Kommentar:
Givetvis vill jag tacka spelledarna Anders och Minna. Ni har skapat ett välskrivet och genomarbetat material som i spelarnas händer gjordes till en intressant och oväntat levande historia. Jag tänker bara upprepa det jag redan sagt åt er. Före lajvet funderade jag över när jag senast varit på ett lajv som jag verkligen kunnat säga efteråt att det var riktigt bra. Nu kan jag göra det och därför ska ni ha tack för att ni gett mig tillbaka lite tro på den här lajvformen.
Nåja, jag måste nog ändå tacka alla spelare för att ni engagerade er i detta lajv. Det gladde mig så att se folk som läst på och förstod kulturernas aspekter och tog dem till er. Det var så många som blomstrade under detta lajv i rolltolkningar och jag är glad att ha fått spela mot er.
Ros:
Min lajvros går till Erica som jag vill tacka av hela mitt hjärta, då du inte fick det tack du var värd efter lajvet. Du skapade faktiskt en hel kultur som var mycket intressant och komplex och lyckades förmedla den till alla i den thariska spelargruppen. Detta är en oerhörd prestation som gav mig en härlig spelupplevelse. Dessutom fanns du för att bistå mig under mina svåra stunder (läs: då mitt minne angående religösa spörsmål svek) och gav mig det mest subtila rollförhållandet under min lajvkarriär. Det var de små, små sakerna, men det var så laddat, hela tiden.
Bästa minne:
Jag vill lyfta fram en av många märkliga ögonblick av enträget predikande, gudstjänster i morgonregn, hetsiga meningsutbyten och oförståelse för varandra.
Kekes roll (som jag aldrig kom ihåg namnet på och refererade till som gamlingen eller byäldsten) kommer in i den thariska stugan och ber att få sitta ner och tala kring omvärlden. Till först misstänker jag baktankar men snart förstår jag att han i all enkelhet kommit för att få höra om hur det ser ut på platser han inte besökt på länge eller aldrig kommer att få se. Det var en så skön och avslappnad stund, och en av de mest immersiva ögonblick jag upplevt. Mina ögon fuktas när jag tänker på den gamle mannens öde och jag kan bara tacka Keke för den här stunden, det var I SANNING sällsamt.
Till sist undrar jag lite över den här trådens funktion. Ros kan jag förstå men ris ser jag inte riktigt syftet med. Det riktas i nio av tio fall mot regn och mygg vilket inte är konstruktivt. När en sådan här tråd någon gång i begynnelsen instiftades var det efter svensk modell, som jag fortfarande tycker mera om, bestående av kommentarer (om lajvet i allmänhet), ros (till någon spelare/prestation man vill lyfta fram) samt lajvminne (en speciell händelse man kommer att minnas). Ris (vill hellre säga feedback) är jättebra att uttrycka om sådant finns, och riktas ju främst åt spelledare eller eventuellt åt spelare, och kan ske helt privat mellan parterna. Jag skulle gärna se en återgång till denna modell i framtiden, eftersom jag hellre läser en sådan tråd.
Jag tackar för att SANNINGEN ALLTID KOMMER ATT SEGRA!!
Med mycket vänliga hälsningar,
Vannjashtok tanl Karennas, präst och ödmjuk tjänare av Eniack och verkställare av de Tres vilja.
Statistik: Postat av Emil — ons 12.8.2009 23:03
]]>
Det har nu gått lite mer än en vecka sedan lajvet och jag tror att jag till sist har landat. (Jag har dock inte lyckats börja se objektivt på lajvet ännu. Efter nästan ett år av peppande på Tharer och på Krirchtinn är det lite svårt att se helt objektivt på saker och ting i lajv-världen ^^')
URAEL var ett på många sätt spännande och intressant lajv. Det var skönt att veta och känna att händelseförloppet till stor del drevs framåt av spelarna själva. De intriger och utökade bakgrundshistorier som vi alla fick var förstås startknuffen för händelserna, men många egna initiativ, idéer och infall gav lajvet just den personliga prägel ett lajv bör ha, enligt mig. Nya situationer uppstod, nya relationsband knöts. Det var i första hand rollerna som styrde och bestämde över händelsernas framfart, inte intrigerna. Tack för detta, allihop!
