Och visst håller jag till viss del med om saker. Men samtidigt, vissa delar går emot hela min poäng med lajv 
För sanningen är ju att jag lajvar för att just få "immersionera" (?)
Det är just för att få gå in i en karaktär så mycket jag bara kan som jag vill stå där. Och att då börja tänkta på annat offande kan ibland (obs! ibland) ta bort hela tjusningen med det. Och om jag inte gillar det jag gör, varför göra det? (Obs nr 2! Det att min karaktär inte gillar det jag gör och att jag inte gillar det jag gör är två helt olika saker)
För mig är lajv något som inte är skriptat. Därför blir jag också så arg när folk säger att alla hemligheter MÅSTE ut. Då tycker jag att man tar bort den fria viljan och igen, att lajvet förlorar mycket i känsla. Om SL verkligen vill att en hemlighet ska ut (den helt enkelt MÅTE ut) skriv då in det i den personens roll så att personen verkligen känner att det är karaktären som vill få ut det (typ, två sina synder eller vad som nu råkar passa) eller se till så att tillräckligt många vet av hemligheten så det finns fler ställen att läcka det. Tvinga inte spelare att avslöja dem om det inte känns rätt . Vill ni att allt ska ske som ni tänkt på ett evenemang, skriv en pjäs. (Immersionist, javisst!
)
Med det sagt så finns det helt klart rum för förbättringar. Både för mig och alla andra:
Just det här med att "min karaktär skulle inte göra det här" är också något som stör mig lite. För så långt kan jag tänka OFF att jag fattar att ett lajv är bara en liten liten del av min karaktärs liv. Men också därför måste man ju koncentrera alla fel och misstag karaktären ska göra till just detta tillfälle. "Min karaktär skulle inte.." Menar ni verkligen att just er karaktär är perfekt? Att denna aldrig skulle begå ett misstag?
Och när ni inser att karaktären kanske skulle kunna avslöja en hemlighet under ett visst scenario, ge då möjlighet till att det scenariot sker på lajvet. Så mycket tycker jag ändå att man kan spela OFF-logik. Att igen och igen och igen försöka hitta möjliga tillfällen ja, till och med försöka skapa scenarion som passar ihop med det som skulle göra att just DU känner dig bekväm med att din karaktär ska avslöja sin största hemlighet någonsin.
Men om du verkligen verkligen har försökt under hela lajvet att få till det, och det helt enkelt inte har funkat. Då tycker jag faktiskt inte att det är fel att hemligheten inte kommit fram. Som sagt, lajv är inte scriptade och ibland går de inte som man tänkt sig. Men folk kunde helt klart försöka anstränga sig mer med att läcka hemligheter.
Och sen har vi det här med egoistiska lajvare då. Och det kan jag ju bara hålla med om att vi är. På gott och ont. Och ibland mer på ont. För här tycker jag också att man borde få vara egoistisk, men att man borde tänka om helt när det kommer till just det här med att "vinna". För om man spelar just för att karaktären ska uppnå sitt mål till vilket pris som helst, då är men just en egoistisk lajvare på ett dåligt sätt. Om du inte håller med, utan visst tycker att din karaktärs mål är prio ett, då är min fråga: Hur stort prestation är det egentligen att klara av en uppgift om ingen vetat om det? Är det inte roligare, både som spelare och för själva lajvet, om du berättat om åtminstone delar av dina planer åt andra? Står du som skurk där och skrattar med ditt onda skratt för att du just lyckats erövra världen, vill du då inte att andras karaktärer ska känna förtvivlan för att det A) vet vem du är och B) har försökt stoppa dig men mislyckats?
Jag tycker personligen att "vinna" är att efter lajvet ha ett ögonblick som delats med andra. Som man sedan igen och igen och igen kan komma tillbaka till. Och för mig är det här något som lika bra kan vara att karaktärens mål lyckas som misslyckas. Eller inte alls ha något med något mål att göra, bara en fin lajvstund.
Som ex. URAEL. Min karaktär ogillade Jos karaktär och vi hamnade in i ett slagsmål under lajvet. Hade absolut ingenting med något större att göra, men var något många mindes efter lajvet. Hjälpte Pia Ls karaktär att hitta trollsvansen genom att smyga in i prästinnans läger. Varför? För att det var mer spännande och gav fler intressanta möjligheter IN-lajv än att helt enkelt fråga. Och sist men inte minst, allt blåbärsplockande utanför prästinnans tält. Något vi gjorde för att vi hade tråkigt OFF och gjorde något åt det, samtidigt som det passade den nyfikna och oskuldsfulla karaktär jag spelade. Och oj vad det gjorde folk nervösa
Min karaktär var absolut ingen "huvudperson" under lajvet, men fortfarande höll hon folk sysselsatta med både skvaller IN och nya scenarion. Flummar jag bara eller förstår folk vad jag menar?
Och för att svara på Anders sista två frågor också: Även om jag som sagt inte är helt 100% av samma åsikt är du absolut på rätt väg
Och...Ja, för mig är en upplevelse på ett lajv mer att vinna än att karaktären "vinner" så absolut mer dramatiskt lajvande.
Jag har letat efter den "korrekta termen" för det.