Samtidigt kan jag inte sluta le. Det har varit en tuff månad för vår familj med antibiotikakur på antibiotikakur och dödsfall inom familjen. Så att få komma på lajv och välkomnas av alla famnar var precis vad jag behövde för att klara vintern.
Idag snurrat tankarna kring att brottas på marken, kramarna och samtalen i SLC, den överberusade Sayos och hur mycket gott den spriten kunde locka fram. Godisätning vid bilen, en broder som alltid finns där, nattsällskap, tre i rad vid forsen, skratten och kallsuparna i sandgräven. Ja, det känns rent av komiskt att idag klä sig i klänning och gå till ett 8 timmars jobb framför en datorskärm. Haha, om kollegorna bara visste.
Jag hoppas vi ses snart igen <3Statistik: Postat av Shantina — mån 8.8.2016 08:42
]]>