Lajvet, sagan, äventyret skapades av oss alla i ögonblicket. Alla drog sitt strå till stacken och det är egentligen väldigt svårt att göra specialomnämnanden, men ett stort fång rosor måste ändå gå till våra kära spelledare. De drog det absolut tyngsta strået och utan dem skulle detta lajv aldrig ha blivit av, eller ens påtänkt. Minna och Anders, jag vet vilka födslovärkar ett lajv kräver och hur svårt det är att få till ett bra lajv. Ni har genomlidit värkarna och kunnat skapa något vackert och underbart trots alla mödor. En stor eloge till er för allt arbete ni har lagt ner på världen, intrigerna, rollskaparhjälpen och allt det praktiska arbetet. Ytterligare tack till Anders för den fantastiska maten under lajvet och till Minna för att du höll mig på jorden då jag höll på att sväva bort i intighetens högre sfärer under mitt kulturtextskrivande.
En himmelsblå lajvros (eller kanske tre...) vill jag ge Emil för sitt engagemang trots sin förhållandevis sena anmälan till arrangemanget och för sitt gestaltande av Vannjashtok tanl Karennas. Tack för de givande samtalen mellan Krirchtinn och Vannjashtok och för de små oenigheter och tvister som hela tiden tycktes ligga bubblande under ytan. Droppen som så när fick bägaren att rinna över var när Vannjashtok i Dórials närhet väldigt öppet sade att Krirchtinn hade det temperament som tillkommer de unga och de okunniga.
Jag vill även tacka kyrkosoldaterna och deras kapten. Tack Erik, Jonny och Judith för att ni rent off orkade med allt vad som förelades er.
Tack Calle för den intressanta relation våra roller hade. Synd att varken du eller jag hade tid att utveckla den åt något hål under lajvet.
Tack Pia L för hatet som strömmade från Idína.
Tack Philip för tvivlet vi fick så (hahahaaa...) i Vajdans tankar.
Tack Pia R för förgiftningen.
Tack Maria för Hjaanis omvändelse.
Tack Sonja för scenen med motgiftet.
Och tacka Jordmod... O.O' ...jag menar De Tre för vädret vi hade. Regnet skänkte stämning och svalka.
*********
Krirchtinn såg ut över de församlade hedningarna, men hon såg dem egentligen inte. Hennes ögon visade henne en grupp avskyvärda, avgudadyrkande, osedliga barbarer där någon annan skulle ha sett individer. Dessa individers ansikten speglade rädsla, sorg, hopplöshet, trötthet, tvivel och ilska, men även hopp. Krirchtinn såg inte någon av dessa känslor, men då hon blundade såg hon sin gudinnas milda, leende ansikte. Krirchtinn drog ett djupt andetag av den fuktiga luften och påbörjade gudstjänsten förvissad om att godheten skulle övervinna ondskan.
Statistik: Postat av Eco — mån 10.8.2009 20:54
]]>
Jag vill ge MÅNGA rosbuketter till SL för ett bra planerat och genomfört storlajv! En stor gul solros till SL Anders för allt "tomtearbete" du lagt ner på min roll Idina. Det uppskattade jag verkligen! Tack för alla tomtestunder med tomten Rundir i skogen
. SL, under lajvet upplevde jag att ni alltid tog er tid för spelarna att prata "off", fast ni säkert var stressade, men den stressen syntes inte!Rosor oxå till;
Faela/Tina, Erinn/Sandra, Idun/Pia R. och Lída/Minna för att ni hjälpte Idina med att hitta trollsvansen! Men GUDARSSKYMNING vad Idina var trött på er, ni var ju så oförsiktiga o "flamsiga"
Eirikur/ Dick, bara genom att prata med dig började Idina känna sig väldigt "liten", du verkade så klok och vis!
