]]>
]]>
***
***
Om personerna i diverse filmer skulle handla 'vettigt och rationellt' så skulle det kanske inte hända så mycket i filmerna. Jag menar, vem skulle gå ensam genom en mörk skog som det är känt att en våldtäktsman rör sig i t.ex.?
Under lajvet MSÄ så handlade jag tyvärr också rationellt - under min vakttur hördes det ljud från skogen och jag gick närmare. Inget syntes till (men alltid då jag stått stilla en stund hördes ljud igen) och jag gick inte ensam in bland de täta granarna. Senare (när jag berättade det här för nån) fick jag höra att jag borde ha gått dit. Med andra ord, det händer mera under lajv om folk kastar bort sitt bondförnuft (temporärt), och t.ex. skickar iväg folk i små grupper hit och dit (som också hade hänt under min vakttur).
Under ett annat lajv (Drakmåne) försökte jag bjuda en karaktär på vin (det var faktiskt bara vin!) men han sade att han aldrig drack i tjänst. Senare bjöd han mig på mjöd (som ursäkt för sitt oartiga beteende) men det mjödet var spetsat med 'nervgift'. Efter lajvet sade karaktären att han aldrig dricker nåt under lajv för att inte få i sig oönskade 'medel'. Men vad är då idén med det hela?! Det blir väl mera action om nån får i sig t.ex sanningsserum el.dyl...
I balansgången mellan att handla totalt irrationellt och att tänka efter för mycket är det väl inte alltid så lätt att veta vad som är 'rätt och fel'. Jag tror (hoppas) att huvudsaken ändå är att alla får ut något av sitt lajv och att lajvet som helhet blir lyckat. Svårt är det förstås, eftersom en del vill att det ska hända saker hela tiden medan andra gillar mera lugn och ro. Sen finns det folk som aldrig är nöjda och andra som alltid är nöjda. Ingen tacksam roll att ordna något med andra ord!
Att tro att man kan ha total koll och veta allt som hänt under ett lajv är antagligen ändå omöjligt, och nyckeln till en lyckad lajvupplevelse är väl att ha realistiska förväntningar till att börja med. Om man inte förväntar sig för mycket blir man inte så besviken... Låter jag cynisk nu?!
Ha ett trevligt veckoslut alla! Solen skiner efter två dagar av regn!
Statistik: Postat av Tagrita — fre 16.8.2013 14:10
]]>
]]>
Hur ofta händer det inte när man ser en skräckfilm att man tänker "Gå inte in i det där huset, det är galenskap och det kommer att sluta illa" men ändå går karaktären dit, trots den överhängande faran. Var finns realismen i detta? Majoriteten av riktiga människor skulle inte ensamma våga sig in i ett övergivet hus där läskiga ljud hörs ifrån.
Men det här med vad som egentligen är psykologisk realism inom genrelitteraturen är en intressant fråga som man säkert kunde forska mer i. Jag saknar ju pro gradu-ämne till hösten, haha
Ett lajv som inte förväntar sig psykologisk trovärdighet av karaktärerna (inom ramen för sin genre vill jag tillägga) tror jag att är en parodi.
Statistik: Postat av Dejan — tor 15.8.2013 11:16
]]>
]]>
]]>
]]>
Det finns defenitivt skeptisism i AEA, speciellt efter att gudarna drog sig tillbaka och slutade interagera direkt i världen. Speciellt i högre samhällsklasserna vilka lever i en "bubbla" av misstro mot övernaturligheter. Sedan finns det de lägsta klasserna där folket inbillar sig vida mera farliga saker än vad som faktiskt finns och tror på det ena och andra eftersom det ger dem mera till deras liv. Slutligen finns det äventyrarna, de få utvalda som överlevt för att veta lite av allt som verkligen finns.
I AEA är det som står i Caion-dias bok absolut sanning. Detta är oomtvistligt. Sidorna är eviga intill tidens ände. Ganska övertygande grunder således.
