Nybörjarlajvare

[Carolina]

De senaste dagarna har jag och Ia från och till diskuterat hur man kan göra lajv mer nybörjarvänliga och vad man som SL kan göra för att se till att nybörjare trivs på ett lajv och vill delta fler gånger och helst också locka med sina vänner. Till en början var det tänkt att detta var något som skulle diskuteras på regionsmötet idag, men jag anser att detta är en diskussion som alla i föreningen borde ha en chans att delta i.

Som lajvare så vill man att alla nybörjare skall säga "Jättekul!" när en ny lajvares kompisar frågar denne hur det var på lajvet. Efter den frågan kommer antagligen följdfrågorna "Vad spelade du? Vad gjorde du på lajvet?". Att döma av mina egna erfarenheter och diskussioner med andra lajvare om deras första lajv kommer svaret på dessa frågor oftast att vara något som i grund och botten betyder detta:
Jag spelade en roll som var längst ner i hierarkin och det enda jag gjorde var att springa efter en annan typ som sade åt mig allt vad jag skulle göra. Jag hade ingen större intrig och hade ingen aning om vad som var storyn under lajvet för att jag aldrig ens kom i närheten av den, eftersom jag alltid blev bortjagad. Det var bara lajvare som varit med på många lajv som fick spela roller som var viktiga och som hade någon makt på lajvet. Det känns som att det inte spelade någon roll för lajvet om jag var med eller inte.

Kommer en ny lajvare att vilja delta i flera lajv efter denna erfarenhet och kommer den nya lajvaren att locka med sig fler personer till lajv?
Svar ja - om personen är verkligt intresserad av lajv och faktiskt vill syssla med det och pratar med folk som verkligen är intresserad av lajv.
Svar nej - om personen egentligen inte är så jätteintresserad och personerna hen pratar med bara är lite intresserade.

Jag anser att det finns ett utbrett problem inom Eloria: tanken om att endast vana lajvare kan spela powerkaraktärer. Detta yttrar sig genom att det oftast är samma personer som, oberoende av lajv, spelar rollerna som har makt och att nybörjare inte får tillträde till dessa roller. Ett annat exempel är roller "som skall spelas av vana lajvare". Jag får allergiska utslag när jag ser detta i rollistor för lajv. Vad är det som säger att en person som varit på 20 lajv klarar av att spela en viss roll bättre än en person som varit på 3 lajv?

För att ge några exempel: en Elorian sade vid ett tillfälle att hen tror att orsaken till att hen spelat så många ledarroller beror på att hen fått ledarskapsutbildning, inte att hen varit på många lajv. Efter Cryo har jag också fått kommentarer av folk som inte visste att jag klarade av att spela ledarroller, men det beror ju på att jag inte tidigare fått tillträde till ledarroller. Jag tror inte heller att någon av dem som deltog i 701 ansåg att Tommy inte klarade av att spela Alexander, ledaren för Studentbygänget, fast det bara var hans andra lajv.

Så hur ska man då få nybörjare att känna att de är viktiga för ett lajv? Jag anser att en viktig punkt är just genom att rucka på tanken att endast vana lajvare kan spela roller med viktiga positioner. Jag anser inte att hur bra man klarar av att spela en ledarroll beror på hur van man är som lajvare, utan att det beror på ens egenskaper och tidigare erfarenheter. Visst är det bra att nya lajvare har en van lajvare de kan spela mot, men jag anser inte att man endast skall ge obetydliga och små roller till nya lajvare eller neka nybörjarlajvare tillträde till roller de vill ha endast på grund av att de är nybörjare. Nu vill jag inte bli missförstådd: jag anser inte att nybörjare ska vara de enda som har tillgång till ledarroller och powerkaraktärer, men jag anser att de också ska ha tillgång till dessa roller. Det är viktigt att det blir en bra blandning mellan nybörjare och vana lajvare över hela statusskalan mellan roller på ett lajv. En annan viktig punkt är att se till att alla lajvare, oavsett hur vana de är, har intriger som gör att de känner att de bidrar till storyn på något sätt.