Vannjashtok/Emil och Krirchtinn/Erica ojoj när Idina för första gången kom in i storstugan och såg att det var prästinnan som hade varit på Wegskelet började hon se RÖTT på flera sätt än ett.....
Och sedan när Idina hamnade på förhör om vem hon hade prata med i skogen, var ni ju helt fantastiska båda två guuuud vilken stämning "vi vill bara hjälpa dig" "vi vill bara veta sanningen" jo just det
Sreddjenn/Judtih det var ömsesidigt då! Du drev också Idina till vansinne... hur skulle hon nu träffa tomten då Sreddjenn var henne hack i häl !!
Hjaani/Maria Idina gick omkring och var såååå bitter på dig helatiden, för det du hade gjort på Wegskelet, tagit mitt jobb!! Hoppas du kände Idinas hatiska blickar ...
Czedukoss/Vicke härlig rolltolkning! Haha när du kom fram till Idina i skogen och undrade vad hon höll på med... Vi börjar prata om väsen och så ber du Idina att "ta med ett troll nästa gång hon ser ett" för att ge till dig. Det var bara för mycket för Idina, hon såg Czedukoss som en man som hade MYCKET att lära sig....
Tack, till alla som var med på lajvet och bidrog till stämningen! Vitmossen förvandlades faktiskt till Dandára för en helg! Jag nöjt till 100% att spela Idina. Hittils har MV(midmörkretsväsen) varit min bästa lajvupplevelse (där jag oxå spelade Idina) men nu står nog URAEL på delad första plats med MV faktiskt!
Och så riset då... det blev svårare...
(-Regnet, men egentligen bidrog det bara till stämningen....)
-Allt onödigt svammel under både briefing och debriefing, det drar ut på tiden och man blir irriterad
Statistik: Postat av Pia — fre 7.8.2009 22:40
]]>
Spelledarnas blomster kan inte ges till en enda eller några få personer, utan tillfaller alla spelare. Som den mer insyltade spelledaren iakttog jag alla rolltolkningar och allt intrigspel och höll på att spricka av stolthet flera gånger. Många djupa bugningar till er alla för att ni anammade vår vision och spelade ut världen och rollerna med professionellt allvar.
Jag vill ändå sträcka speciellt tack till vissa grupper och människor:
Tharerna. Ni var en underbar inkvisition och spelade ut era roller till 120%, aldrig mindre. Och Emil, din manipulativa jävel. Du imponerade mig djupt. Jag kunde inte låta bli att föra en massa inlajv-konversationer med dig, trots att jag kunde ha haft "viktigare" för mig i egenskap av pseudolajvande spelledare. Tack till prästerskapet för att ni förde mycket handling framåt. Mycket ansvar hade satts på era axlar, som inte tyngdes ner ens en millimeter av det. Galant.
Ett inlägg för kyrkosoldaterna också. Tack för allt praktiskt inlajvarbete. Ni såg verkligen till att ni (och prästerskapet) togs på allvar och spelade ut era roller som vakter OCH människor till sitt yttersta.
Ängsilborna. Maken till bygemenskap får man leta efter. Tack för det stora intresset i utvecklingen av era roller för en bra Ängsilhelhet, för öppenheten mot varandra och för fantastiskt spel från alla håll. Dandárisk mentalitet ner i tåspetsarna. Speciellt tack för alla skratten, bråken och visdomarna; för att ni levde era roller helt enkelt.
Omantierna. Ni gav upp mycket tid och engagemang för att utveckla er kultur så långt det bara gick inom er lilla grupp. Reaktionen på alla era kulturyttringar talade sitt tydliga språk. Jag njöt stort av att beakta er matritual, kastdynamiken och allt annat ända in till zebans symbolik. Massivt arbete med kläderna orkade ni med också för att ge bästa möjliga effekt. Tack för att ni öppnade upp er för dandárerna också och för en jackpot av fina rolltolkningar.