Tror att det är omöjligt för en SL att förmedla spelvärlden totalt till spelarna. Dessutom undrar jag om det ens är eftersträvansvärt. Spelvärlden formas ändå i slutänden gemensamt under lajvet och får förhoppningsvis ett eget liv. Vad vi kan göra är att försöka vårt bästa att tillämpa mer känsla för vad som borde vara rätt och riktigt. Men det är helt sant också att vi inte kan sluta tänka "modernt" i en handvändning. Speciellt då vi ställs inför nya situationer, vilket lajv handlar om, eller hur?
Statistik: Postat av Darulf — tis 13.8.2013 23:12
]]>
Vad jag vill säga med detta är att det är jättebra att olika "problematiska" rollbeteenden tas upp där folk har möjlighet att förklara sina ageranden. Jag tror ändå att det är väldigt viktigt för var och en av oss att komma ihåg att vi bara har en liten pusselbit av hela lajvet, även efter debriefen då "allt förklarats" (bah, inte närapå heller).
Dock löser sig inte alla problematiska knutar vad gäller rolltolkning genom att förstå varandras motiveringar - detta är bara första steget. Det s.k. auktoritetsproblemet är bara en grej där man försöker påtvinga ett "rätt" sätt att spela, där "rätt" sätt innebär det grundläggande tankesätt som förväntas av så gott som alla roller i spelvärlden. Jag känner att jag automatiskt skyggar bort från tanken med ett "rätt" sätt att spela, men är det inte det diskussionen egentligen handlar om? Oavsett hur olika spelare tolkar sina roller så kommer spelvärlden ibland emot med dess allmänna värderingar, som alla spelare borde ha i bakhuvudet alla tider. Som människor faller vi väl för det mesta tillbaka på vad vi tror att samhället förväntar sig av oss när vi är osäkra på hur vi själva spelar in, eller när vi inte vågar hävda oss? Tyvärr (?) verkar det som om många roller har så stora egon att gruppbeteende snabbt faller bort, men detta försöker jag blatant ignorera just nu.
Alltså, för att nu helt skita i allt vad roller heter. Jag tror att det egentliga problemet dyker upp, när olika spelare tolkar spelvärldens normer (t.ex. status) på olika sätt. För en spelare kanske det räcker med att man viker undan blicken för de adliga, medan andra tycker att det är helt otänkbart att säga emot en ädling - för att utveckla problematiken, pröva ersätta "ädling" med "magiker" här. Och detta är helt bara hur uppfattningarna kan skilja sig spelare emellan, redan innan rollen kommer in i bilden.
Att spelarna har en så enhetlig uppfattning om vad som förväntas vad gäller normer i spelvärlden motsatt normer i verkliga livet är alltså A och O. Jag tror att spelledare behöver bli noggrannare med att definiera sin spelvärld, t.ex. skriva ut en standard för relationen mellan kön, religionsuppfattningar, hur status fungerar - om möjligt diskuteras och övas detta på workshoppar i så stor detalj som möjligt. Allt för att varje spelare ska förstå spelvärlden ordentligt innan denna ger sig i kast med att förstå hur dennes egen roll skiljer sig från spelvärldens "Matti Meikäläinen".
Statistik: Postat av Miyo — tis 13.8.2013 22:05
]]>
Statistik: Postat av Shantina — tis 13.8.2013 17:41
]]>
]]>
Och Gary L Grape har rätt i att kontraktet gällde i 24 dagar till när lajvet började. Kontraktet var för 56 dagar, 28 dagar in i orchmarkerna och 28 dagar för att ta oss tillbaka till Thunion.
