer av lajvare. Det finns ett flertal människor som inte över huvudtaget är intresserade av att s.a.s. förbättra lajvet utan bara hänger med och tillför lajvet väldigt lite. Frågan här är då: borde dessa lajvare tvingas in i strävan att förbättra lajv? Är det inte just detta som utgör kärnan för lajvelitism? (dåligt skydd, Emil) En fortsatt tanke på detta: Är lajvelitism en negativ företeelse? Jag vill påstå att det beror på lajvkretsen. Elorias (de facto de flesta föreningars) lajv är öppna åt alla, och alltid kommer det någon med som en "svag länk". Därför blir lajvelitism för det mesta bara jobbigt hos oss, om man inte tar det med försiktiga steg framåt (nuvarande modell). Enbart i en mycket liten, sluten grupp kan man verkligen ha en full bejakan under lajv som ett uppnåbart mål. En total nybörjare kan anamma tanken med bejakan direkt, men sådana människor är i minoritet.


--

Mina idéer här är delvis oavslutade, ni får ursäkta mig. Jag tycker egentligen inte alls om att diskutera sådana här saker via forum. Mina tankar bara flyger iväg snabbare än jag hinner och längre än jag orkar skriva... Borde göras muntligt.

[Darulf]

Är själv av den åsikten att Emil har en del mycket fina tankar här. Det är det ögonblick som tankarna träffar verkligheten som gör det hela svårt.

Vi borde utan vidare sträva efter att utveckla ett grupptänkande. I dagsläget existerar inte något sådant, ifall det inte aktivt är propellerat av en direkt intrig. Men en sådan sak, som att vi inte kan upprätthålla en värdshus stämning exempelvis. Nog finns det oftast intriger så att det räcker, och emellanåt har man uppträdanden och händelser som gör det hela intressantare. Men tiden däremellan.... jisses. Det kan vara en pina när stämningen bara självdör.

Hmmm... ett stämningslajv som går ut på just upprätthållande av stämningen kanske? Saken är ju den att ifall alla deltar med något litet, så är det inte svårt att upprätthålla något sådanthär. Men det är svårare än det låter tror jag. Speciellt nybörjare kanske inte vet eller vill tillräckligt för att ta det utrymme som krävs för att alla skall lägga märke till en. Sedan har vi gamla lajvrävar som lajvar för sitt eget höga nöjes skull och som är intresserade att pröva på extrema roller för att ge dem nya synvinklar och upplevelser de annars inte skulle ha fått. Problemet är bara att de inte bidrar till helheten.

Suck. Improvision måste övas. Studie i motsägelsefullhet?

Slutligen. En viktig fråga i detta är vart författaren vill med lajvet. Är det stämningen man söker, den gemensamma upplevelsen, eller är det historiens berättande på det färggrannaste möjliga sättet. Eller kanske testande av en socioteoretisk tes? Är lajvet alla mot alla, eller alla för alla? Eller vissa mot alla, eller alla för en? Eller de tre musketörerna på crack?

[Emil]

Minna:
Enkla medel, ja. För mig handlar det om en medvetenhet. Det är en egenskap som är olika stor hos olika människor, men just genom sådana här diskussioner väcker vi en större medvetenhet om vad vi gör, vilket endast kan vara positivt.

Saker som är självklara behöver man inte tänka på så noga och om dessa saker vore självklara så skulle du inte aktivt behöva tänka på så mycket annat än din egen roll. Faktum är att en del redan finns där och automatiskt fungerar, både för dig och alla andra lajvare. Annars skulle lajv inte existera.

Du har rätt i att förberedande workshoppar är mycket viktiga för att bygga upp dessa egenskaper. Ett problem som funnits där är en bristande medvetenhet om övningarnas verkan hos workshopsledarna, som exempel tar jag IVS4-workshopparna som skulle ha haft ett tydligare resultat om alla ledare varit bättre förberedda, och kunnat förmedla essensen i de olika övningarna bättre.

Jag hänger inte riktigt med i ditt resonemang om huruvida elitism är bra eller dåligt. Jag vill bara förtydliga att jag med "elitism" menar en attityd om att lajv inte fungerar om inte alla är "kompetenta" på att lajva. Denna tanke skapar nivåer och klyftor av bättre och sämre lajvare, vilket är ett destruktivt förhållningssätt till rollspelande, som bygger på att alla deltar och skapar på lika villkor.

Som jag ser lajv idag, det vill säga som en lekande, kollektiv berättandeform, så är det ett grundkrav att alla deltagare ska ha en vilja och strävan att göra spelet så bra som möjligt. Vill inte alla ha ett så roligt lajv som möjligt? Och vem kan säga emot att lajv handlar en kollektivt berättad historia?