Vajdan (Philip). Min personliga ros går nog till dig, för den där scenen tillsammans med Lída. Som redan sagt vågar man sällan önska sig något så underbart som spelledare. Det var mycket känslosamt. Du gav också prästinnan en hård nöt att bita i senare. Stort tack.
Vanja (Ida). Du var en perfekt mara. Nuff said. Tack för att du orkade komma och spela ännu på söndag, trots illamående, så jag fick fördriva dig. Det var en mäktig scen.
Extra tack till alla som utvecklade oväntade, kreativa idéer under lajvet. Jag trodde aldrig att det skulle bli en så stor sak av svansletandet (tack till Pia som öppnade upp intrigen åt andra och till Judith som försvårade arbetet), talismangörandet (tack till alla skenmanövrer och ritualmänniskor) och tharernas diplomatiska beskydd (tack till Calle som föreslog att hålla folk kvar med våld; tack till Eco & Emil som tog ut alla svängarna med idén och avslöjade dokumentet). Intriger formades ur lösa tankar, vilket är ett behov för ett såhär spelardrivet lajv. Tacktacktacktacktack.
Statistik: Postat av Miyo — ons 5.8.2009 15:56
]]>
Jag tror jag börjar med RIS för det blir ganska kort:
- Alla analfabeter som kom körande med bil och stod i skogen och kikade på oss, kan det vara så svårt att läsa privat tillställning skyltarna???
- Ibland kunde off pratet ha varit lite diskretare, detta gäller nog mej själv också.
Och så det som är roligare ROSOR:
- Rosor skulle jag vilja ge åt alla som var med med några korta ord hur var och en förhöjde min lajvupplevelse, men jag e lite för lat för de så jag får väll nöja mej med att nämna några tillfällen som var speciellt minnesvärda.
- När jag och Keke satt på bänken och Sandra, Tina och Pia kom och berättade att det var dom som hade förgiftat Tharerna, då kom jag så nära min roll som det bara går, kände mej gammal, trött och uppgiven (på ett bra sätt).
- När jag med Emil och Vicke funderade över dandarisk lag och ordning, ni såg hemskt otåliga ut.
- När Minna kom in som prästinna, vilken lättnad att äntligen slippa statyetten som jag gick omkring och oroade mej för att någon skulle upptäcka att jag hade.
- Mitt och Kekes avsked när han i all hast skulle ge sej av med statyetten.
- Alla gånger min lipsill till son Philip satt och grät (ganska många).
- Allmänna specialomnämnanden till Petter, Fredrik, Linn , Erik, Eco.
- Och självklart många stora fina rosor åt vår underbara spelledning för det enorma arbete ni har gjort, jag hoppas att ni själva är nöjda med lajvet och oss spelare. Det här var utan tvekan det bästa lajvet jag har deltagit i.
Statistik: Postat av cribzie — ons 5.8.2009 13:30
]]>
Till Emérond (Fredrik): Du var verkligen min något specielle kusin. Aldrig visste man vad du här näst skulle få för dig och man fick ständigt sucka inombords när du vid de mest opassande tidpunkterna började gå iväg i de mest opassande riktningar. Fantastisk spel.
Till Vannjashtok (Emil): Kommentarer är egentligen överflödiga här. Alla de diskussioner vi hade då du lugnt, försiktigt och vänligt bröt ner Vajdans världsbild var mycket mäktiga.
Till Krirchtinn (Erica): Tror inte att du sa speciellt mycket åt mig under lajvet, men det behövdes inte. Du var ständigt där som en mur som skilde mig från verkligheten då Vannjashtok predikade. Du trängde in mig i hörn och du blockerade sikten till de andra byborna. Effektivt.
Till Eirikur (Dick): Vajdans far var en av de orsaker att Vajdan inte helt blev galen under lajvet. Du var klok, du var vis, du var min far.
Till vädret (Jordmodern): Regnet förstärkte verkligen min känsla av hopplöshet och min frustration över att Jordmodern inte hade låtit det regna två dagar innan så att branden inte hade kunnat starta. Utan regnet hade det inte heller kunnat sluta regna medan jag pratade med Tharerna och jag hade inte kunnat stiga ut i ljuset som en ny man.