Hur ska man då uppnå detta i praktiken? Tänk er ett fantasylajv där huvudstoryn är att härskaren har dött och nu skall det vara ett möte där en ny härskare skall väljas. Det finns typ fem tronpretendenter och en av dessa spelas av en nybörjare. Varför det? Hur skall förstagångslajvaren klara av att spela en sådan roll?
Varför skulle hen inte göra det? Om hen är osäker på hur man lajvar och vad man har för möjligheter under ett lajv anser jag att ett bra sätt att ta reda på det är genom att ha ett klart och tydligt mål. I detta fall att bli härskare. Jag tror att om en person sätts i en position där hen har möjlighet att göra mycket och det förväntas ett visst resultat så anstränger man sig mer än om man inte behöver göra så mycket och det inte finns så stora förväntningar på en. Större ansvar på ett lajv leder till aktivare lajvande. Om den nya lajvaren i detta fall lyckas med sitt mål eller inte är inte det viktigaste i detta fall, för oavsett om hen gör det eller inte så ger, bara det att hen fick spela en viktig roll, en massa för andra nybörjare. De inser att även om de själva inte hade en så viktig roll så får nya lajvare tillgång till viktiga roller. Om lajvaren som spelade tronpretendenten misslyckades med sitt mål ger det ändå tanken ”Okej, jag påverkade inte lajvet så mycket, men det berodde på att jag var nervös eller inte riktigt visste hur jag skulle göra. Nästa gång, då ska jag minsann visa vad jag går för!”. Detta är en mycket bättre tanke än ”Jag hade inte ens möjlighet att påverka lajvet”.

Ytterligare ett exempel från detta fantasylajv: på lajvet finns också en grupp på fem personer. Fyra av dessa är nybörjare och har en van lajvare med sig. De spelar en grupp tjuvar och deras mål är att stjäla en sak från en av tronpretendenterna. Under en i förtid utsatt tid under lajvet skall de träffa någon och sälja denna sak till någon hemlig typ. Deras mål är alltså att stjäla en sak och sälja den för så mycket pengar de kan få. När lajvet är slut (eller kanske till och med under lajvet) visar det sig att saken de ska stjäla har någon magisk förmåga eller liknande och att tronpretendenten som har den i sin ägo baserar sina anspråk på tronen med att hen har saken i sin ägo. Personen som tjuvarna skall sälja saken till är en annan av tronpretendenterna och hen hoppas på att bli regent om hen har saken. För nybörjarna (och varför inte den vana lajvaren också) som spelar tjuvarna spelar det inte så stor roll om de lyckas med sitt uppdrag eller inte när denna info kommer fram. Lyckas de med sitt uppdrag – och tronpretendenten som de sålde saken till blev regent – kan de glädja sig åt att de påverkade huvudstoryn i lajvet. Misslyckades de kan de ändå trösta sig med att de i hög grad kunde ha påverkat lajvet, vilket igen är mycket bättre än att inte kunna påverka lajvet överhuvudtaget.

Slutsats: våga ge ansvar åt nybörjarlajvare!

[Ileea]

Mycket kloka tankar och funderingar som definitivt är värda att spinna vidare på. Vad jag tycker är speciellt viktigt är just det, att man som spelare känner att man har möjlighet att påverka lajvet och det som händer. Ifall man (d.v.s. jag) som spelare känner att oavsett vad man gör, så gör det ingen skillnad i det stora hela, så försvinner oerhört mycket av glädjen och motivationen att lajva. Det spelar ingen roll om det är frågan om ett enkelt stämningslajv eller ett stort, intrigbaserad lajv - möjligheten att påverka händelser, både för sin egen karaktär och för lajvet i stort, är otroligt viktigt. Det finns lajv där jag, både under lajvet och efteråt, har känt att min karaktär inte har varit viktig för historien, då jag har tänkt att det inte spelar någon roll ifall min karaktär (och då också jag som spelare) är här eller inte! Sådana känslor är mycket nedslående. Så jag skriver absolut under det, att spelarna måste få känslan av att de kan påverka lajvet, vare sig spelarna är nybörjare eller vana lajvare (dit jag väl börjar räknas efter över 30 lajv i bakfickan).

Innan jag börjar ge mig i kast med funderingarna om ledarroller och powerkaraktärer så undrar jag om ni andra sätter likhetstecken mellan dessa två typer, eller om det är olika slags roller? Jag ser nämligen ledarroller som just ledare för någon slags grupp, i vilken man då har ett visst ansvar för inte bara sin egen karaktär utan också för andras karaktärer, medan powerroller handlar mera om att man spelar en "stark" roll (kraftfull magiker, gammal vampyr...). Visserligen är ofta en ledarroll även en powerkaraktär, men det ena kräver inte det andra - man kan vara en ledare som inte har så mycket "power" eller en powerkaraktär utan en grupp att leda.