Jag ser också strävan att förbättra lajvet och strävan att förbättra sitt eget spel som lite olika saker. Givetvis är de väldigt tätt förknippade och jag argumenterar ju för medel med vilka den enskilde lajvaren kan förbättra spelet, men märk skillnaden mellan att förbättra sitt spel för lajvets skull och att göra det för sin egen skull. Det är frågan om vad man fokuserar på, och fokuserar man på att lajvet som helhet ska bli bättre, så blir indirekt också ens egen spelupplevelse större.

Vicke:
IVS1 och 3 hade som syfte att vara just det du föreslog, stämningslajv som går ut på just upprätthållande av stämning i värdshus. Med facit på hand var det verkligt svårt att arrangera utan att ändå skriva in intriger, som backup ifall att det blev trist, och sedan fick intrigerna ändå ganska mycket fokus under lajvet. IVS3 hade dock i min mening perioder av mycket god stämning.

Jag vill påstå att oavsett vilket syfte författaren/arrangören har med sitt lajv, så handlar det om en kollektiv process. Man kan jämföra med paintball. Där är visserligen alla mot alla, och det finns ingen sympati för fienden eller eftertanke på att de också borde få vinna, men däremot finns det regler för hur spelet går till. Detta är överenskommelser satta för att alla ska kunna delta på samma villkor. I lajv motsvaras detta inte bara av lajvets regler, utan också att alla tar till sig lajvets vision och strävar till att uppnå den.

[Vivi]

Tack Emil, det är en mycket fintes du byggt upp och jag ställer mig bakom den alla gånger. Först var jag tveksam mot att vi öberhuvudtaget har ett problem emd dålig gruppanda inom våra lajv med Eloria, men ju emr jag funderat över saken desto mer ser jag stunder i lajv då det verkligen avrit fråga om att lajvet inte gått vidare p.g.a just det du talar om, att gruppen inte håller ihop, att den gemensamma visionen saknas. jag tror att du har rätt i att det beror på grupptryck, nervositet, brist på tillit till medspelaren.

Så vad kan vi göra åt saken? Hur stiga över tröskeln, skaka av oss nervositeten, lära oss lyssna till varann och spelgruppens önskemål. Bör vi alla helt enkelt bli ja-sägare?
Spelare1: "Jag ämnar hämnas min avlidne fader genom att storma deras läger och kräva min hämnd! Vem är med mig?"
Alla övriga: "VI!!!"
Nej sägaren:"Men det kan vara farligt och vi har inga vapen....
....till slut blir det ingen stormning och inget spännande händer över huvudtaget...
...men vad om spelaren som sa nej spelar en karaktär med beskrivningen "Du är en ryggradslös ynk som inte vill gör anågot spännande alls. Helst vill du bara sitta vid elden och filosofera. Och helst vill du att alla andra följer ditt exempel så du gör allt för att föröska lugna ner konfliktsituationer och få alla andra att vara ynkryggar också"
ÄR det då spelarens fel att han valde att vara ynk? Bör ynkar alls finnas med i spel? Bör vi eliminera ynkighet och bara ha coola tuffa typer till karaktärer? Why not? Teorin finns redan, den kallas Adventurous Romanticism och presenterades på solmukohta i fjol. I princip går det ut på att alla karaktärer som skrivs för att lajv är mer eller mindre coola tuffa typer som verkligen inte skulle sitta på sin röv, utan göra allt för att skapa coola häftiga stunder i spelet. Kolla upp boken för mer info...den borde finnas online om ni går in på solmukohtas hemsida eller googlar lite...Vad anser ni om den teorin? Är den en lösning? Är den anpassningsbar till Eloria-lajv? Själv gilalr ajg idéen och skulle gärna pröva på.

[Miyo]

Idén kunde väl prövas på, men borde inte bli en modell.* Vivis radikala exempel på en ynkrygg är förstås något som alltid borde undvikas. En människa måste alltid nyanseras att kunna ta aktiva positioner åtminstone i vissa situationer.

* Dvs. upp till olika spelledare att pröva olika tekniker.

[Emil]

Det här med ynkar handlar ju om status, och det är inte alls ointressant med fega, låg status-karaktärer. Ynkryggar borde absolut finnas med, annars får vi ett väldigt tråkigt spel med alla på samma statusnivå. Överlag är statusspel ett element som borde medvetandegöras.

Jag trodde jag hade läst texten om Adventorous romanticism, men jag har helt glömt vad den handlat om, så jag får nog läsa om. Men onekligen borde det prövas. Det enda jag reagerar på i din beskrivning av teorin är att om alla spela coola, tuffa typer blir det väldigt ointressant på en statusnivå, som jag beskrev ovan.