Sen när det klarnade upp var det dessutom lagom varmt. Hade det varit lika varmt som det blev efter lajvet hade jag haft det tungt att lajva.
Sedan vill jag så som många andra ge mina största rosor till de underbara arrangörerna. Jag kan inte ens börja förstå vilket enormt arbete ni har lagt ner på detta lajv. Jag är djupt imponerad. Och Anders... Maten! Underbart! Och att det hela sköttes så snyggt inlajv! Jag saknar ord för hur imponerad jag är av bägge arrangörerna.
Avslutningsvis så skulle jag bara vilja ge en ros till alla de som jag inte har nämnt här ovan. Jag har egentligen bara positiva lajvupplevelser från er alla under hela lajvet och jag tackar er alla för att jag som utomstående kunde komma in både in och off i ert umgänge.
Statistik: Postat av Philip — mån 3.8.2009 21:56
]]>
Spelledare, ni visste vad ni gjorde. Jag hade inte tråkigt en enda minut och har aldrig skrattat så mycket under något lajv som jag gjorde under URAEL.
Anders, en stor honungskruka med myntasmak till dig, för allt det jobb du gjort innan lajvet och för allt det jobb du gjorde under lajvet. Tack för den goda maten, jag levde som en kung.
Minna, du får också en honungskruka men med hallonsmak, för allt ditt jobb före och under lajvet. Tack för din strävan efter perfektion och att du ändå vet när man ska sluta.
Söta kakor åt alla Ängsilbor. Vi hade en bygemenskap som aldrig förr skådats, med alla dess egna karaktärer. Eirikur var en av favoritkaraktärerna som byns klok, likaså Erinns kumpan Faela.
Även om Erinn inte alltid tyckte om att tolka Aya, så njöt jag i stora drag av att vara en av de få som kunde tala med henne. Tack!
Tack också till Zenzalar och till Czedukoss för att ni gjorde mitt lajvande så roligt, den första för att han var så mystisk och fåordig och den andre för att han var så galen och rolig att lyssna på!
Till sist vill jag ge en fin, broderad näsduk åt Vajdan. Han skulle ha behövt den under lajvet. Maken till vackert rollspelande får man leta efter!
Det är en regnig sommar vi har, men det gör inget när jag får vara tillsammans med er alla.
Statistik: Postat av Ileea — mån 3.8.2009 20:34
]]>
Men jag ger rosor åt alla spelarna och SL egentligen. För att jag är dålig på att minnas namn, och då finns det ingen risk att jag glömmer någon.
SL och spelarna gjorde ett otroligt jobb, och detta var mitt första storlajv/fantasylajv... And I LOVED IT! Ris....Ris, ris, ris.... Det blir knivigt, för jag vill inte lämna det här med bara positiva saker...
Inte ens vädret vill jag ge ris till, eftersom det bara ökade känslan av hopplöshet och allmänt "snyft"... vilket jag antar att man borde känna om ens barndomsby har brunnit....
Äh, jag kommer inte på något ris.... :S Nå, jag sparar det till gröten då.
*drumfill* HAHAHA!!!
Statistik: Postat av Sorcerer — mån 3.8.2009 20:22
]]>
STOOOOOOOOOOOOORT tack till SL för ett UNDERBART lajv! rosrosrosrosros
En stor hink med rosor till ERINN/Sandra och FAELA/Tina! Det var så kul att spela med er! Idun glömde alla sina problem när hon fick "busa" med sina nya lånade "småsyskon".
Rosor oxå till AYA/Linn/EONA. Idun blev SÅ glad då Aya kom följde med henne!
Sen hade din tolkning av Eona inte kunnat bli bättre! Det var perfekt inställning och utmärkta kommentarer för systrarna Eirásdotter! ^_^varsin ros åt Eco och Emil. Ni retade livet ur Idun!!!!!!!!! Och jag tänker INTE be om förlåtelse för att jag förgiftade er ;P
En ros åt IDINA/Pia för att du berättae om "tomtesvansen" för Idun! Annars skulle hon aldrig ha kunnat rota i prästernas sängar och väskor ;P
En ros åt Dick/Eirikur för fin prestation som klok. Du lugnade Idun så hon fick en smula sinnesro.