[Sorcerer]

(ska strax på mitt arbetspass så jag ska fatta mig kort)

Detta står även i regelboken för Spirit of The Century. Att man som Game master (eller SL i detta fall) ska ge spelarna en känsla av att de har faktiskt GJORT något för storyn eller för världen i överlag.

"Hurra! Nu har vi räddat världen!"
eller
"Hurra! Nu är det JAG som är kung i Inion!"

Men när man själv står inför den utmaningen så kanske man grips av ledarpanik, och är rädd att spelaren ska bli helt "Munchkin" på lajvet.

T.ex att nybörjaren blir kung, och då säger "All right, first order of business: ALLA KLÄR SIG NAKNA, OCH VI HAR VÄRLDENS SUPFEST LOL!!!!". Även om det inte är så dramatiskt, men det är en viss risk man lägger sin skapelse i.
Det är en viss konst att kunna kontrollera den rädslan.
Men när man sedan har gett över sin skapelse till nybörjare, och de gör ett strålande jobb så kan man inget annat än att känna sig stolt!

Även om jag inte själv har följt denna regel till 100 %, så försöker jag, och försöker samtidigt inte att utesluta en spelare och lyfta fram en annan spelare som "Huvudperson".

En ledarroll är intressant, för ledare kan alltid påverkas ingame. Mutor, hot.... Vad som helst!

[dragonlady]

Det här var en väldigt intressant tråd och MYCKET viktig för ALLA lajvare att tänka på,inte bara SL.

När jag började lajva så hade jag en känsla av att JAG är huvudpersonen i lajvet och vad jag gör/har gjort påverkar lajvets framtid.Jag hade medlajvare som hjälpte mig att få till en bra stämning i lajvet och förde lajvet framåt.Det tror jag alla andra hade också den känslan och det var den känslan som gjorde att jag fortsatte lajva.

ALLA är huvudperson i den värld som skapats,ingen skillnad om det är högadel eller tjuv,det är en sekvens som är viktig i just den karaktärens liv som gestaltas på lajvet. Orsak och verkan. Och det är just det som jag försöker sträva till i mina lajv där jag är SL(även om jag VET att det kanske inte lyckats till hundra procent ännu,men jag försöker).

Och jag tycker det är synd,för den känslan har börjat försvinna i många lajv.Jag pekar inte ut NÅGON eller NÅGOT lajv,utan jag vill bara berätta att i några lajv så känns det som om bara vissa personer fått HUVUDROLLEN och vissa är bara där som...rekvisita. Och medlajvarandan är inte likadan heller.
Nu är det ofta:"Min roll skulle göra såhär,då gör jag så här,skit i allt annat." istället som det enligt min mening ska vara: "Min roll skulle inte göra såhär,men vi kompromissar och gör såhär istället så får andra också nytta och nöje av att spela på det jag gör."
Pointen i det där var väl:Sluta vara så egoistiska och var ödmjuka istället för era medlajvare så får alla ett bra lajv. Nybörjare som erfarna lajvare. För att en nybörjare ska kunna utvecklas så måste en nybörjare få utmaningar.Inte bara av en "erfaren lajvarroll" utan också av sina medspelare.

[Elvea]

Vitsi vilken bra diskussion
Mitt huvud fungerar på nödenergi för stunden, men jag ska komma med några korta spontana kommentarer ändå:

Håller med om vad andra tidigare sagt angående nybörjare (eller alla lajvare, för den delen)s möjligheter att kunna påverka - alla ska ha samma möjlighet att spela den karaktär de vill. Jag kommer inte ihåg till vilket lajv det var som det stod sidokommentarer till rollerna, något i stil med "krävande roll, kräver auktoritet" (antagligen uttryckt mycket mer smidigt, men eff my memory), och det tycker jag är helt ok. Mycket hellre så än att det står att rollen inte kan/bör spelas av nybörjare, tycker jag.

