Ris:
- Den grymma mängden text som skulle plöjas genom för nya deltagare (ja, gamla skulle också läsa dem. Men ni fick ändå mycket gratis då ni lajvat inom serien tidigare och ni påpekar alltid åt oss oerfarna om hur mycket mindre text det fanns nu) Alla läser inte lika snabbt som andra och för ex mig själv så är läsning ett av de svagaste sätten att lära mig något. Så det var långa 38 sidor jag skulle genom. Att sammanfatta resten av texten på samma sätt som ni sammanfattat klanerna hade varit uppskattat.
- Precis som folk tidigare sagt (och som SL själva säkert också har konstaterat) så fungerade inte SLC riktigt som önskat. Och det att när man väl nådde fram och möttes av en tydlig irritation (pga stressen) och avklippta svar så gjorde inte att det lättade upp stämningen kring det hela.
- För lite att gå på med intrigerna! Det har också nämnts av andra tidigare och det är nog vad jag personligen själv hade störst problem med efter lajvet. Det känns inte okej att ens enda intrig (som är hela orsaken till varför man är där, varför man skulle vilja stanna) inte leder någonstans! Att stå och trampa vatten i 7 timmar utan att riktigt hitta en enda ledtråd (då man ändå är flera som letar) så känns väldigt surt. Varför ge folk intriger om de inte kan ta sig frammåt?
-Till mina knän som hindrade min rörlighet efter halva lajvet, det gjorde det allt svårare att lajva fullt ut vilken jag i efterhand själv är lite besviken över. (Ja, ifall jag kan ge rosor för saker som förde mitt lajvande frammåt så måste jag ju få ge ris till det som faktiskt höll mig tillbaka. Och som i slutänden avgjorde att jag avbröt lajvet i förtid)
Och innan jag börjar med mina rosor så vill jag poängtera att ris nr3 inte ligger i att vi inte fick fast mördaren (för herregud, det är ju ett lajv. Det SKA inte vara inskrivet att mördaren SKA åka fasst. Och vi konstaterade efter lajvet att Daniel hade så j*kla flyt genom hela lajvet att han bara kan hyllas för sin överlevnad) utan för att fyra personer inte hittade en enda ledtråd under hela lajvet, så svårt ska det faktiskt inte vara att göra något åt sin huvudintrig.
Sen lite Rosor:
-En stor ros till Raphael som fick mig att hitta min karaktär så snabbt i början av lajvet. Med dig kände jag alltid att jag kunde spela ut henne helt.
-En bukett rosor även till Adele och Sakari (Jag vägrar kalla dig Ibsen!) för att det var så himla roligt att irritera er ena sekunden för att hjälpas åt nästa. Det kändes som att vi verkligen fångade Hesa mentaliteten där.
- En rutten ros till Nobel. Skitt vad jag hatade ditt nöjda flin i slutet! Men du blev ju en käke fattigare så Hököga är nöjd Tack för att du fick hennes nerver att brista och slå till någon med full kraft i Elyseum!
-Och till sist lite utströtta rosor till Gangrels+Renvall. Att sitta inträngd i en bil tillsammans med er är en känsla som är svår att beskriva. Tack för att ni är sådana fina lajvare och att ni gav mig ett roligt lajv och möjligheten till ett nytt mål då min egna intrig aldrig kom någon vart. (Och tack för att ni hade mig att sitta bredvid min skapares mördare genom halva lajvet... ironin där är bara för stor)
Sedan innan jag tackar för mig vill jag även säga att det här är nog det lajv jag tagit mig genom med flest (verkliga) fysiska skador. Ännu idag känner jag av såret i gommen som tänderna skrapade fram, båda mina knän och mitt bäcken är överansträngt så jag har problem att gå i trappor eller sitta längre stunder och knogarna är fulla av rivsår från då jag slagit till folk och väggar under lajvet. Men hey, allt för konsten eller hur?
Tack alla för detta lajv!Statistik: Postat av Shantina — tis 31.1.2012 10:07
]]>