Rosor och tack till alla omantier! Fint spelat! Man kände knapt igen er under rollerna och man kunde riktigt känna den annorlunda kulturen!
Rosor åt Ida/Vanja du fick verkligen Idun att skrapa sig i huvudet mer än en gång och ditt skrik va ju bara hårresande!
Ros oxå till Jonny för att du var så himla IRRITERANDE och försökte stoppa trion hela tiden. Det blev en utmaning!
Enda risen går åt regn och våta filtar
TACK ALLA OXÅ ALLA ANDRA SOM VAR MED FÖR ETT FINT LAJV! KUL ATT LAJVA IHOP!
Statistik: Postat av Adaira — mån 3.8.2009 19:49
]]>
Czeducoss/Vicke du talade o talade o talade o.. ja.. !!!
och dina idéer bara strömma ut du får en guldgul ros av mig
Ängsilborna ha ni bott i en by tillsammans på riktit elär??? nåja hursom helst ni spelade som om ni sku ha. Ni spelade fantastiskt jag kommer att pynta eran by med rosor.
Krirchtinn/Eco ditt ansikte måste också vara gjutet och om blickar kan ta livet av personer så skulle URAEL vara ett lajv bestående av b-roller du får en ros gjutet i järn
*springer och delar ut små rosor åt resten av folket som tack för ett underbart motspelande*
och spelledningen *lånar grannsolsystemet för att få plats med alla rosor åt dem* LOVE YOU för ett underbart lajv *Dreglar i väntan på nästa lajv*
/Kevin
Statistik: Postat av Eldar — mån 3.8.2009 17:39
]]>
Stort tack för all mat! Fåret va sååååå gott. Notera att det antagligen är första gången en alltid lika hungrig man inte jåmar på att han var hungrig under lajvet En stor ros till Erinn. Och givetvis Faela
Det visade sig pinsamt ofta att det faktiskt var Erinn som satt er i trubbel!Philip för en mycket övertygande roll. Det behövdes en helt knäckt ängsilbo som påminde oss om vad som hänt.
Jag är knappast ensam när jag säger att jag njöt allra mest av att se Vicke in action. Du bjöd på så många underhållande scener. Zedukos (eller hur man nu stavar det) reseskildringar kommer säkert att bli ett standardverk i omantien. Och illustrationerna.
Dick för många kloka råd. Och speciellt den dandariska rättvisan
...rosorna kunde egentligen fortsätta i all evighet. Det känns skönt att alla tar sånt ansvar för att spela ut intriger och föra spelet framåt och gör så övertygande rolltolkningar. Det gäller också nya lajvare! Det tog mig måånga lajv att komma upp i den nivå ni spelar på
Ris till mina skor som fungerade som svampar. Tur att man e hobbit.
Ett litet mini-ris för att lajven så ofta börjar med att man vaknar. Jag är så morgontrött att det tar mig en timme att komma igång med rollen ;P Men den här gången fick man ju sitta o lyssna på den helt oförståeliga Guss-tjänsten
// Petter
Statistik: Postat av postiljonen — mån 3.8.2009 16:40
]]>
Främst spelledare Minna och Anders, för ett väldigt bra lajv.
Alla Omantier, också föredetta, för en härlig grupp!
Eco, när jag kom med motgift, om blickar kunde döda skulle jag ha varit tvungen att få en ny roll...
Den enda ris jag vill ge är åt mina sandaler som gick sönder redan innan lajvet hunnit börja, tack Pia för att jag fick låna en lädersnodd att binda det med!
Statistik: Postat av Sonja — mån 3.8.2009 15:51
]]>
...låt mig se, var på tangentbordet finns det thariska alfabetet...