Sen å andra sidan så är det ju också ett faktum att rätt många nybörjare hemskt gärna vill ha en "liten" roll på sitt första lajv, och kanske främst vara där som aktiv åskådare. Känna si gör, liksom. Jag vet att jag var nervös varje gång jag ens förväntades öppna käften under mitt första lajv..!
Sammanfattningsvis så är väl min åsikt i frågan att Ja, man ska våga ge ansvar åt nybörjare, men man ska inte tvinga det på dem heller.

Och jag kan inte hålla med mer om det där med om hur frustrerande det är att känna sig som om man lika gärna kunde vara nån annanstans. Men det har kanske mindre att göra med nybörjarlajvande att göra, jag vet inte.
Sen tycker jag om det som Nettie tar upp - att i många fall spelar folk så väldigt hårt på sina roller, och sina personliga intriger, att de/vi glömmer att vi lajvar tillsammans. Agera och reagera! Jag säger inte att man inte ska få spela sin karaktär, naturligtvis ska man göra det. Men det finns så mycket små enkla saker som man kan göra, som gör lajvandet roligare för alla. Bejaka varandras spelande, helt enkelt

[Vivi]

Ojoj, den här tråden håller redan på att spåra er en del. Viktiga saker som tas upp.

Först och främst, gällande nybörjar lajvare och power/ledar roller - håller med Nettie i att ALLA är huvudperoner på ett lajv. Vi är alla med och kollektivt berättar en berättelse där vem som helst har möjlighet att vända på historien i vilken riktning som helst. Så länge det inte står i dina rollpapper att "du får inte påverka spelet utan bör helst sitta tyst i ett hörn" så är det fritt fram att agera och påverka. Därför tycker jag hela benämningen powerroller/ledarroller/nybörjarroller är onödiga. Alla roller har en viss status, ja, men den statusen kan komma och gå, förändras och bli något helt annat än den var då du började. Den lilla pigan får tag i ett pergament som ger henne adelstitel...drottningen blir kidnappad av pirater och får plötsligt bara svabba däck. Och det är ju just det som är det fina med lajv! Allt är möjligt! Därför anser jag att det är ok för både nybörjare och erfarna att spela vilka som helst roller de vill. Och att "misslyckas" d.v.s sjunka i status kan ju vara precis lika intressant för en spelare personligen som att stiga i status. Vi spelar inte tv-spel här och inte förösker vi heller stiga i level i bordsrollspel! Vi berättar kollektiv historia.

Håller med Nettie i det att det finns en viss tendens till dominans i eloria-spel, d.v.s vissa spelare dominerar på kostnad av andra spelare. Och så finns det en tendens att sitta och panta på hemligheter som kommer fram först i debrief. Och så finns det en tendens att folk spelar likadana roller om och om igen. Kunde nämna mycket som jag tycker kunde utvecklas vad gäller eloria-lajv, men den diskussionen finns redan i en annan tråd och dog ut eftersom folk inte tycktes så tända på självkritik...

[Carolina]

Jag tror nog att det till stor del är som Elvea sade att nybörjare inte alltid vill ha en så krävande roll och naturligtvis tycker jag inte att man ska tvinga nybörjare att spela roller som de inte känner sig bekväma med, men samtidigt tycker jag inte att spelledare skall utgå ifrån att nybörjare inte vill ha en krävande roll. Om en nybörjare vill ha en roll med mycket intriger och makt så skall den få det.

Visst är det också sant som Vivi sade att alla har möjlighet att påverka lajvet, men för nybörjare kan det vara svårt att göra något annat än det som står i deras rollpapper. Om det då står att de är piga och skall göra som någon säger åt dem att göra tror jag att det är svårt för nybörjare att gå emot det och göra en massa andra saker på lajvet.