Och på tal om fröet till vishetens träd: ännu ett litet problem som det har talats om tidigare, nämligen att karaktärer godtar underliga och helkonstiga saker under lajv utan att ifrågasätta det. Till exempel Arra och fröet till vishetens träd. Hur många skulle ärligt säga att de skulle lita på någon de just träffat, som inte vet vad säng är för något och inte kan prata ordentligt, som säger att de har ett frö som gör att alla orcher kommer försvinna från världen bara man planterar fröet. Helt ärligt så låter det så out of this world och fantastiskt (i betydelsen fantasifyllt) att det inte KAN vara så. Trots det stod 30 pers och nickade när de fick höra det och endast Elenell och Ranetheon tyckte att det var bland det lustigaste de någonsin hört. Jag har hört att en del tyckte att samma problem fanns under Witness - att karaktärer alltför lätt godtog att det fanns övernaturliga varelser, fast ingen på riktigt skulle göra det så lätt. Jag vet att det är jättelätt att godta saker på lajv, för att man som spelare vet att "det är så", men det är ändå konstigt att alla karaktärer på en gång godtar absurda saker. Varför inte själva bygga det som en kurva för sin karaktär istället? Börja med att avfärda det som idiotiskt, börja tvivla när det verkar som att en del tror på det, börja tvivla ännu mer när det finns mer och mer som pekar på att det är så, och till slut godta att det faktiskt är så. Eller totalt vägra tro på det från början till slut.
Statistik: Postat av Carolina — tis 13.8.2013 14:26
]]>
Synd om det finns de som ser att scenen där Aska förklarar för adelsfolket att de är flugsmuts inför gudarna och att hela expeditionens syfte var inte att söka efter Lord Aslakin (utan att det fanns ett högre syfte) borde ha fått ett annorlunda slut. För min del personligen var det en av de finaste scenerna i lajvet. Fram till den punkten hade Aska aboslut respekterat adelsfolket, men respekten började nötas upp i kanten av många orsaker, bl.a. då Ladyn gav order om att vi skulle lämna de som var tillfångatagna av orcherna åt sitt öde (en av dem var Rania...). Men Aska respekterade definitvt adeln, var hövlig och då hon gjort fel, som då hon stal kristallerna för att rädda sin käresta, så gick hon och bad om förlåtelse för sitt beteende.
Men efter Arra, Caion Dias dagbok och stunden vid platsen för visdomens träd så kastades allting om..Aska såg nu allt så mycket klarare. Och i Caion Dias dagbok stod det att då människorna i tidernas begynnelse började dyrka varann (kungamakten, adeln m.m) som korrumperade visdomen och ledde till att trädet föll.
Den scenen där gäldkrigarna låter höra ett högt NEJ då lorden ger order om att ta fast Aska var också en fin stund för mig personligen eftersom det för mig rent off var en bekräftelse om att folk litade och tyckte om Aska - något jag jobbat hårt för att uppnå under lajvet. Det gav mig bekräftelse att jag lyckats spela rollen på just det sett jag hade hoppats på. Hjärtat klappade hårt i bröstet för jag (både off och in) trodde definitvt att någon skulle lyda lordens order.
Ja, vi måste kunna lyda auktoritet på lajv. Men om ett lajv är uppbyggt så att det ger utrymme för dynamik i hur spelarstatus så bör även dett aspelas på. Stunder då auktoritet omkastas kan ge spännade spelmoment. Och MSÄ var definivt uppbyggt så att adelns auktoritet förr eller senare skulle komma att ifrågasättas (ladyns vredesutbrott före och under lajvet, överskriden tid i orchmarkerna, Caion Dias dagbok, hittandet av Arra och fröet för visdomens träd bara för att räkna upp några faktorer som ledde till det).
Ursäkta för mastodontinlägg, men jag kände att det behövdes sägas.
Statistik: Postat av Vivi — tis 13.8.2013 11:42
]]>
Och nu minns jag inte längre vilka som gick den långa vägen till lägret när vi återvände från attacken, men Frälsaren såg i alla fall ingen orsak att göra det, och han lydde ingens order om han inte ville det själv. Och om han inte gick den långa vägen, kanske det fanns andra som också tyckte att det var onödigt att gå en längre väg och som såg hans vägran att lyda som ett klartecken att gå? Efter så där lång tid i orchmarkerna börjar nog även den bäste av gäldkrigare få nog av att lyda order.
Med allt detta sagt håller jag ändå med om att vi borde jobba på att nöta in att möta auktoriteter som - just det - auktoriteter. Särskilt eftersom det i det här fallet faktiskt var sagt att adeln står över resten av befolkningen. Och jag håller också med om att vi borde jobba på att vara auktoritära.
Statistik: Postat av Gary L Grape — tis 13.8.2013 11:03
]]>