Tre blåa, tre röda och tre gröna rosor till inkvisitor Vannjashtok tanl Karennas/Emil och inkvisitor Krirchtinn tanl Ranakh/Eco. Krirchtinns tomma stirrande blick gjore även mig nervös.
Tre blåa rosor till Kratchiav tanl Karennas och tre röda till Tsarktok Djimann. Tack för att ni fanns där. Sreddjenn hade inte klarat sig utan er.
Tre snår av doftande rosor åt er fyra, de enda som Sreddjen helt kunde lita på.
En skymmningsblå ros till Philips roll vars namn jag som vanligt inte minns. Ditt sällskap under nattvakten var uppskattat.
En besksöta till Leam/Herr kock/Anders för att du förgiftade/drogade mitt folk
En brandgul ros till Izuko- Tzuko/Sonja för att ha spelat en räddande ängel med sitt motgift.
Idina/Pia L får en skogsgrön ros, du höll på att driva Sreddjenn till vansinne
Tack allihopa för ett fint lajv.
Minna och Anders, jag kommer att plantera blåa, röda och gröna rosor i hela Tharien till er ära. Sedan erövrar jag Omantien, bevattnar öknen och planterar rosor i hela landet.
Jag tackar De Tre för att solen INTE sken. Jag höll på att dö när solen tittade fram.
Eco, även om jag hotat att strypa dig så tycker jag fortfarande om dig.
Anders, då jag strax innan slutet på lajvet sade att det är skönt att det snart är slut berodde inte på att jag inte skulle ha trivts med lajvet. Jag var bara mycket trött...
Det var ett tufft lajv för min del, hade inte tid att slappna av förutom eventuellt under den ljusare delen av nattvakten när det bara var ett par dandarer som var vakna. De gånger jag var på avträdet skyndade jag mig alltid tillbaka ifall jag skulle ha behövts i lägret.
Men det var ett lyckat lajv för min del, jag dog inte, blev inte nerslagen, blev inte förgiftad eller drogad, och jag såg heller inga väsen, jag behövde inte ens dra mitt svärd en enda gång
Må den sista dagen på vår tid snart vara här. De Tre vare med er.
Statistik: Postat av Judith — mån 3.8.2009 15:34
]]>
de thariska prästerna som var lite lättmanipulerade från min karaktärs synvinkel!
mina kära omantier borde också få en ros.. ääh alla kan få några rosblad så blir det väll jämnt!
riis tror jag inte jag kan dela ut för tillfället..
Statistik: Postat av jan — mån 3.8.2009 14:34
]]>
Itarass Midettos/Zara Elaijasdotter/Hanna Liljekvist får en STOR röd ros för ett mycket bra förstalajvande.
Mycket övertygande.
Dórial/ Calle Tengman får en orange ros för att tackvare honom så hade Minána i alla fall någon att tala med som hon känt längre.
Herr kock/Anders för två glittrande blåa rosor för underbar mat.
Kapten/Erik får nu tre röda rosor för att Minána tyckte om honom, han var lätt att tala med och man fick reda på mycket mer än om man talade med prästerna.
Och förstås för att han vågade ge ett svärd till Zara under den natten, jag tror inte vilken thar som helst skulle ha gjort det.
T.B. (kom aldrig ihåg hans lajvnamn) får en lila ros för att han vågade sig till att hjälpa Minána i planen att ta tillbaka statyetten.
Och alla andra som hjälpte till med det(bland annat Lynn/Jo för att hon kom och varnade Minána att de tänkte använda anningsserum och för att hon erbjöd sig att gömma bort den) får alla varsin vit
ros.
Solen får en gul lysande ros för att den vågade sig fram.
Och då, sist men inte minst en hel äng med de allra vackraste och största och mångfärgade rosorna till...*trumslag*
SPELLEDNINGEN.
För ett un-der-bart lajv och för ert jobb.
Ni förtjänade verkligen applåderna ni fick.
Ris tror jag inte jag kan ge, finns inget.
Regnet fick känslan av vag hopplöshet att stiga fram.
Statistik: Postat av Johanna — mån 3.8.2009 14:18
]]>