En annan ska som jag börjat tycka allt sämre om är när spelledaren för ett lajv "castar" folk för en viss roll i sitt lajv, alltså att det på förhand bestäms vilken roll en spelare kommer att få och detta oftast innan anmälningen till lajvet ens öppnat. Detta gör det inte bara orättvist gentemot övriga spelare, men det försvårar situationen för nybörjare ännu mer, eftersom de roller som finns kvar när anmälningen öppnar oftast är roller som har en lägre position på lajvet och som till stor del bara är utfyllnad eller där för stämningens skull.
Jag vet att jag som spelledare är skyldig till detta, men jag tyckte inte om att göra det och har börjat tycka allt sämre om detta beteende hos spelledare.[/i]

[Anders]

För att undvika att bli misförstådd så börjar jag med att hålla med om mycket av det som redan sagts av andra

Men jag vill därtill vända på steken och konstatera att även om tanken är god så finns det vissa argument som understöder att SL önskar "erfarna lajvare"* i nyckelroller.
Det starkaste argumentet jag kommer på är t.ex. om man skriver ett lajv som basserar sig på en viss huvudintrig/handling som är knuten till en viss roll. Ett skräckscenario för mången SL är att lajvet kraschar totalt ifall denna roll inte fungerar. Genom att till denna roll sätta en erfaren spelare eller, som fallet ofta är i Eloria, någon som man själv lajvat med så ger det mera trygghet/stabilitet åt lajvet.
Nu säger jag ingalunda att ett nybörjare inte skulle vara kapabel att axla en nyckelroll, utan det jag säger är att det är tryggare för en SL att se en lajvare som man redan vet kan klara av det i den rollen.

* Begreppet erfaren lajver är dock ganska assigt och borde som redan sagts överges till förmån för något mer beskrivande, t.ex. "Denna karaktär bör spelas med auktoritet"

[Miyo]

Repeterar Anders inledning: För att undvika att bli missförstådd så börjar jag med att hålla med om mycket av det som redan sagts av andra.

Något som inte alls tagits upp är ändå att spelare väldigt ofta har möjlighet att påverka en hurudan roll de får genom att meddela om detta åt spelledningen i samband med anmälan, t.ex. smidigt i anmälningsblankettens "övrigt"-ruta. Det är inte enbart spelledningens uppgift att veta vad spelarna vill. Som ett praktiskt exempel kan ju nämnas, att en rätt ny lajvare som anmält sig till Rännstenstango inte hade skrivit några som helst önskemål i sin anmälan, men SL fick veta i andra hand att personen hade haft problem tidigare för att hen känt att hen inte kunnat påverka lajvet i sina tidigare roller. Jag vill själv påstå av egen erfarenhet att det inte finns en enda roll som inte kan påverka lajvet, men skillnaden mellan en erfaren lajvare och en nybörjare är ofta den att nybörjaren inte ser de öppningar hen kan använda sig av för att påverka lajvet om rollen inte är i en stark position att göra det från början. Lösningen är (som så ofta) en av grundstenarna i hela denna hobby: KOMMUNIKATION. I den storleksklass som våra lajv ligger i borde varje roll en betydelse för lajvet, men ibland måste SL visa lite mognad själva och faktiskt berätta åt spelaren direkt vad hens roll egentligen handlar om. Det är SL som sitter med alla korten, och det är faktiskt mycket bättre att lite flasha dem för att ge spelaren fler verktyg för rollspelet än att avundsjukt vakta alla storslagna hemligheter. Jag talar förstås om det som andra även nämnt: transparens. Off-logik är överskattat, spelares teatraliska förmåga är underskattad. I en konstform med så många öppna dörrar som lajv har finns det få saker som egentligen kan kallas spoilers.

Och TACK TACK TACK för att folk diskuterar bejakan. Bejakan är vad moget lajvande går ut på, att förstå att man kan göra sin egen erfarenhet så mycket rikare genom att ge akt på lajvet som helhet. Det gör också rollen mer verklighetstrogen och tredimensionell. Bara för att din roll är envis betyder det inte att du måste gå emot allt som andra försöker övertyga dig om. Glöm aldrig dina medspelare. Jag kunde skriva mycket mer om bejakan, men jag tror ju att de flesta här håller med, även om vi alla som spelare bör påminna oss om detta oftare. Jag lämnar därför just detta sidoämne åt någon som kanske inte är av samma åsikt. Anyone?

För att återknyta till diskussionen som helhet är huvudtanken att spelledare bör ha modet att överlåta ansvar även åt nybörjare. Genom denna diskussion har det kommit fram många fina synpunkter som spelledare kan ta lärdom av.

[PaxMayne]

Hear hear, Carolina. Som en person som tidigare spelat "den-där-typen-som-bara-står-vid-en-dörr-och-inte-får-göra-NÅGOT-annat" i mina nybörjar-dagar understöder jag VERKLIGEN den här diskussionen och uppmanar till begrundande av tesen att ge alla lajvare oavsett erfarenhet/ålder en så god spelupplevelse som möjligt (men utan att förglömma vare sig status ELLER det att vissa roller faktiskt ÄR lite mer intrigtunga).

En annan grej att ta upp är ju det här med personliga utmaningar. Att våga spela en roll som ÄR och kanske till och med SKA vara lite... Svår. En ledarroll. En förtryckt slav. En stum, döv gammal dam med amputerade händer. Spela DET trovärdigt när du är en ung karl med alla lemmar intakta.

Min point är att jag ÄLSKAR denna diskussion och långt håller med allt som sagts här tidigare, och kanske också vill lite tydligare säga att vi har en viss tendens att type-casta spelare och karaktärer. Ingen nämnd, ingen glömd, men håll mer koll på utmanings-tråden som fanns i Vördshuset. Även en så quote-and-quote "simpel" tråd med "enkelt" underhållningsvärde kan sitta på riktiga guldkorn för ens personliga utveckling som lajvare.

En sista notis är att jag tycker benämningarna "intrigroll" vs "stämningsroll" är mycket, mycket bra. Då behöver ingen känna sig diskriminerade.

[Vivi]

[Shantina]

[Carolina]

[Darulf]

Mina kommentarer till era inlägg, skrivna i kronologisk form. Är det däremot logiskt, det återstår att se.


Carolina:

Kommer själv ihåg de första AEA-lajvet, där vi inte kände typ någon. SL skulle skriva roller och gjorde också så, men på fullständigt måfå. Vi hade inte en susning om huruvida en person kunde bära rollen eller inte ens ifall det skulle funka. Den skojigaste överraskningen jag minns från det var lilla Jo som skulle spela bad ass zordakit-krigare! Som jag dock kommer ihåg det, gjorde hon dock det bra.

Det mest överraskande var kanske hur bra det lajvet kom samman i slutänden. Som om det var ödet själv som haft ett finger med i spelet. Tror detta generellt är något som SL bör ha tillit till i vart fall. Dela ut materialet, fokusera mera på karaktärerna än spelarna som skall ha det, och vips. Har personligen alltid varit positivt överraskad i de lajv jag arrangerat, hur spelare överträffar mina förväntningar.

Måste här emellan säga att jag avskyr användningen av hönor i löpande text.

En av SL största farhågor är att dela ut ansvar till andra. Rädslan att det skall krävas så lite för att förstöra lajvet för allt och alla. Av denna orsak tenderar SL att ge folk man redan känner och sett lajva. Powerkaraktärer är sådana. Given rätt situation kan dessa spåra ur helt. Skulle aldrig ge en 10 årig pojke "the holy sword of kill all". Den försvinnande lilla procenten mogna tioåriga pojkar får ursäkta. Sannolikhetsläran är inte på er sida.

Vissa saker kan inte lajvas. De är omöjliga att låtsas, hur man än försöker. En sådan sak är ledarskapsförmåga. Det finns skolor som hävdar att de kan lära vem som helst till att bli ledare. Jag hävdar att det är rena struntpratet. Ledarskap är något som man endera har eller saknar. I bästa fall är det en förmåga någon inte haft möjlighet att hitta hos sig själv tidigare, men annars. Andra aspekter jag inte tror jag lajvas är livserfarenhet. Samma med sann mentalsjukdom (endera trillar du dit på riktigt eller inte. Alternativt är lajvets meta sådant att de skapar mentalsjuka känslor hos mentalt friska spelare. Vilket jag personligen gillar).

Åter till nybörjarna, kan jag lyfta fram en sådan tanke, att nybörjarens värsta tröskel i lajvet är nybörjaren själv. Denne vet inte vad den skall vänta sig, men är övertygad om att denne kommer att misslyckas. Tror personligen att detta medför att man hellre skall ge mera åt nybörjaren i form av ansvar, eftersom ett spektakulärt misslyckande då istället vore mera dramatiskt användbart än ett litet ett. Den första rollen är ändå den som definierar oss som lajvare. Det är själva oskulden och har antagligen format oss mer än vad vi skulle vilja medge. Min första var lönnmördaren Birger. Gissa hur lätt det är att falla tillbaka på en version av honom när man är trött och inte längre orkar fundera...

Att känna att ens insats har en potentiell betydelse är centralt för lajv som sådant. Även om spelaren haft ett otroligt lyckat lajv, kan ändå SL förstöra det hela genom att i slutänden avslöja att det som gjordes inte hade någon inverkan. Allt var förutbestämt. Dylika spelidéer borde ledas ut till bakgården och skjutas. Ifall det är frågan om fate play, skall detta komma fram före lajvet. Annars är det att ljuga och undervärdera spelarna. OCH DETTA ÄR DET VÄRSTA EN SL KAN GÖRA.

Ileea:

Ledarroller och powerroller... Alla är inte gjorda för att leda. Så är det bara. Alla leder heller inte på samma sätt. Vad gäller powerroller så är detta ett ansvar som man ger ut: "Ifall jag ger dig övermassa kraft, vilket jag borde ge någon och själv hinner jag inte, så måste jag kunna lita på dig att du inte missbrukar den och kapar lajvet." Vill slänga in en tredje form av karaktär: nyckelkaraktären. Spelaren känner (rättvist) att lajvet hänger på dennes aktioner. Reaktionen kan bli paralysation och stagnering av lajvet. Avskyr personligen sådana roller och försöker skriva runt dem. Men det kan vara svårt att driva lajvet framåt med en större grupp. NPC-intrigdrivande kan bara göras så och så långt innan du tar bort den fria viljan (och därmed spelglädjen).

Sorcerer:

Tror att det finns rena rövhål när det kommer till lajvkretsen också. Folk som är inställda på att förstöra och hämnas för x-antal andra lajv som de varit med på och där de kännt sig missbehandlade. Som tur är har jag aldrig stött på dylika människor. Kanske ett fenomen som är mera utbrett i storbritannien och amerika (lägg märke till användandet av små bokstäver för ländernas namn).


Dragonlady:

Lajv per se, torde gå ut på att alla har huvudrollen. Kommer inte ihåg var jag läste det, men det är i min åsikt en bra utgångspunkt. Anser dock att ett antal lajvare genom åren jag gjort lajv, emellanåt gjort sig själv till rekvisita. Rollerna de fått har varit saftiga, möjligheterna oändliga, men ändå. Rena in i skuggan och skämmas känslan. Sådant sätter sig på minnet för en SL. Nästa gång kanske man funderar när den rollen anmäler sig och anpassar vartefter. Samma spelare har dock fått kortare roller och överraskat med sällan skådat djup. Ja, svårt att veta någonsin. Murphy är ständigt närvarande.

Elvea:

Tycker absolut att man borde tvinga lite ansvar på nybörjare. Men bara så att det inte gör något ifall de botchar. Fågelungar lär sig först flyga sedan de fått en fågelklo i arslet och blivit dumpade ur boet. Dessutom tror jag att det är BRA ifall nybörjare känner att deras roll har betydelse. De enda jag skulle ge mindre roll åt är barn. Och med det menar jag folk under den mentala åldern av 15. Igen, den första rollen definierar långt hur vi blir som spelare. Men jo, vissa nybörjare vill ha mindre roll... Detta borde de inte få.

Vi har ett stående problem med personal som gör det tråkiga jobbet. Traditionellt har detta fallit på nybörjare. Det är ett nedslående sätt att komma in i det hela. En tröskel i sig. Hit hör alla pigor och tjänstefolk etc. Snarare vore detta något för de mera extrema lajvarna. Ni vet, sådana som kan lajva var situation till max utan att ha 2 sidor intriger i bakfickan. Det är först en färdighet som nybörjarlajvare INTE har. Inte alltför många veteranlajvare heller.

Att agera och reagera tillsammans är det som gör lajvandet. Tänker påstå att ett lajv behöver åtminstone två personer, och att lajvet kräver att dessa interagerar. I sällsynta fall finns det folk som är sådana immersionister att de bär illusionen med sig även när det inte finns andra människor omkring. Har prövat detta, men hittills har det bara kännts milt fånigt för mig. När vi agerar i grupp blir upplevelsen multiplicerad. Det är med andra ord lättare att få något extremt till stånd. Att kunna bidra till en större grupps lajvupplevelse torde vara en sann dygd för var lajvare, oberoende av inriktning!

Vivi:

I sann självuppriktighetsanda som jag förespråkade på en annan tråd, tänker jag Vivi hålla med dig om att självkritik inte är vidare populärt. Däremot om man har en genomlysande orsak och respekt för andra människor torde man kunna framföra kritik också. Men kritik utan syfte är bara elakt, och där hävdar jag snarare att var och en har full rätt och frihet att KNIPA KÄFT ifall man inte har något snällt att säga.

Stagnation är ingenting konstigt. Man spelar ofta roller man tidigare spelat, SL skriver liknande roller åt samma spelare, eftersom de vet att detta kommer att gå hem, hemligheter kommer aldrig fram och spelarna är nöjda om deras karaktärer är vid liv när lajvet är slut, oberoende ifall speltiden inte fört dem ett uns närmare deras mål. Vid ris och rostråden ser alla till att berömma alla för att ingen skall känna sig utanför.

Ändå, här ser jag att det kommer in ett slags personligt ansvar, både som spelare och som SL. Andra kan (antagligen) bättre se om en annan har hamnat i hjulspår. Vad denne sedan gör med informationen är upp till denne.

Carolina #2

Emellanåt kan det hända att SL får en lajvidé. Kanske är det en dröm med folk de känner i rollen som något annat. Tänk om detta blir verklighet i form av ett lajv? Det att vissa människor är förutbestämda till vissa roller är (anser jag) inte nödvändigtvis dåligt, sålänge SL kan garantera att resten av rollerna är lika intressanta för alla andra. Trots allt har SL viss upphovsrättighet till lajvet från början och det är sannolikt att man har folk som man tänker kunde fylla vissa skor bättre än andra. Personligen har jag dock försökt frångå detta totalt.

Minna:

Anser nog att det finns fullt tillräckligt med sådant i lajv som kan kallas spoilers. Det är vissa sorts intriger som bygger på kunskap. Allt läckande av detsamma motverkar dessa intriger. Däremot är jag på din sida kring ERFARNA lajvares ansvar att själv kunna fundera ut vad de vill spela. Ifall de får det de önskar och sedan är missnöjda... ja, tough luck.

Har dock en teori att folk har svårt att göra intressanta utmaningar åt sig själv. Vi borde istället skriva rollerna så att spelarna skriver åt varandra. Välja en man litar på och sedan byta kors och tvärs. Har hört att detta gjorts på andra ställen. Vore intressant att experimentera med.

Anser att bejakande är något som i vart fall skall övas, eftersom det inte bara kan bestämmas att "hej, nu bejakar vi". MEN, det kan även finnas situationer där ett rejält nekande kan vara mera verklighetstroget. Allt lajv kan inte gå ut på att alla skall komma överens. Visst, bejakande betyder inte alls att det går fredligt till, men snarare att man ger rampljus över till andra. Men däremot skulle jag inte kalla en snygg död för bejakande av andras spelande som dräpare. Det är mera lajvmässig stolthet än något annat. Och det känns sällan bra att dö, om det inte funnits något syfte med det.

PaxMayne:

Tror det är en naturlig utveckling när det kommer till lajvare, att när man spelat antalet roller så söker man ut olika extrema sidor av spektret. Blind, knäpp, svag, pervers, feg, dum, tvekönad, helig, moraliskt svajig, etc...

Vivi #2:

Håller med, kring det att alla var nybörjare i början. Fungerade asbra då. Men oj vad det vore roligt att gå tillbaka i tiden och få trycka till 16 årig Vivi med hormoninbalans. Man kunde gå från raseriutbrott till raseriutbrått i typ 16 timmar straight! Priceless!

Shantina:

Du spelade sköka i ditt första lajv? Det förklarar att du blev som du blev.

Carolina #3:

Van lajvare skulle jag säga är en som är trygg med sig själv i förhållande till rollkaraktärerna. Den vana lajvaren har en känsla vad som kan förväntas av denne och är trygg i tron att denne har vad som krävs för att leva upp till nya utmaningar. Den vana lajvare har också bemästrat vissa grundläggande kunskaper och behöver inte sätta energi på att tänka på detta utan kan koncentrera sig i helheten på lajvet. HUr många lajv det tar före en person är van varierar på personen.

En som lajvat över 20 lajv skulle jag snarare kalla veteran-lajvare.


Puh, detta blev ett maraton-inlägg. Gonatt!

[Vivi]